Fru talman! Egentligen skulle man kunna inleda
denna debatt med det välkända uttrycket som alla
älskar, nämligen: Vad var det jag sa!
För att visa vad jag menar ska jag citera ur Väns-
terpartiets reservation i justitieutskottets betänkande
1997/98:JuU15 angående Schengensamarbetet. Vi
sade då: "Eftersom förslagen till lagändringar ännu
inte presenterats omöjliggörs en heltäckande analys
av det nu föreliggande förslaget. När väl lagförslaget
föreligger kommer riksdagens medverkan att framstå
mer som en formalitet, vilket enligt vår uppfattning
inte är förenligt med riksdagens roll som lagstiftande
organ. En anslutning till samarbetet framstår därför
som odemokratisk."
Denna reservation byggde bl.a. på uttalandet i
propositionen angående Sveriges anslutning till
Schengensamarbetet, där det konstaterades att de
nödvändiga lagstiftningsåtgärderna skulle komma att
presenteras i en senare departementspromemoria.
I dag kan vi verkligen säga att vi fått bevis för
dessa farhågor. I vår motion angående propositionen
som förelagts riksdagen har vi pekat på flera brister
och problem i den lagstiftning som vi i dag ska ta
ställning till. Detta bemöts med ett understrykande
från utskottsmajoriteten, att "riksdagen redan beslutat
om Sveriges anslutning till Schengensamarbetet. De
lagförslag som nu föreligger avser att genomföra de
åtaganden som vi redan gjort." Utskottsmajoriteten
fortsätter med att säga: "I sammanhanget bör också
påpekas att lagförslagen dessutom bidrar till klarhet
om vad som gäller till följd av Sveriges deltagande i
Schengensamarbetet." Och då vill jag säga att det är
på tiden att vi får denna klarhet.
Fru talman! Nu måste jag fråga: Är det en demo-
kratisk ordning att först besluta om en anslutning och
därefter två år senare få redovisat vad detta anslutan-
de innebär? Är det så vi i parlamentet ska förvalta
vårt förtroende som folkvalda, att få klarhet i vad som
gäller med anledning av det beslut som fattats två år
tidigare, när det redan är för sent att påverka lagstift-
ningens innehåll? Det hela känns minst sagt konstigt.
Åter vill jag påminna om vad vi sade år 1998: Riks-
dagens medverkan kommer att framstå som en for-
malitet. Där är vi i dag.
Så till vår kritik i sak angående det förslag som
ligger på riksdagens bord i dag.
Den första gäller Schengensamarbetets informa-
tionssystem, SIS. SIS är ett gigantiskt personregister
som tenderar att bli ett övervakningssystem. Redan i
dag finns otroligt många personer registrerade i detta
system. Den största delen är personer som sökt asyl i
något Schengenland. Det kan dock vara så att även du
och jag av någon anledning finns där. Trots registrets
nästintill otroliga omfattning finns i dag ingen funge-
rande kontroll eller demokratisk tillsyn över registret.
Personer som blivit felaktigt registrerade har
mycket små möjligheter dels att få veta att de faktiskt
är registrerade, dels att i så fall få rättelse. Är perso-
nen dessutom tredjelandsmedborgare och redan utvi-
sad måste denna möjlighet anses obefintlig. Detta är
djupt otillfredsställande såväl ur integritetssynpunkt
som ur rättssäkerhetssynpunkt.
Vad sedan beträffar Sirenestrukturen är den upp-
byggd på hemliga handböcker som vi inte har en
aning om vad de innehåller. Kontakter sker på infor-
mell grund mellan myndigheter, och någon möjlighet
att kontrollera vad som verkligen registrerats och
vilken information som utbyts finns inte. Att fatta ett
beslut om något som bygger på hemliga handböcker
och informella kontakter som samtidigt kan komma
att beröra så många människor känns inte tillfreds-
ställande.
Mycket av den kritik som Vänsterpartiet riktat
mot förslaget rör också det faktum att den fria rörlig-
heten synes bli en lyx för få. Priset man får betala är
att friheten inskränks för andra. Här handlar det om
saker av olika slag. Ett problem är att det fortfarande
inte framgår hur man ska undvika diskrimineringen
av svenskar med utländsk bakgrund när det gäller den
inre kontrollen. Ett annat problem är givetvis att vi
bygger murar mot dem som av någon anledning
tvingats fly sitt land. Genom att införa nya grunder
för avvisning och dessutom spärrlistor kan man kon-
statera att muren sluts allt tätare.
Sverige har anslutit sig till ett antal konventioner
för att skydda människors rätt till asyl. Det har också
de flesta av de andra länder som berörs av denna nya
lagstiftning. Erfarenheterna visar dock att tillämp-
ningen är mycket olika i de olika länderna. Därför
verkar det ogenomtänkt att frånsäga sig rätten till en
egen nationell prövning.
Enligt flyktingkonventionen ska var och en ha rätt
att få sin asylansökan prövad på de grunder man
framför. Så kan inte bli fallet om vi bifaller lagförsla-
get. Schengenkonventionen kräver inte heller att
uppehållstillstånd återkallas om en tredjelandsmed-
borgare uppförts på spärrlista, varför en sådan lag-
stiftning framstår som omotiverad.
Fru talman! Inför stora beslut bör en kon-
sekvensanalys göras. Som jag har sagt tidigare känns
denna debatt och de beslut som fattas i denna riksdag
med anledning av detta ärende mer som en formalitet.
För två år sedan skulle vi haft svaren på bl.a. dessa
frågor. Vad kommer det att innebära för Sverige? Hur
många Schengenpoliser ska vi ha? Hur kommer
gränsövervakningen att vara? Hur ska polissamarbe-
tet se ut? Men den konkreta lagstiftningen fanns inte
på riksdagens bord när beslutet fattades.
För att komma åt den organiserade brottsligheten,
narkotikatrafiken och många andra grova brott är det
oerhört viktigt att man har ett bra samarbete mellan
polisen i de olika EU-länderna och att man också har
ett samarbete som ska vara så lite byråkratiskt och så
lite krångligt som möjligt.
Men det är oerhört viktigt att inte bli blind i EU-
samarbetet. I stället för att bygga upp ett område med
fri rörlighet byggs det upp ett kontrollsamhälle, där
människor kontrolleras och registreras i så stor ut-
sträckning att den enskilda individen inte har en möj-
lighet att själv veta vad som blir registrerat och att
själv få upprättelse.
Avslutningsvis vill jag säga att jag givetvis står
bakom alla våra reservationer, men för tids vinning
vill jag endast yrka bifall till reservationerna nr 1, 5
och 7.