Herr talman! Vänsterpartiet har länge arbetat för
att könsdiskrimineringen i samhället och i arbetslivet
skall upphöra. Naturligtvis hade det varit skönt att här
i dag den 8 mars på den internationella kvinnodagen
kunna konstatera att läget i landet var gott och att
ytterligare åtgärder för att motverka kvinnodiskrimi-
neringen inte behövdes, men så är inte fallet.
Fortfarande kvarstår en utbredd diskriminering av
kvinnor i samhället och i arbetslivet. Det gäller bl.a.
rätten och möjligheten att försörja sig själv. Vi kan
också se en tilltagande lönediskriminering, dvs. att
lönegapen mellan män och kvinnor ökar. Insikten om
att lönediskriminering förekommer är inte ny, och den
delas i stort sett av alla riksdagspartier. Vad som
däremot saknas är modet att låta denna insikt övergå
till handling, t.ex. att avsätta mer resurser till JämO,
så att vi aktivt kan börja arbeta med detta.
I en artikel i gårdagens Dagens Nyheter läste jag
att jämställdhetsminister Mona Sahlin har blivit posi-
tiv till att använda arbetsvärdering som ett sätt att
motverka lönediskriminering. Det har hon blivit efter
det att hon har studerat Kanada, som har en lag om en
obligatorisk arbetsvärdering. Det gläder mig.
Vänsterpartiet har länge motionerat om ett sådant
system här i Sverige, men för ett sådant system krävs
också resurser så att JämO kan följa och övervaka alla
företag i Sverige. Det socialdemokratiska partiet har
alltså i dag en chans att gå från ord till handling, att gå
från att yttra sig i DN till att sätta till resurser för att
det här skall bli verkligt. Det kan bli verkligt om man
stöder Vänsterpartiets reservation till det betänkande
som vi nu behandlar.
Mona Sahlin hävdar också, enligt samma artikel,
att vi skall tala mer om lönediskriminering och mindre
om jämställdhet, eftersom diskriminering är ett lag-
brott medan jämställdhet mer handlar om attityder.
Återigen kan jag konstatera att det låter som om
Mona Sahlin har tagit del av Vänsterpartiets tidigare
inlägg i jämställdhetsdebatten. Det gläder mig att vi
nu gör samma bedömning. Men det är också mycket
önskvärt att denna insikt inte bara stannar vid en be-
dömning utan att socialdemokraterna också avsätter
resurser och redskap för att vi aktivt skall kunna an-
gripa den diskriminering som i dag förekommer på
arbetsmarknaden. Det krävs inte bara instruktioner till
JämO. Det krävs också utökade ekonomiska insatser.
Vänsterpartiet vill att JämO skall intensifiera arbe-
tet med lönefrågorna. Vänsterpartiet anser att JämO
för det kommande budgetåret skall tillföras ytterligare
2,5 miljoner kronor. Det motsvarar tre handläggar-
tjänster och två assistenttjänster. Då kan JämO bygga
upp en avdelning som uteslutande kan arbeta med
lönefrågor.
Om vi skall kunna motverka lönediskrimineringen
i Sverige krävs mer än ord. Det krävs också resurser.
I dag finns kvinnorna på arbetsmarknaden i nästan
lika stor utsträckning som männen. Men nästan va-
rannan kvinna arbetar deltid. Helt kort kan man säga
att kvinnor själva bekostar sin arbetstidsförkortning
medan män ofta arbetar övertid, dvs. mer än nor-
malarbetstiden. Så konserveras den ekonomiska
ojämlikheten mellan män och kvinnor, och så länge
denna ojämlikhet kvarstår undergrävs också kvinnors
rätt och möjlighet att försörja sig själva. Det krävs en
hel lön för att kunna leva drägligt i de flesta inkomst-
nivåer.
Normen om 8-timmarsdagen och 40-
timmarsveckan lades fast i en tidsålder då mest män
förvärvsarbetade och en stor del av kvinnorna fanns i
hemmen. Nu har arbetslivet ett helt annat utseende.
Nu finns både män och kvinnor i lika stor utsträck-
ning på arbetsmarknaden. Trots detta har inget hänt
när det gäller arbetstidsfrågan. Den ekonomiska
ojämlikheten mellan män och kvinnor kvarstår så
länge kvinnor tvingas välja att arbeta deltid för att
orka och hinna med familj och barn samtidigt som
männen fortsätter att arbeta åtta timmar eller mer. Det
är en ekonomisk ojämlikhet som konserveras och tas
med ända in i pensionsåldern, eftersom pensionen
beräknas på arbetsinkomsten.
Om vi aktivt skall kunna angripa de olika ekono-
miska villkoren för män och kvinnor måste vi också
se över arbetstiden och hur den är fördelad mellan
könen. Vänsterpartiet föreslår i sin motion att JämO
skall ges i uppdrag att utreda en förkortad arbetsdags
effekter på löneskillnaderna mellan könen och på
jämställdheten i arbetslivet. Det räcker alltså inte att
motverka lönediskriminering. Om män och kvinnor
skall kunna leva på samma ekonomiska villkor måste
vi också diskutera en arbetstidsförkortning som ger
alla rätt och möjlighet att arbeta heltid och försörja
sig själva och som samtidigt ger alla möjlighet att ta
ansvar för hem och familj.
Att blunda för att rätten och möjligheten till hel-
tidsförsörjning är en nyckelfråga är inte seriöst om
man menar allvar med talet om att motverka diskrimi-
neringen på arbetsmarknaden.
Miljöpartiet har i en egen motion som behandlas i
betänkandet lyft fram frågan om jämställdheten i den
svenska kyrkan. Det här tycker jag är en nog så viktig
motion. Kyrkan är en av de sista utposterna där en
oförblommerad könsdiskriminering pågår. Vänster-
partiet kan dela den uppfattning som Miljöpartiet
redovisar i motionen, men vi konstaterar att det Mil-
jöpartiet begär redan ingår i JämO:s uppgifter, varför
vi har haft svårt att stöda Miljöpartiets hemställan.
Kort sagt: Det är svårt att besluta om något som redan
är beslutat.
Slutligen vill jag vända mig till alla socialdemo-
krater och folkpartister i riksdagen, dvs. de partier
som så ofta går ut och lyfter upp jämställdhetsfrågor-
na i debatten. Jag gläds åt vad ni säger när det gäller
behovet av att avveckla lönediskrimineringen på ar-
betsmarknaden och det ni säger om att motverka
kvinnors underordning på arbetsmarknaden.
Men nu har jag lyssnat på er i mer än 20 år - så
länge har jag funnits på arbetsmarknaden, och så
länge har jag deltagit i jämställdhetsarbetet. Men
inget har hänt: Lönegapen ökar, arbetstidsgapet mel-
lan män och kvinnor ökar, kvinnors rätt och möjlighet
att försörja sig själv minskar.
Det räcker alltså inte med ord. Det krävs också re-
surser, så att ett aktivt arbete kan inledas för att om-
sätta vackert tal om arbetsvärderingsinstrument i
praktisk handling och motverka lönediskriminering.
Vänsterpartiet har lagt fram ett förslag som inne-
bär konkreta åtgärder för att påbörja det arbetet. Vi är
beredda att avsätta resurser för detta.
Herr talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets
reservation nr 1.