plik
Herr talman! I den allmänpolitiska debatten för
några veckor sedan hävdade en partikamrat till Kristi-
na Zakrisson att svenska kvinnor är världens friaste
kvinnor. Fria från vadå? kan man fråga sig.
I mångt och mycket har kvinnorna blivit mindre
beroende av sina män. Men de har då i stället blivit
totalt beroende av den offentliga sektorn för sin för-
sörjning och för att få bidrag i och med att många inte
har en sådan lön att de kan leva på den.
På kvinnodagen i dag 1995 beskriver man i Ex-
pressen svenska kvinnors situation. Var tredje mam-
ma har inte haft en ledig dag under det senaste året,
står det på första sidan. Artikeln inne i tidningen har
rubriken: Hur länge skall vi orka?
Det har hänt mycket sedan Kristina Zakrissons
kvinnor i väglöst land vandrade omkring i början av
1900-talet. Men utvecklingen har inte bara varit posi-
tiv för kvinnorna. Den har skett till ett väldigt högt
pris. Kvinnor mår inte så bra som de skulle kunna
göra. De har inte den livskvalitet som de skulle kunna
ha.
Vi moderater ser många av de problem som
svenska kvinnor har som ett av det socialistiska sys-
temet skapat problem. Socialismen ser bara kvinnor
och män som delar av ett kollektiv underkastat den
traditionella produktionens krav. I det socialistiska
svenska samhället har man också monopoliserat kvin-
nornas arbetsmarknad i stor utsträckning. Det är en
oförskämdhet mot kvinnor att påstå att den offentliga
sektorn skulle vara en förutsättning för kvinnornas
förvärvsarbete.
Det jobb som många kvinnor gör inom vård, om-
sorg och utbildning är arbetsuppgifter som behövs
och som kommer att behövas i ännu större utsträck-
ning. Det är bara det att arbetet måste organiseras och
finansieras på ett annat sätt, eftersom det nu i dessa
krisdagar har visat sig att de system som vi har skapat
och låst in kvinnorna i inte är långsiktigt ekonomiskt
hållbara.