Fru talman! Detta betänkande tar upp många vik-
tiga punkter angående polisväsendet, som tidigare
präglades av omorganisation och besparingar. Myn-
digheten har också präglats av en oro, därför att detta
har inneburit nya arbetsuppgifter och annan metodik.
Man kan se övergripande synpunkter på polisvä-
sendet. Det framkommer att några partier förespråkar
New York-modellen. Vi har från Miljöpartiet den
åsikten att man inte bara kan ta en modell och sedan
hela tiden hävda att man kan genomföra den i ett
annat land. Visst finns det olika modeller i olika län-
der som är värda att studera, men vi tycker inte att det
bästa är att ropa på att en speciell modell skall överfö-
ras. Man kan titta på vissa saker som kan fungera
också här, men jag tycker att det problemorienterade
arbetssätt som vi har valt för närpolisen är det som
skall utvecklas.
Det ropas också på att fler ordningsvakter skall tas
i bruk. Miljöpartiets åsikt är att vi måste vara väldigt
försiktiga. Det är många problem med ordningsvak-
ternas utbildning och kompetens, och det är inte så
enkelt att man bara kan säga att denna kategori skall
överta arbetsuppgifter. Vi skall i stället vara väldigt
försiktiga och förändra den utbildning som finns i dag
för ordningsvakter. Det är ett angeläget område.
Vi ser också att vi har olika åsikter om hur resur-
serna används och om prioriteringsfrågor. Generellt
tycker jag att det är oerhört viktigt att man lyssnar på
de anställda i basen och att verksamheten inte styrs
för mycket från toppen.
Fru talman! Av alla de frågor som tas upp i betän-
kandet skall jag uppehålla vid följande: organisations-
frågor - det gäller polisens tillgänglighet - återan-
ställning av civil personal, registrering i polisregister
och evenemangskostnader. Jag yrkar också bifall till
reservation 10 och 12.
Miljöpartiets strävan är att fler polisstationer skall
vara öppna dygnet runt samtliga dagar. Det skall för
allmänheten vara självklart att man får hjälp på be-
mannande polisstationer, varifrån poliserna kan rycka
ut i sitt ansvarsområde.
De centrala kommunikationscentraler som byggts
upp till höga kostnader motverkar idén bakom närpo-
lisen och har inneburit alldeles för långa utrycknings-
tider. Vid utryckning skall det finnas poliser som
känner till både befolkningen i området och geogra-
fin, så att de snabbt kan vara på plats och göra en
adekvat bedömning utifrån sin lokalkännedom. Vi
anser alltså att den organisation som finns i dag inne-
bär alldeles för stora enheter och alldeles för långa
utryckningstider.
Jag läste i förra veckan notiser i tidningen om att
det hade förekommit två rån, efter vilka det hade tagit
en timme för polisen att komma till platsen. Det ena
rånet hade begåtts i Skåne, där det är väldigt korta
avstånd, vid sidan om en polisstation som var stängd.
På det sättet hade brottslingarna undkommit, och
rånet hade kunnat ske i lugn och ro. Vi menar att
sådant inte får ske. Det är något fel när det händer
ideligen. Jag har påpekat det flera gånger tidigare,
och det fortsätter att vara på detta vis.
Det är faktisk inte så som det står i betänkandet,
dvs. att de lokala myndigheterna själva skall bestäm-
ma i problemorienterad anda. Detta är påtryckt upp-
ifrån. Alla län är organiserade på samma sätt. Det
finns en stor kommunikationscentral i varje län och
ett vakthavande befäl. Det fungerar inte. Det som står
i betänkandet om att man kan ha olika modeller är
inte alls sant. Då skulle det ju funnits olika modeller,
för polismännen och poliskvinnorna ute i områdena
säger att detta inte är tillfredsställande. Jag har inte
hört någon som har tyckt att det är bra - varken all-
mänheten eller de enskilda poliserna.
Därför är det mycket angeläget att detta ses över
och ändras. Jag tror visserligen att det finns ett hård-
nackat motstånd på grund av att stora kostnader har
investerats i kommunikationscentralerna. Det har
varit oerhört dyrt att bygga upp dessa, men trots det
måste det hända någonting som gör att situationen
blir hanterlig och att allmänheten får veta att polisen
kommer efter en rimlig tid.
