Fru talman! Det är nästan så att jag är beredd att
instämma i Gun Hellsviks lovsång till Schengen. Jag
tycker också att detta är ett mycket stort beslut, och
jag tror att det är bra för Sverige att komma med.
Det var den 16 april 1998 som vi hade den stora
Schengendebatten här i kammaren. Dagens diskus-
sion gäller, som tidigare har sagts här, de förslag till
lagändringar från regeringen som behövs för att vi
ska kunna bli operativa medlemmar i Schengen-
samarbetet.
Förslaget gäller också ett avtal som Sverige har
ingått med Danmark om polisiärt samarbete i Öre-
sundsregionen.
Lagrådet har yttrat sig över regeringens förslag,
och regeringen har följt de synpunkter som Lagrådet
har haft. Utskottet har också inhämtat yttrande från
konstitutionsutskottet, socialutskottet och socialför-
säkringsutskottet, och även dessa har tillstyrkt rege-
ringens förslag.
Till de 24 hemställanspunkterna i betänkandet har
det fogats 18 reservationer, och jag tänker beröra de
olika förslagen samtidigt som jag kommenterar de
flesta av reservationerna.
Jag börjar med det polisiära samarbetet och den
nya möjligheten till gränsöverskridande övervakning
och förföljande. Huvudregeln är att det krävs sam-
tycket av behörig svensk myndighet för att interna-
tionell polis ska kunna vidta dessa åtgärder. Endast
om det är mycket brådskande får åtgärderna vidtas
utan föregående samtycke, och då krävs det att an-
mälan om att gränsöverskridande skett görs till be-
hörig svensk myndighet så fort som möjligt och att
den inte får pågå längre än fem timmar.
Om svensk myndighet begär att övervakningen
ska upphöra ska detta ske omedelbart.
Miljöpartiet har avgett en reservation - som Kia
Andreasson här har pratat för - där man är tveksam
till att utländska tjänstemän ska tillåtas utföra gräns-
överskridande övervakning och att de dessutom ska
tillåtas att bära tjänstevapen. Men dessa förutsätt-
ningar fanns med redan när vi 1998 beslutade att
ansluta oss till Schengenkonventionen, och riksdagen
fattade dessutom detta beslut med kvalificerad majo-
ritet.
I det här sammanhanget bör vi också nämna det
förslag till godkännande av ett avtal med Danmark
om polissamarbete i Öresundsregionen som innebär
att när en svensk polis följer efter en person i Dan-
mark begränsas rörelsemöjligheten till 25 kilometer
från Öresundsförbindelsens slut. Sverige har inte
infört motsvarande begränsning för danska poliser
därför att vi vill att alla utländska poliser ska be-
handlas lika.
I den föreslagna lagen införs en bestämmelse om
att de utländska poliser som kommer till vårt land är
skyldiga att följa svensk lag. De ska enligt konven-
tionen vara likställda med svenska poliser när det
gäller straffrättsligt skydd, ansvar och skadestånd.
I en reservation från de borgerliga partierna,
Vänstern och Miljöpartiet vill man att JO och JK ska
kunna granska utländska polisers tjänsteutövning -
Ingemar Vänerlöv har talat om detta. Men enligt
regeringens förslag och utskottets tillstyrkan är dessa
poliser enligt konventionen underkastade sitt hem-
lands bestämmelser likaväl som när svenska poliser
utövar myndighet i en annan Schengenstat, då är det
JO och JK som kontrollerar dem. Därför behövs det
inga regeländringar.
Så över till SIS, datasystemet som blir ett hjälp-
medel för Schengenstaterna där en stat kan lägga in
en s.k. rapport med begäran om att en person som är
efterlyst i detta land ska kunna utlämnas om han på-
träffas i ett annat Schengenland. Uppgifterna i SIS får
bara avse personer, fordon och föremål. Uppgifterna
vad gäller personer får bara avse identitetsuppgifter
och en uppgift om huruvida personen är beväpnad
eller kan tänkas tillgripa våld.
Varje land utser en myndighet som ska ha huvud-
ansvaret för att den nationella enheten fungerar. Des-
sa myndigheter kallas för Sirenekontor - en besvärlig
och lång förkortning. Rikspolisstyrelsen ska vara
personuppgiftsansvarig. De myndigheter som kan få
tillgång till registret är åklagarmyndigheter, polis-
myndigheter, Tullverket, Statens invandrarverk och
kustbevakningen. Som tillsynsmyndighet för det
svenska registret föreslås Datainspektionen.
