Herr talman! När man lyssnar på Jan Lindholm tycker jag alltid att man får känslan av att detta är en person som har försökt sätta sig in i detaljerna i de olika förslagen för att fundera på vilka konsekvenser de kan ge. Sedan beklagar jag såklart att funderingarna nästan alltid leder fram till att Miljöpartiet röstar nej till olika typer av förslag. Vi har sett i en lång rad olika propositioner under våren att Miljöpartiets olika funderingar leder fram till att det är bra som det är, alternativt borde utredas igen eller kanske tas någon ytterligare fundering som gör att man fattar beslut sedan i stället, någon gång i framtiden.
Jag fastnade lite grann för det som Jan Lindholm var inne på om utökad medborgardialog, att man kanske ska fatta beslut lite närmare medborgare och så vidare. Miljöpartiet brukar inte bara i Europavalrörelser prata subsidiaritet på detta sätt - att man ska lita på att beslut kan fattas på rätt nivå.
Jag skulle därför vilja ställa en fråga som gäller de remisser som har gått ut. Jan Lindholm lyfte fram dem och sade att det har kommit kritik från remissinstanserna. Det han glömde bort att nämna är att när det gäller planbestämmelserna, antagande av detaljplan och en del annat är de förslag som regeringen lägger fram förändrade jämfört med utredningsförslagen. Men det tar inte Miljöpartiet hänsyn till när man bara hänvisar till remisskritiken.
Det jag undrar över är naturligtvis de kommuner där Miljöpartiet finns med, har makt och inflytande och är en del av den styrande koalitionen och majoriteten. Så är det i Malmö. När det gäller till exempel förslaget om att byggnadsnämnden eller kommunstyrelsen ska kunna anta fler detaljplaner säger Malmös regerande koalition, med bland andra Miljöpartiet i ledningen, att det är ett bra förslag och att det skulle kunna leda till förenklingar. Vi kan gå till Göteborg, där Miljöpartiet också finns med i den styrande koalitionen. Det är samma sak där; Göteborgs stad tillstyrker förslaget och tycker att det är bra om man kan kapa några månader i processen.
Min fråga till Jan Lindholm är: Varför litar han inte på sina kommunpolitiker?