Fru talman! Kia Andreasson tog upp två saker
som jag skulle vilja fråga om, eftersom de berörde
mitt anförande tidigare.
En sak gäller ordningsvakter. Vi lägger fram ett
förslag om kommunala ordningsvakter. De skall
självfallet, Kia Andreasson, ha en gedigen utbildning.
Annars skall vi inte ha några ordningsvakter alls. Jag
försökte säga att vi, när det är en sådan polisbrist,
måste hitta olika åtgärder som gör att vi kan uppnå
trygghet för allmänheten. Därför ville jag kalla dessa
ordningsvakter för trygghetspersoner.
Kia Andersson talar hela tiden om polisbristen.
Varför tillskjuter ni inte mera medel till polisväsen-
det? Mig veterligt har ni inte gjort det på många år.
Hur skall ni då komma till rätta med polisbristen? Vi
har ju ändå det problemet. Vi måste göra något. Jag
tycker att det är bättre att komma med förslag än att
bara stå i talarstolen och säga något.
När det gäller New York-modellen har vi aldrig
sagt att den skall överföras till punkt och pricka. Men
det finns mycket i New York-modellen som man kan
föra över. Jag vill ställa en fråga till Kia Andreasson
som både är lärare och mamma. Det här handlar om
att man skall tillrättavisa och göra något snabbt när en
ungdom har gjort fel. Det går ut på att man skall slå
till vid småbrotten. Det handlar om att ungdomarna
inte skall tycka att det inte spelar någon roll vad de
gör; då byggs brotten på och blir värre och värre.
Varför har Kia Andreasson något emot detta?