Fru talman! Miljöpartiet var emot att Sverige un-
dertecknade Schengenkonventionen i december 1996.
Vi avslog också regeringens förslag när riksdagen
skulle godkänna detta våren 1998. Våra huvudargu-
ment emot var att konventionen band upp Sverige att
ingå i det gigantiska registersystem som förkortas
SIS, Schengen Information System. Där lagras många
uppgifter, som också är resurskrävande att hantera.
Vi tyckte även att det blev mycket strängare regler
för s.k. tredjemedborgare, de som inte har medlem-
skap i EU eller är anslutna.
Vi tyckte likaså att slopandet av personkontrollen
av EU-medborgare var fel väg att gå. Man pratade
också om kompensatoriska åtgärder. Länge var det
ingen som visste vad kompensatoriska åtgärder
egentligen innebar. Det var det som var nackdelen
med hela det här förfarandet. När det gällde en
grundlig diskussion om vad det egentligen konkret
innebar var det ingen som egentligen visste det på
detta stadium, när det började.
Först i mars 2001 kan Sverige anslutas. Först då
ser vi konsekvenserna, så det är ett väldigt utdraget
förfaringssätt som verkligen drabbar människor. Men
ingen vet egentligen förrän långt senare, kan man
säga.
De kompensatoriska åtgärderna blir hela tiden
nya. Steg för steg kommer de att presenteras. De är
mer omfattande, mer inskränkande för den enskilde
personen. Det verkar hela tiden så positivt med fri
rörlighet. Jag har sagt det förut. Det verkar så väldigt
bra. Men i själva verket skulle de orden ersättas med
vad de verkligen innebär, och det är hemlig kontroll
av medborgarna.
Nu ska vi alltså godkänna en följdlagstiftning som
har utarbetats av regeringen. Först funderade vi i
Miljöpartiet över om vi över huvud taget skulle vara
med i en följdlagstiftning eftersom vi har den åsikt
jag sade. Men eftersom en majoritet har beslutat att vi
ska vara med i Schengensamarbetet har vi ändå fått
engagera oss i dessa lagar och regleringar. Vi försö-
ker att justera de, som vi tycker, värsta felaktigheter-
na.
Jag går nu in på de reservationer som Miljöpartiet
har till detta betänkande och de förändringar vi vill
ska åtgärdas.
Först har vi registersystemet, SIS. Det finns en
spärrlista för vissa medborgare. Det räcker om dessa
personer, som det står, "utgör ett hot mot allmän
ordning och säkerhet". Vi tycker att denna mening,
"hot mot allmän ordning och säkerhet", är väldigt vag
och ger utrymme för subjektiv tolkning. Vi kräver en
grundligare bedömning innan avvisning kan ske. Men
av en artikel i Schengenkonventionen följer att Sveri-
ge och övriga Schengenstater åtar sig skyldighet att
vägra tillträde för en utlänning som förts upp på den
s.k. spärrlistan.
Sedan kommer vi över till viseringar. Sverige har
fått åta sig att kräva visum av otroligt många fler
länder än vi hade från början. Vi har alltså överlåtit
beslutanderätten och, kan man nästan säga, myndig-
hetsutövningen till andra Schengenländer. Vi har
förbundit oss att införa visumtvång i fråga om dessa
länder. Regeringen föreslår att en bestämmelse införs
vilken innebär att en enhetlig visering som har utfär-
dats av en behörig myndighet i en Schengenstat även
gäller i Sverige. Regeringen ska även ges möjlighet
att ingå avtal med annan Schengenstat, om den staten
ska representera Sverige vid beviljandet av visering-
ar. Inget enskilt land kan avskaffa visumtvånget från
något av de länder som finns upptagna på en lista
över visumpliktiga länder, eftersom visum till ett land
i praktiken kommer att gälla hela EU. Endast 20 län-
ders medborgare slipper visum för att inresa i EU.
Den här spärrlistan i Schengens informationssys-
tem gör att man också kan återkalla uppehållstill-
stånd. Vi vill att Sverige bedömer självständigt, inte
schablonmässigt. Miljöpartiet anser i likhet med Sve-
riges advokatsamfund att det är anmärkningsvärt att
ett starkt nationellt intresse i en annan Schengenstat
för att en person inte ska beviljas uppehållstillstånd i
det landet ska vara tillräckligt för att återkalla ett
uppehållstillstånd i Sverige.