När det gäller denna punkt finns det två reserva-
tioner. Den första är signerad av Gun Hellsvik m.fl.
som vill att enskilda personers rätt att begära gransk-
ning av uppgifter om sig själva klart bör framgå av
lagen. Men i Schengenkonventionen ska nationell rätt
gälla. Av detta följer att det i den svenska personupp-
giftslagen finns bestämmelser som reglerar den en-
skildes rätt att ta del av information om sig själv.
Regeringen föreslår inte att andra regler än perso-
nuppgiftslagens ska gälla. Detta innebär att om någon
så begär ska uppgifter lämnas ut, såvida de inte är
sekretessbelagda.
Vänstern och Miljöpartiet vill bl.a. i en reserva-
tion ha ett parlamentariskt kontrollorgan för informa-
tionssystemet. Man tycker inte att Datainspektionen
räcker som tillsynsmyndighet. Men Datainspektionen
har denna uppgift vad gäller både polisregistret och
Europols register. Konstitutionsutskottet, som har
yttrat sig över detta, anser liksom regeringen att det
inte behövs något parlamentariskt organ. Utskottet
instämmer i detta.
"Straffprocessuella tvångsmedel i gränskontroll-
verksamheten" är rubriken på nästa reservation. Här
vill man att regeringen skyndar på utredningen om
integritetsfrågorna. Utskottet konstaterar att regering-
en är i färd med att ta ett samlat grepp vad gäller de
viktiga integritetsfrågorna. Direktiven till denna ut-
redning beräknas bli klara nu under senvåren. Ut-
skottet konstaterar också att frågan om tvångsmedel
ska ingå i denna utredning. Vi får avvakta resultatet.
Sedan gäller det en reservation vars rubrik lyder
"Den inre utlänningskontrollen", något som i huvud-
sak regleras av bestämmelserna i utlänningslagen.
Enligt den lagen är en utlänning skyldig att på begä-
ran av polisman visa upp sitt pass eller andra hand-
lingar som visar att han eller hon har rättighet att
vistas i landet.
Rikspolisstyrelsen har i samråd med Invandrar-
verket utarbetat föreskrifter för polisens handhavande
av denna verksamhet. Syftet med kontrollerna är i
första hand att spana efter personer för vilka det finns
ett avvisnings- eller utvisningsbeslut. Man ska dess-
utom kontrollera att utlänningen inte arbetar i Sverige
utan föreskrivna tillstånd.
Vänstern och Miljöpartiet säger i sin reservation
att de kompensatoriska åtgärderna har fått alltför stor
tyngd och att detta kommer att drabba svenska med-
borgare med utomnordisk bakgrund. Socialförsäk-
ringsutskottet säger i sitt yttrande om detta att det
synes ofrånkomligt att verksamheten med inre utlän-
ningskontroll måste öka i omfattning.
Vårt land är i dag ett mångkulturellt land där in-
vånarna skiljer sig från varandra såväl till namn som
till utseende och kanske även vad gäller språket.
Kontrollen måste utgå från detta förhållande. Utskot-
tet anser inte att det finns anledning att befara att
ökad kontroll leder till diskriminering men förutsätter
att regeringen noga följer hur verksamheten utvecklas
och vid behov vidtar åtgärder.
I artikel 5 i Schengenkonventionen anges att en
utlänning kan beviljas vistelse upp till tre månader
om han har giltigt pass och giltig visering, om sådan
krävs, och inte finns på spärrlista. Med "utlänning"
menas i detta fall en person som inte är medborgare i
någon av EU:s medlemsstater eller i någon av de
stater som deltar i Schengenarbetet. Regeringen före-
slår en ändring i utlänningslagen som innebär att en
utlänning får avvisas om han inte uppfyller Scheng-
enreglernas inresekrav. Någon skyldighet att avvisa
en utlänning som inte uppfyller kraven finns inte.
En bedömning ska ske i varje enskilt fall. Den
som har rätt till asyl enligt Genèvekonventionen ska
inte avvisas med hänvisning till de nya reglerna.
