Herr talman! Jag har inte väckt frågan om att lämna EU. Jag har inte nämnt den frågan i dag, även om jag i grunden är motståndare till Sveriges EU-medlemskap. Nu är vi med i EU, och jag tar mig rätten att delta i debatten om hur unionen bör utvecklas och hur EU:s framtid bör se ut. Jag har inte heller beskrivit EU som helvetet på jorden. Jag har kritiserat det demokratiska underskottet. Jag har kritiserat den jordbrukspolitiska och miljöpolitiska inriktningen, polissamarbetet och den utrikes- och säkerhetspolitiska ambitionen som nu växer sig allt starkare. Jag tror, precis som Mauricio Rojas är inne på, att de här frågorna behöver diskuteras mycket mer.
Jag tror att Sveriges roll blir mycket starkare internationellt om man kan agera självständigt. Det har historien visat alltifrån Vietnamkriget fram till våra dagar när Sverige faktiskt tog ställning mot invasionen i Irak därför att man hade varit lyhörd för en folkopinion, precis som man hade varit i Sydafrikafrågan. Man befann sig närmare opinionen, man kunde lyssna på hur debatten gick i Sverige, man kunde ta ställning och sätta ned foten internationellt och man har en i del fall också påverkat utvecklingen. Ska vi frångå det och i stället ha en helt gemensam utrikespolitik, tysta medlemsländerna och ha en gemensam utrikesminister? Jag tror inte det.
Jag tror att de här frågorna är viktiga, tillsammans med det övriga innehållet i det konstitutionella fördraget, om det nu framförhandlas ett nytt sådant som liknar det gamla. Det är ett fördrag, en grundlag med politiskt innehåll med stora och viktiga frågekomplex. Jag tycker att det är märkligt att majoriteten är beredd att redan nu låsa sig för att det inte behövs en folkomröstning om ett sådant förslag. Jag skulle vilja höra Mauricio Rojas kommentar på den punkten.