När det gäller gränsöverskridande övervakning
kommer vi numera att tillåta att tjänstemän inom
polis och tull får arbeta på svenskt territorium och får
även medföra sina tjänstevapen. Om dessa tjänstemän
skadar någon person på svenskt territorium är svens-
ka staten ersättningsskyldig utan att det kan ske nå-
gon tillsyn av deras utövande såsom vi har för andra
tjänsteman som bedriver liknande verksamhet i Sve-
rige - JK och JO.
Miljöpartiet anser att man inte kan godkänna detta
på dessa grunder. Om svenska staten ska få skade-
ståndsskyldighet för utländska tjänstemäns handlande
och det ska ersättas av svenska staten måste dessa
naturligtvis stå under tillsyn. Vi vill över huvud taget
inte att de ska bedriva sin tjänsteutövning här.
Många gånger när vi får information från Justitie-
departementets tjänstemän till justitieutskottet sägs
det att gränsen för samarbetets djup går vid att vi inte
ska överlåta myndighetsutövning till andra för att
utövas på svenskt territorium. Men det har vi nu
gjort! Dessutom avsäger vi oss egentligen självbe-
stämmande över våra egna gränser.
Det finns också i Schengens informationssystem
otroligt många mixade uppgifter som gör det hela
väldigt svåröverskådligt och svårhanterligt. Och of-
fentlighetsprincipen inom Schengen saknas. Det finns
spaning och efterlysning av personer, föremål och
fordon, och det gäller inte endast av brottslingar utan
även andra personkategorier, t.ex. asylsökande. Jag
vet att redan Europols register, som hanteras av Rik-
skriminalen, är otroligt resurskrävande och rörigt,
som man säger, och det är svårt att få ut någonting
vettigt av det. Det här registret är än värre.
När det gäller registeruppgifter anser Miljöpartiet
i likhet med Datainspektionen att det direkt ska fram-
gå av lagen om Schengens informationssystem vad
som ska gälla för enskildas rätt att ta del av uppgifter
som sig själv i SIS.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 2,
4 och 6.
Jag vill också kommentera Gun Hellsviks tal om
resurser. Jag kan instämma i det, och det har jag gjort
hela tiden. Det är faktiskt ett av skälen till att vi är
negativa till att vi ansluter oss till Schengensamarbe-
tet. Det kräver otroliga resurser. Det är inte så lätt
som Gun Hellsvik här sade, att vi hade trovärdiga
utredningar. Jag jagade utredningar som kunde be-
skriva hur mycket det kostar, hur mycket resurser
som ska utgå till Schengensamarbetet. Jag fick en
rapport från Statskontoret. Det var den som hade
gjorts mest grundligt. Där sade man: Vi kan inte veta
alls. Det beror på vilka krav som ställs på Sverige. De
kraven kommer att utformas efter flera inspektions-
rundor i Sverige.
Men vi fick bygga om flygplatser, vi får anställa
mycket mer folk för att se till de yttre gränserna. Vi
får också en stor kostnad för IT-installationen för
register och bevakningen dygnet runt för att kunna
lämna ut uppgifter från registret och tolka de mixade
uppgifterna. Visst kostar det. Vi tyckte från Miljö-
partiet att de pengarna skulle kunna användas mycket
bättre här inom den svenska polisen än i detta alter-
nativ.
Det är en fråga till som inte har behandlats. Vi har
fått ett brev från Hugo Tiberg, som är professor i
sjörätt och annan transporträtt, till utskottet. Jag har
berört det i diskussionerna inför avtalsskrivningen
och inför att vi antog det här i riksdagen. Det gäller
de yttre gränserna, hur många problem som kan upp-
komma där, inte minst med vår långa sjögräns samt
allt det fritidsbåtsfolk som finns här på sommaren.
Det är inte alls reglerat. Enligt konventionsartiklarna
ska dessa människor kontrolleras precis som vid yttre
gränskontroll. Det blir väldigt bökigt och konstigt.
Det finns inte ett ord om hur det ska skötas, men
enligt konventionstexten ska det göras. Vi har inte
behandlat detta i utskottet över huvud taget.
Det behövs samarbete, och det har vi diskuterat
nog i utskottet. Visst måste vi ha samarbete om
brottsligheten, men detta är den sorts institution som
gör att man skulle ha kunnat gå smidigare till väga än
vad som görs i Schengentraktaten.
Tack, fru talman.