När får då ett uppehållstillstånd återkallas? Detta
anges i utlänningslagen och får ske om utlänningen
har rapporterats på spärrlista eller medvetet lämnat
felaktiga uppgifter eller om det finns mycket starka
skäl för en annan Schengenstat att kräva ett återkal-
lande. De myndigheter som ska tillämpa reglerna
måste göra en bedömning från fall till fall eftersom
det är en mycket ingripande åtgärd. För den som
vistats i landet i fyra år eller mer får återkallelse en-
dast ske om synnerliga skäl föreligger.
I reservation nr 12, som Gun Hellsvik yrkat bifall
till, handlar det om resurser. Man påpekar där, helt
riktigt, att det kostar pengar att få delta i Schengen-
samarbetet och att regeringen måste beakta detta i sitt
budgetarbete.
I måndags deltog jag i ett sammanträde med po-
lisstyrelsen i Västra Götaland. Vi fick en grundlig
genomgång av planeringen inför det operativa
Schengensamarbetet. Vi har ju i vår del av landet ett
antal flygplatser och en mycket lång kuststräcka.
Personalrekryteringen är i full gång - det gäller då
inte bara poliser utan också i stor utsträckning ci-
vilanställda - och visst krävs det tankemöda och visst
krävs det resurser.
I vårpropositionen föreslås det, som vi alla vet, en
betydande ökning av ramen för rättsväsendet. Hur det
här ska fördelas beslutar vi i denna kammare till hös-
ten. Till slut ankommer det på Rikspolisstyrelsen att
fördela medlen inom polisen.
Reservanterna anser att tillförda medel i vårpro-
positionen är otillräckliga. Men det är, som vi alla
vet, oppositionens privilegium att alltid tycka att det
är för lite. Vi får väl se hur långt de tusen miljoner
som nu är "nya, friska pengar" räcker. Behoven är
stora; det vet även jag.
När det gäller Europol finns det tre reservationer.
Miljöpartiet säger i en reservation att de vill att man
verkar för att Europol ska avskaffas. Gun Hellsvik
m.fl. har en reservation om att regeringen bör få i
uppdrag att verka för en utvidgning om Europol.
Vänstern och Miljöpartiet har en reservation om att
man bör verka för att det inrättas ett särskilt kontrol-
lorgan med parlamentariska inslag, som Sven-Erik
Sjöstrand har talat om.
Utskottet är positivt till Europols utveckling. Eu-
ropol är ett mycket viktigt organ för att bättre komma
till rätta - jag vågar inte säga bara komma till rätta -
med den organiserade brottsligheten.
Vid mötet i Tammerfors med regeringscheferna
antogs ett antal punkter för att ytterligare effektivisera
kampen mot organiserad kriminalitet. Arbetet pågår
för högtryck i olika arbetsgrupper. Vi bör avvakta en
tid för att kunna avläsa resultatet innan man föreslår
ytterligare förändringar.
Narkotikabrottsligheten behandlas också. I en re-
servation säger man att kampen måste intensifieras. I
det fallet finns det inga delade meningar. Ministerrå-
det har tillsatt en arbetsgrupp mot olaglig handel med
narkotika där Sverige deltar aktivt. Bl.a. har man
föreslagit att polisen i EU:s medlemsländer ska vara
skyldig att göra kemiska analyser på beslagtagen
narkotika och ge sina kolleger i medlemsländerna del
av provresultaten.
Vad gäller narkotiska läkemedel innebär Scheng-
enkonventionen att en resenär får medföra narkotiska
läkemedel för medicinsk behandling under förutsätt-
ning att en behörig myndighet i hemlandet utfärdat ett
särskilt intyg.
Mängden läkemedel får omfatta maximalt 30 da-
gars förbrukning. I Sverige har vi strängare regler.
Man får medföra läkemedel för högst fem dagar.
Utskottet har tidigare behandlat denna fråga och be-
gärde då ett tillkännagivande från riksdagen till rege-
ringen om att Sverige skulle verka för en ändring av
Schengenreglerna. Regeringen bedömer nu att det
med kravet på ett intyg från en behörig myndighet
faktiskt kan bli en bättre kontroll än i dag. Socialut-
skottet har yttrat sig i denna fråga och tillstyrker,
liksom justitieutskottet, regeringens förslag med mo-
tiveringen att detta ger en möjlighet till fri rörlighet
även för svårt sjuka människor.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till hem-
ställan i betänkandet och avslag på samtliga reserva-
tioner.