Herr talman! Politik fungerar alltid på det sättet att man har olika uppfattningar och att man resonerar om vad lösningar på samhällsproblem skulle kunna bestå av. Och till slut måste man fatta ett beslut. Det kanske blir ett beslut som man inte i alla detaljer känner var exakt som man ville ha det. Men demokrati och politik handlar om att man fattar beslut som i grund och botten ändå är bra och som går i rätt riktning.
På bordet har vi flera beslut som just handlar om att införa och komma till stånd med förenklingar, förbättringar och effektiviseringar i den planprocess som i princip varenda bedömare i samhällsdebatten säger är alldeles för lång i Sverige. Då säger Miljöpartiet att en del av det hade kunnat bli bra men att man inte har lyssnat tillräckligt. Jag försöker peka på flera av fallen, till exempel antagande av detaljplan eller när planbestämmelser ska upphöra, där man har lyssnat på remissinstanserna. Man har förändrat förslagen och lagt andra förslag. Men det avvisar Miljöpartiet bara med att det inte var att lyssna - det var något annat - eftersom vi inte gjorde exakt som Miljöpartiet vill.
Min fråga handlade specifikt om förslaget att kunna anta fler planer direkt i kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden. Det förslaget tyckte kommuner där Miljöpartiet är med och styr var ett bra förslag. Men det avfärdas av Miljöpartiet som uppenbarligen, tillsammans med Socialdemokraterna, inte litar på sina egna kommunföreträdare och kommunpolitiker. Det är fortfarande märkligt.
Jag skulle också vilja ställa en sista fråga. Det gäller det som Jan Lindholm ägnade störst del av sin talartid åt, det vill säga det som de flesta bedömare också säger om att olika krav i varje kommun gör att det blir dyrare. Det är de flesta överens om. Det vore bra med ett klart besked från Miljöpartiet. Om detta nu genomförs, kommer Miljöpartiet om de hamnar i regeringsställning att se till att kommunala särkrav kommer tillbaka på agendan? Det vore intressant att få ett svar på det.
Herr talman! Avslutningsvis, eftersom detta med all sannolikhet är mitt sista replikskifte i min sista riksdagsdebatt, vill jag också passa på och önska glad sommar.