Herr talman! Jag skall ta upp den redan påannon-
serade motionen om kyrkan och jämställdheten. Jag
skulle vilja börja på det här sättet:
"Fader himmel och moder jord, helgat varde ert
namn." Ja, så kan det låta i min statskyrka när den
kvinnliga prästen förrättar gudstjänst. Genast känner
jag och andra kvinnor att kyrkan är till också för oss,
att vi finns och utgör en del av helheten.
Jag och andra kvinnor - och några modiga män -
dansar ibland heliga danser i kyrkan under ledning av
kvinnliga präster. I dansen hyllar vi den heliga moder
jord och vänder oss med öppna händer till den him-
melska höjden och vårt gemensamma universum. I
dansen förenas liv och död i det ständiga kretslopp
som vi alla är en del av. Den här kyrkliga aktiviteten
känns för mig helt rätt och riktig. Här kan jag låta min
andlighet spira och utvecklas tillsammans med andra.
Tack, alla kvinnliga präster som för in hela mänsklig-
heten i kyrkan!
Men ni är få, och det verkar gå oerhört trögt att
släppa in kvinnor i det kyrkliga arbetslivet. Vid bis-
kopstillsättningen i Växjö finns endast en kvinnlig
sökande. Nordens första kvinnliga biskop i Hamar i
Norge inledde sin gudstjänst i dag på internationella
kvinnodagen med att säga: Käre Gud, vår far och
mor. Och ingen kan förbjuda henne att säga det, efter-
som hon är biskop. Eftersom Gud alltid omtalas i
bilder är det lika rätt att ge Vår Herre en kvinnlig
gestalt.
Inom den norska statskyrkan har man tillsatt en
kommitté som söker en gudstjänstordning utan manlig
språkdräkt. Ledamöterna i kommittén befarar att
dagens liturgi kan skapa ett avstånd mellan kvinnorna
och Evangeliet. Som kvinna instämmer jag. Visst har
språkbruket inom Svenska kyrkan ibland fått mig att
känna konvulsioner. Samtidigt behöver jag kyrkan
som stöd i min andliga utveckling.
Herr talman! I språket finns flera ord som uttryck-
er att människor inte får behandlas olika. Vi har orden
jämlikhet, jämlik och jämställdhet. Men trots detta har
vi fortfarande en uppenbart snedvriden könsfördel-
ning inom många stift. Dagens negativa särbehandling
av kvinnliga präster ser jag som en klar diskrimine-
ring. Jag utgår då från aspekten att diskriminering
innebär att någon behandlas på ett sådant sätt att alla
inte behandlas lika. Det här gäller oavsett vilka motiv
som ligger bakom särbehandlingen. Dagens situation
är mycket mycket otillfredsställande.
Eftersom jämställdhetslagen gäller även för
Svenska kyrkan anser jag och mitt parti att det är
viktigt att JämO går in mer aktivt och mer modigt än
tidigare och granskar kyrkans efterlevnad av lagstift-
ningen. Vi ser det här inte främst som en resursfråga
utan som en fråga om mod.
Arbetsmarknadsutskottets svar på motion 408
Kyrkan och jämställdheten är som följer: Uppföljning
av efterlevnad av jämställdhetsprogrammen inom
Svenska kyrkan ingår enligt utskottets mening redan i
JämO:s arbetsuppgifter, och motionen avstyrks där-
med.
Eftersom jag inte kan se att den här negativa sär-
behandlingen av kvinnliga präster har upphört, skulle
jag uppskatta att motionen hade blivit tillstyrkt, så att
JämO mer aktivt än tidigare skulle arbeta för jäm-
ställdheten också inom den svenska statskyrkan.
Med det yrkar jag bifall till Miljöpartiets reserva-
tion till betänkandet.