Fru talman! Jag skall börja med att yrka bifall till
utskottets hemställan. Jag tänker också föra ett reso-
nemang kring reservationerna och debatten här. Po-
lisväsendet är en viktig del av rättsväsendet. Det har
stor betydelse hur det fungerar.
I debatten har det framförts kritik mot att det har
hänt alldeles för mycket inom polisväsendet. Det har
varit stora omorganiseringar. Man stängde polisut-
bildningen för att göra om den. Nu har man börjat
med ny antagning igen och ett annat arbetssätt. Poli-
sorganisationen runtom i landet har genomgått stora
organisatoriska förändringar. Samtidigt väcks kritik
från talarstolen mot att ingenting händer. Det sägs att
allting står stilla. Det har varit helt förlamat. Man
bara pratar i talarstolen och ingenting händer. Man
bara utreder och avvaktar. Det har förvånat mig, för
detta är synpunkter som definitivt inte går ihop.
Det har hänt mycket inom rättsväsendet och po-
lisväsendet. Den stora omorganisationen inom polisen
och besparingskraven ledde till en mycket svår situa-
tion. Alla stora omorganiseringar föranleder stora
problem. Det gäller i vilken organisation som helst. I
en så stor och rikstäckande organisation som polisen
uppstår tydliga problem i ett övergångsskede.
Nu kan man se att närpolisverksamheten har bör-
jat sätta sig och utvecklas. Ett riktigt närpolisarbete
har kommit i gång. Omorganisationen har lett till att
det nu börjar vända.
Det har talats mycket om justitieutskottets besök
hos citypolisen i Stockholm i går. Det är tydligt att
man bara hör det man själv vill höra. Vi fick också
information om att närpolisarbetet har lyckats bra i
Stockholm. Nu har man börjat komma i gång. Brotts-
ligheten sjunker i flera olika brottskategorier. Statisti-
ken visar på en positiv utveckling. Det kan man också
höra runtom i landet, nu när närpolisverksamheten
börjar fungera. Men därmed är inte allting bra inom
polisväsendet. Mycket behöver göras.
De borgerliga partierna kräver hela tiden mer
pengar och tror att det skall lösa allt. Vi i Vänsterpar-
tiet har varit positiva till den förändring som skett
inom polisen. Polisen har varit tvungen att ta ett eko-
nomiskt ansvar. Det har varit ett oerhört ekonomiskt
slöseri inom polisen under tidigare år. Man har inte
behövt ta ansvar för ekonomin. Det har bara rullat på.
Den kritiken har varit tydlig när Riksrevisionsverket
har granskat polisen.
Det har visat sig att det har blivit för stora ned-
dragningar. Under de senaste åren har regeringen
börjat skjuta till mer pengar till rättsväsendet och
polisen. Det enda parti som brukar föreslå större
belopp är Moderaterna. Nu lägger regeringen mer
pengar på rättsväsendet enligt överenskommelsen i
budgeten än vad Folkpartiet och Kristdemokraterna
har krävt tidigare. Men det är helt plötsligt inte till-
räckligt. Det som tidigare var lösningen på problemen
inom polisen är nu, när det kommer, helt fel. Tidigare
sade dessa partier att extra tillskott skulle lösa allting.
Nu räcker inte det, utan man måste skjuta till ytterli-
gare medel och det skall lösa alla problem.
Vi måste hushålla med resurserna. Vi måste se
samhället i ett helhetsperspektiv. Rättsväsendet har
genomgått en stor förändring. Nu, när det börjar sätta
sig, kommer vi att kunna se mycket tydligare exakt
vilka resurser som behövs. Det kommer säkert att
behöva skjutas till mer.
Fru talman! Jag vill ta upp diskussionen om New
York-modellen. Den dyker upp i nästan alla polisde-
batter och framhålls som mycket positiv. Statistiken
från New York visar att brottsligheten har sjunkit
markant. När man i Sverige talar om New York-
modellen säger man ofta: Vill ni inte att polisen skall
ingripa snabbt mot ungdomsbrottslingar och mot
småbrott? Det är bra att man gör det. Jag tror att vi
alla är överens om att polisen skall ingripa och vara
speciellt uppmärksam när det gäller ungdomar som
börjar komma på glid. Men det man sällan pratar om
är den kritik som framförs mot modellen.
New York-modellen slår oerhört hårt mot de mest
utsatta. De hemlösa i New York är de som oftast blir
gripna av polisen, därför att de har sovit i hus som
står tomma osv. Man tar inte upp att flera organisa-
tioner som jobbar för mänskliga rättigheter kritiserar
New York-polisen för arbetsmetoderna. Det före-
kommer etnisk diskriminering, brott mot mänskliga
rättigheter och polisbrutalitet. I New York börjar
dessutom fängelserna bli överfulla. Där sitter männi-
skor som har gripits för småbrott. Oftast är den soci-
ala situationen orsak till brottsligheten.
Givetvis är det svåra gränsdragningar. Det är vik-
tigt att vi skapar ett arbetssätt inom polisen i Sverige
som passar det svenska samhället. Men vi får inte bli
så blinda att vi bara ser fördelar med en modell och
inte lyfter upp till diskussion de nackdelar som kan
finnas. För det finns också en svart sida av New
York-modellen.
Fru talman! Jag vill ta upp något som är positivt i
reservationerna. Moderaterna börjar nu signalera
ganska tydligt att man inte tänker ställa sig bakom ett
förslag om införande av buggning. Under alla tidigare
år som jag har suttit i riksdagen har moderaterna
krävt i motioner att man skall få införa buggning. I
detta betänkande skriver moderaterna i sin reservation
att man inte är beredd att införa buggning innan man
har gjort en översyn av integritetsaspekterna. Man
måste ta ett helhetsgrepp först. Vi i Vänsterpartiet ser
det som positivt att det börjar bli en förändring i den
frågan.
Regeringen signalerar att man skall göra en utvär-
dering av den nya polisregisterlagen ur integritetsas-
pekten och att man också kommer att tillsätta en
utredning som tar upp frågor om tvångsmedel osv. Vi
i Vänsterpartiet kommer att följa frågan noga, för att
se till att den inte blir liggande. Det får inte bara bli
ord i ett betänkande. Det måste komma en hel-
hetsöversyn av integritetsaspekterna.
Fru talman! Jag vill återigen yrka bifall till ut-
skottets hemställan.