Fru talman! Jag skall börja med det sista. Det sa-
des att det finns en sårbarhet och ett problem när det
gäller utryckningsfrågor. Det sades att närpoliser i
Stockholm ofta blir inkommenderade till större arran-
gemang och att det har skapat en ryckighet. Men jag
sade inte att närpolisverksamheten var perfekt. Jag
sade att den har börjat fungera bra. Tittar vi rent sta-
tistiskt på hur brottsutvecklingen är har man goda
resultat. Jag tror inte att det är varken det ena eller
andra, att det är helt dåligt och att ingenting fungerar
eller att allting är jättebra. Men vi behöver en balans i
debatten, och vi måste också kunna se när det börjar
fungera.
Sedan håller jag med om den kritik som finns när
det gäller utrycknigsverksamheten, när det gäller
övriga uppgifter. Men det pågår också en utredning
hos Rikspolisstyrelsen. Man tittar på hur man skall
kunna göra detta, på vilka arbetsuppgifterna skall
vara och på stora arrangemang. Det här kommer
också att leda till förändring när det gäller polisen.
Vad gäller polisutbildningen var frågan vilken an-
nan utbildning som skulle stänga helt och hållet. Det
är nog ganska få utbildningar som skulle göra det.
Men polisutbildningen är också väldigt speciell.
Visst, det fanns också ekonomiska skäl. Men det
fanns även just de här skälen att man skulle lägga om
utbildningen, att man skulle ha ett annat arbetssätt. Vi
vet också att de poliser som i dag går ut har en myck-
et bra utbildning. Jag tror inte att de 800 poliserna
kommer att vara förlorade. Det låter som att det här
kommer att vara ett jätteproblem. Jag tror att man
kommer att behöva se om man kan öka intagningen
till Polishögskolan i framtiden för att också kunna
fylla det här behovet. Men det är någonting man får
återkomma till.