Herr talman! Utan att vi ska förfalla till semantiska spetsfundigheter så menar vi med brett och platt naturligtvis att många ska få plats, att det faktiskt ska kunna vara ett EU à la carte där man inte, som jag sade i början, har en cementerad monolitisk struktur som man helt och hållet måste gå in i. Man ska kunna välja om man vill ha ett valutasamarbete eller inte, om man vill ha ett Schengensamarbete eller inte och så vidare. Man ska helt enkelt se var vårt lands strukturer passar in och var vi kan ha någonting att ge och någonting att få.
Det kritiska ordet - det har med höjden på detta bygge att göra och om det ska vara vasst eller om det ska vara platt - är naturligtvis överstatligheten. Jag tycker att under alla år, från 1994 års folkomröstningsförberedelser, har det funnits en kollektiv förvirring, där man helt enkelt kallar överstatlighet för samarbete. Det är inte samma sak. Man ska vara oerhört selektiv när man laddar på med överstatlighet. Det kan behövas på MR-området. Det behövs definitivt på miljöområdet. Där har inte ens EU lyckats trots att det är en alltmer överstatlig organisation.
Det som är intressant utöver biståndet är platta samarbeten, samarbeten mellan likar där man också kan säga: Nej tack, vi ingår inte i just detta. Det passar inte oss just nu. Det handlar alltså om frivilliga samarbeten. Skillnaden mellan det platta samarbetet och pyramiden är skillnaden mellan smalt och vasst eller brett och platt, enligt oss.