Herr talman! Ingenting är dyrare än hög arbetslöshet. Det högsta priset för arbetslösheten betalas alltid av de enskilda individer som lever i arbetslöshetens vardag. Där finns de äldre som efter 30-40 års hårt slit kastas ut i stor osäkerhet. Kommer jag någonsin att kunna försörja mig själv igen? Kommer jag att orka börja om? Vem vill i så fall anställa mig?
Där finns de unga som nu finner att vuxenlivet inte alls innebär det oberoende och den frihet som de antagligen drömde om i tonåren. De möter i stället en arbetsmarknad där sorteringen är stenhård, där anställningarna är tillfälliga och otrygga och där utsikten att ha en inkomst som gör att man kan skaffa bostad och kanske bilda familj ter sig oändligt avlägsen.
Arbetslösheten är dyr, för att inte säga katastrofal, också för hela samhället. Vi gör alla stora förluster varje dag som arbetslösheten biter sig fast. Ansvaret för de förlusterna vilar tungt på den regering vars så kallade jobbpolitik efter snart fyra år kan summeras med 125 000 fler arbetslösa och de största inkomstklyftorna mellan fattiga och rika på 30 år. Det är uppenbart att den borgerliga jobbpolitiken inte leder till fler jobb. Vi har inte råd med en sådan politik i fyra år till. Vad som behövs är en politik som tar kampen mot arbetslösheten på allvar, en politik som är inriktad på att investera i framtidens jobb och i de människor som ska utföra dem. Sven-Erik Österberg nämnde tidigare ett antal förslag om utbildningsplatser och arbetsmarknadspolitiska program som vi rödgröna har lagt fram gemensamt. Det är bra och viktiga insatser, men det viktigaste är att se till att det skapas fler arbetstillfällen. Det saknas verkligen inte arbetsuppgifter.
Klimathotet kräver att vi ställer om till en uthållig produktion och konsumtion. I den omställningen, som vi måste göra, finns många möjligheter till nya jobb om man är beredd att driva en politik som understöder det. Vi behöver bygga ut järnväg och kollektivtrafik. Vi behöver producera energi på ett hållbart sätt, och vi behöver utveckla ny miljöteknik. Här finns en stor potential för Sverige, för en ny svensk exportindustri och för många nya och hållbara jobb i moderna och uthålliga företag. I det vill vi rödgröna investera.
I över hälften av landets kommuner är bostadsbristen akut. Runt om i landet står miljonprogrammens bostadsområden och förfaller samtidigt som tiotusentals byggnadsarbetare är arbetslösa. Därför vill vi investera i att renovera och energieffektivisera miljonprogrammen och vi vill investera i nya hyresrätter och studentbostäder för ungdomar. Det är satsningar som både ger nya jobb och ett mer uthålligt och jämlikt samhälle.
Vi behöver också bygga ut och förbättra den gemensamma välfärden så att vi får den skola, sjukvård och äldreomsorg som vi behöver i framtiden. Vi behöver satsa på kultur och fritids och på att hålla våra städer rena och snygga. Välfärdsjobben är livsviktiga. Varje människa som går från arbetslöshet till ett jobb i en förskola, på en vårdcentral eller ett äldreboende innebär en stor vinst, inte bara för den som får jobb utan för hela samhället - för alla oss som lever här. I stället ser vi nu hur arbetslösheten stiger framför allt bland kvinnor eftersom man skär ned på just de här områdena. Det är en politik som vi inte har råd med.
De investeringar som vi vill göra är vårt svar på hur arbetslösheten ska bekämpas, inte bara på kort sikt utan också på lång sikt, genom kloka samhällsinvesteringar, förbättrat samarbete mellan stat, forskning och näringsliv så att vi kan utveckla framtidens jobb samt genom en solidarisk välfärdspolitik som skapar arbete och ett bättre och mer jämlikt samhälle. Vi har inte råd med fyra år till av borgerlig så kallad jobbpolitik eftersom vi inte har råd med mer arbetslöshet och ökande orättvisor. Det är de två alternativ som står mot varandra.
Jag har ännu inte hört ett enda konkret förslag på hur den borgerliga alliansen tänker skapa framtidens jobb. Vi har inte sett exempel på några framtidsinriktade investeringar över huvud taget av den sort som behövs för att skapa arbetstillfällen i framtiden. Jag ser fram emot att få höra ett enda förslag som handlar om hur fler jobb ska skapas i framtiden. De förslagen har vi presenterat. Nu är det er tur.
(Applåder)