Herr talman! Jag kan, Sven-Erik Österberg, börja med att informera om att Socialdemokraterna och deras samarbetspartier köper i stort sett alla jobbskatteavdrag som vi har genomfört.
Herr talman! Det är inte bara så att vänsterpartierna inte har en trovärdig jobbpolitik. Det är också så att de helt enkelt inte har någon politik över huvud taget på området. De presenterar egna glädjekalkyler över hur deras förslag skapar tusentals nya jobb. Samtidigt ignorerar de alla de tiotusentals jobb som försvinner när skatterna för företagare kraftigt höjs, när det blir dyrare att anställa unga, när förmögenhetsskatten återuppstår, när bidragen för att inte arbeta höjs, när det införs en straffskatt på utbildning, när det blir mindre fokus på jobbsökaraktiviteter och när RUT-avdraget tas bort. Det här är bara några exempel på åtgärder som kommer att leda till färre företag och färre jobb i Sverige.
Ett exempel på icke-politiken är att vänsterpartierna ser jobben som ett nollsummespel. Friåret uppstår nämligen i lätt förklädnad under beteckningen "utbildnings- och företagsvikariat" samt i en generationsväxling i äldreomsorgen.
Slutsatsen är uppenbar: Det finns ett visst antal jobb, och dessa måste vi dela på. Den tydliga strategin att det ska löna sig mer att inte arbeta är också uppenbar. Där vänsterpartierna vill dela på jobben vill Centerpartiet och Alliansen i stället skapa nya jobb.
Vänsterpartierna säger också att de kommer att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Men den enda lösningen de har är statligt finansierade åtgärder av olika slag - ju fler, desto bättre och gärna med pysselsättningskaraktär. Vänsterpartierna tycks vara helt omedvetna om vilka det är som verkligen skapar de nya jobben, nämligen Sveriges alla företagare.
Om vi inte lyckas förbättra företagsklimatet kommer vi aldrig att få bukt med ungdomsarbetslösheten. Vänsterpartiernas politik är kliniskt ren på sådana åtgärder. Tvärtom blir det en nettoskattehöjning för företagen på över 11 miljarder under de kommande åren.
Samtidigt har den samlade vänstern intressant nog lyckats bli eniga om ett förslag som garanterat kommer att leda till fler arbetslösa unga: en särskild ungdomsskatt, en fördubbling av arbetsgivaravgiften som kommer att göra det svårare för unga att få jobb. Kostnaden för att ha en ung person anställd ökar med 35 000 kronor per år. Det som föreslås drabbar särskilt branscher där unga människor arbetar. Det är ingen McDonaldspolitik, som socialdemokraten Österberg säger i debatten.
Bara inom hotell- och restaurangbranschen med 90 000 unga anställda handlar det om en kostnadsökning på drygt 1,1 miljard kronor. För detaljhandeln med ca 130 000 unga människor rör det sig om det dubbla, om 2,2 miljarder kronor. För en typisk mataffär med ca 7 unga anställda ökar kostnaden med 256 000 kronor. För genomsnittsrestaurangen med 2 anställda blir ökningen 70 000 kronor.
Oppositionen skryter ofta med sina satsningar på unga arbetslösa. Men de vill ge arbetsgivare som anställer en arbetslös ung person en skattereduktion och ta bort den generella halveringen av arbetsgivaravgiften för unga.
Redan i dag finns nystartsjobben för unga. De ger just en slopad arbetsgivaravgift. Av de medel som ungdomsskatten inbringar, ca 11 miljarder kronor, återför vänsteroppositionen endast 0,75 miljarder kronor till arbetslösa ungdomar. Vänsterpartierna tar alltså mycket med den ena handen och ger tillbaka bara lite lite med den andra. Det är inget annat än ett dråpslag mot landets unga!
(Applåder)