Herr talman! I morse kunde alla ledamöter på sina
bänkar se fotografier på alla kvinnliga ledamöter här i
riksdagen - flest jämfört med övriga världen. Men
fortfarande är det långt kvar tills det anses vara själv-
klart att det skall vara lika många kvinnor och män på
alla nivåer och inom alla områden i det svenska sam-
hället. Se bara hur det ser ut i fackföreningarnas,
bankernas och företagens styrelser samt inte minst
inom kyrkan, som vi tidigare diskuterade här.
Ännu större är skillnaderna på andra håll i värl-
den, vilka just nu delvis behandlas på toppmötet i
Köpenhamn. Senare i år kommer de att behandlas i
Beijing. Av tidsskäl håller jag mig till Sverige, även
om det är den internationella kvinnodagen i dag.
Vi har mycket långt kvar till dess att kvinnors ar-
bete i den informella sektorn - i hemmet med barnen,
med att föra kulturarv och traditioner vidare och med
att hålla ihop familjen och dess sociala nätverk -
uppskattas lika mycket som mäns mer spektakulära
fritidssysselsättningar.
I dag kan vi i en av kvällstidningarna läsa om hur
ansträngda kvinnor numera är. Det gäller särskilt
småbarnsmammorna. Fortfarande är det långt kvar
tills vi har delat ansvar och lika villkor hemma både
när det gäller omsorgen om barnen och när det gäller
hemarbetet. Den frågan diskuteras inte så mycket i
dag. Jag menar att det är dags att återigen på allvar ta
upp den debatten och lyfta upp både mäns och kvin-
nors ansvar för att det dagliga skall fungera.
Ett område där kvinnor gör stora framsteg är före-
tagssektorn. Enligt rapporter gäller det i allra högsta
grad i glesbygd. Många kvinnor startar framgångsrika
företag. I USA är en majoritet av alla nyföretagare
kvinnor, och de finns inom alla områden. Det finns
mycket mer att göra här i Sverige. Jag lyssnade på
Kristina Zakrisson. Det verkade vara ganska så fjärran
för henne att tänka sig kvinnor som företagare.
Vi centerkvinnor menar att kvinnors företagande
är en av nycklarna till framtidens framgångsrika nä-
ringsliv. Kvinnors kompetens, kreativitet och företag-
samhet är en delvis outnyttjad resurs som vi inte har
råd att undvara. Det gäller att göra mera för att skapa
ett klimat som gynnar kvinnors företagande. Ett ex-
empel är de kvinnolån som på ett centerinitiativ inför-
des för knappt ett år sedan. De har blivit en succé och
måste få fortsätta längre än vi i dag kan se.
När det gäller kvinnorna i politiken har vi kommit
långt, även om många kvinnor upplever att man stöter
i det osynliga glastak som består i nätverk mellan de
män som har den största makten och som nu känner
sig hotade. Vi kvinnor vill inte föra jämställdhets-
kampen mot männen, utan vi vill föra den tillsammans
med männen. Men för att nya skall komma in måste ju
några flytta på sig. Män har en mängd nätverk där
man sysslar mycket med att matcha fram varandra -
nätverk som kvinnor har mycket svårt att tränga ige-
nom.
Av det skälet och för det fortsatta jämställdhetsar-
betet inom de områden som jag nämnt, och även inom
flera andra, är kvinnoorganisationerna viktiga när det
gäller att lyfta fram kvinnoaspekterna och matcha
fram kvinnor i olika sammanhang.
Men precis som andra folkrörelser står de politis-
ka kvinnoorganisationerna inför stora utmaningar och
måste helt enkelt förändra sin verksamhet för att kun-
na gå vidare och fånga de unga kvinnornas intresse.
Man är medveten om detta. Jag noterar med tillfreds-
ställelse att stöd i fortsättningen skall kunna ges till
utveckling och förnyelse. Jag menar också att de nya
kvinnliga nätverk - över partigränser och alla andra
gränser - som nu växer fram på många håll är mycket
viktiga komplement till de traditionella kvinnoorgani-
sationerna. På sikt är det kanske den typen av organi-
sationer som får den största betydelsen.
Herr talman! Jag kan inte låta bli att falla för fres-
telsen att något erinra om den förra mandatperiodens
jämställdhetsdebatter, där Socialdemokraternas före-
trädare på det mest aggressiva sätt attackerade den
förra regeringens politik och ansåg den som helhet
riktad mot jämställdheten mellan kvinnor och män.
Det spelar ingen roll vad som gjordes och vilka
förslag som lades fram, t.ex. om att jämställdheten
skulle beaktas vid alla beslut eller om ökade resurser
till JämO, som det här refererats till. Det var helt
enkelt motståndet mot alla sorters besparingar som
gällde.
Ett exempel var att kampen mot inflation sågs som
något mycket ont. Man saknar också perspektiv uti-
från vanliga kvinnors liv. Jag citerar från debatten den
4 maj i fjol: "I vanliga kvinnors liv gäller att rätten till
arbete är hotad, att rätten att vara sjuk, att få en dräg-
lig ersättning om man blir arbetslös, att kunna leva på
sin lön och att få del av god vård och omsorg för sina
barn är hotad."
Redan då visste vi att höjd a-kasseersättning inte
hörde till de s.k. återställarna. Hur det ser ut beträf-
fande s-regeringens misslyckande med arbetslösheten
och med en obegriplig arbetsmarknadspolitik som
gynnar män och de föreslagna nivåerna i sjukförsäk-
ringen samt med andra besparingar vet vi. Vi har just
beslutat om RAS, som enligt all expertis gynnar män
mest. Nu, liksom då, är den dåliga ekonomin i Sverige
det största hotet mot jämställdheten, jobben, välfärden
och den offentliga sektorn samt mot kvinnors företa-
gande och mot en lön som det går att leva på. Kvinnor
är inget särintresse i det avseendet och borde egentli-
gen inte heller i något annat avseende vara det.
Nu är alltså tongångarna från Socialdemokraterna
helt annorlunda. Det är detta dubbla budskap som
Socialdemokraterna nu lider av. Det är när orden och
retoriken totalt förändras över tiden som förtroendet
för politiken och demokratin urholkas. Inte minst
gäller det kvinnorna. De invaggades i falska för-
hoppningar och känner sig nu svikna. Socialdemokra-
terna har ett stort ansvar där.
Herr talman! Vi i Centern har inga reservationer
fogade till detta betänkande. Vår motion handlar om
samordning av de stora FN-konferenserna och om
betoningen av kvinnoorganisationernas roll i förbere-
delserna och genomförandet av de här konferenserna.
Vi kan med tillfredsställelse konstatera att motionen i
stort sett är tillgodosedd.
Men jag vill ändå i dag på den internationella
kvinnodagen i all stillsamhet fråga Kristina Zakrisson
hur det kan komma sig att den politik som för ett år
sedan av hennes partikamrater utmålades som höjden
av kvinnofientlighet nu helt och hållet accepteras.