Jag blir också bekymrad när Riksrevisionsverket i
sin granskning av hinder för ett effektivt resursan-
vändande anger att man tycker att det är okej att det
finns en kommunikationscentral plus ett vakthavande
befäl i varje län. De tyckte att det inte finns några
hinder för det, men Miljöpartiet anser alltså att det
finns hinder för detta.
Nu när BRÅ närmare skall studera närpolisen och
hur det har blivit hoppas jag att man tar tag i just
denna fråga, för den är ett orosmoment.
Vad gäller återanställning av civil personal tror
jag att vi alla i justitieutskottet är eniga om att det
som skedde inte var bra. Med facit i hand kan vi säga
att det inte blev bra.
Det resonemang som föregick uppsägningarna
gick ut på att man inte skulle ta polispersonal utan
spara på administrativ personal när det var tvunget att
spara. Men vi ser också hur viktigt det är att göra en
konsekvensanalys. Naturligtvis måste dessa sysslor
ändå skötas. Då får i stället de utbildade poliserna
sköta uppgifterna. Det hade man kunnat förstå om
man hade studerat effekterna av förslagen lite nog-
grannare.
Tyvärr är det inte vi i justitieutskottet som skall
göra alla dessa bedömningar. Det är inom myndighe-
ten som man gör detta. Jag hoppas också att det rättas
till. Det finns inga siffror tillgängliga på hur många
som har återanställts totalt, men om man går efter de
uppgifter som finns i Stockholm kan man se att det
inte är många. Endast 15 av totalt 500 avskedade har
återanställts. Det finns alltså fortfarande en stor oba-
lans när det gäller hur arbetet sköts. Poliser sköter
administrativa uppgifter.
Vi har ingen reservation i detta ärende. Det står
tydligt i betänkandet att man har sett problemet och
att man inom den närmaste tiden kommer att göra
förändringar så att det blir en vettig balans.
En annan fråga gäller kostnaderna. Vad skall vi
prioritera i polisväsendet? Det är en mycket iögon-
fallande kostnad vid stora idrottsevenemang och
andra evenemang. Det är inte bara kostnader för poli-
ser vid scenen eller i det område som evenemanget
äger rum. Det är ju också stora kostnader för poliser
utanför dessa områden. Polisen måste vara på plats
när huliganer från England kommer från bussar och
flygplan. Sedan måste det finnas poliser efter t.ex. en
match. Det handlar om tävlingsinriktade moment där
känslorna svallar och alkoholen flödar. Det måste till
ett otroligt stort pådrag. Vi i Miljöpartiet och Folk-
partiet, som är med på den här reservationen, vill att
det här skall ses över. Det kan inte vara meningen att
de resurser som den lokala polisen eller polisen i
storstäderna har skall gå åt till detta, så att man senare
inte kan planera sin verksamhet. Det måste vara totalt
fel.
Jag skall också ta upp en integritetsfråga när det
gäller polisens register. När vi diskuterade att ändra
polislagarna hade Miljöpartiet en reservation. Vi
misstänkte och befarade att det här kunde utnyttjas av
polisen på ett felaktigt sätt. Det aktuella ärendet gäller
veganer vid en skola som massregistrerades av poli-
sen endast därför att de åt vegankost. I betänkandet
finns det ett långt utlägg om vilka möjligheter polisen
har att registrera. Av den texten drar jag slutsatsen att
polisen inte kan hantera uppgifter på det här sättet;
polisen har inte någon laglig rätt till det. Men det är
egentligen upp till JO att avgöra detta.
När det gäller det här fallet kom det in tre anmäl-
ningar till JO. Man menade att polisen inte kan göra
en massregistrering vid en skola på det här viset. Men
JO vidtog ingen åtgärd. Man skrev bara: ingen åtgärd.
Jag tycker att det är förfärligt att människor får ett
sådant svar när de tycker att de har blivit fel behand-
lade. Vi i utskottet borde tillsammans kunna tolka det
som att man inte kan göra så här. Men det görs ändå,
och JO säger: ingen åtgärd.
Det som vi misstänkte skulle ske kan tydligen ske.
Och den som utsätts har inte så stora möjligheter att
göra någonting åt det. Det måste ju vara fel.
Med detta, fru talman, yrkar jag, som sagt, bifall
till två reservationer.