Herr talman! Jag minns vilket förskräckligt liv det var hos de borgerliga partiföreträdarna 2006. Det var fel på statistiken, arbetslösheten var knappt 5 procent. Massarbetslöshet rådde i landet, hette det då. Statistiken gömdes undan, sades det, för de arbetslösa. Men nu i ett läge där vi ser att arbetslösheten närmar sig 10 procent - regeringen har genom en passiv politik tillåtit arbetslösheten att bita sig fast - är det knäpptyst från regeringen. Det hörs ingenting.
Bara under det senaste året har antalet långtidsarbetslösa ökat med 140 personer per dag. Arbetslösheten närmar sig 10 procent, och 161 000 människor av alla arbetslösa är långtidsarbetslösa. Det kanske är den högsta siffran någonsin på långtidsarbetslösa i Sverige. Statistiken är ändrad; den är EU-anpassad, men det är inte heller bra. Arbetsmarknadsministern har ägnat sig åt att bekämpa statistiken i stället för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Vi har en statsminister som kallade ungdomsarbetslösheten för en skapad synvilla i samband med Framtidsdagen den 27 maj hos Svenskt Näringsliv.
För en vecka sedan träffade jag en arbetslös metallarbetare som var på besök här i riksdagen. Han hade jobbat i 40 år i ett metallföretag. Han var nu arbetslös för första gången i sitt liv. Från Arbetsförmedlingen hade han fått reda på att han måste söka alla jobb som finns. Han berättade för mig att det fanns en ledig läkartjänst. Han hade blivit uppmanad av Arbetsförmedlingen att söka den, annars skulle han stängas av från a-kassan. Jag måste säga att jag önskar att metallarbetaren fick ett jobb, men jag var väldigt glad att han inte fick den här läkartjänsten i sjukhuset som inte ligger så långt från där jag bor.
Så där går det till i borgerlighetens Sverige - jobbstoppolitiken. Det är dags att vakna upp, Littorin. Det går inte att sova sig genom ungdomsarbetslösheten. Törnrosasömnen är slut, Littorin.
(Applåder)