Fru talman! Jag måste erkänna att jag tillhör dem som brukar tycka att den debatt som riksdagsledamöterna ägnar sig åt i samband med sådana här motionsslaktsbetänkanden inte leder någonstans utan mer är en terapi för riksdagsledamöter. Jag måste dock ta tillbaka lite av detta efter dagens debatt och efter att ha lyssnat på de kloka och reflekterande anförandena från Billy Gustafsson och flera andra som i grunden är positiva till EU men som sätter på sig de kritiska glasögonen. Det är viktigt, och detta har varit en bra debatt.
Vi måste hitta formerna i riksdagen för de processer som vi nu ser, eller tror oss se, sakta dra i gång. Är vi i slutet av reflexionsperioden? Vad är egentligen Berlindeklarationen för någonting? Det viktiga är att vi behåller den breda majoriteten i riksdagen kring de här frågorna.
Jag måste säga att jag blir väldigt glad när jag hör Billy Gustafsson berätta att Socialdemokraterna nu aktivt vill driva på det här arbetet. Jag tar hans kritik på allvar.
Det är möjligt att Socialdemokraterna kan säga att de inte har varit delaktiga i eller att de varit motståndare till den nya riksdagsordningen, men vi andra som har röstat igenom den får väl faktiskt erkänna att det har inneburit en del oklarheter när det gäller hur vissa EU-ärenden ska samordnas mellan riksdag och regering. Här måste det ske en förbättring.
Vi måste se till att de svenska ståndpunkterna har en mycket bred förankring i riksdagen. Vilken form eller vilka former vi väljer är inte någonting som bara regeringen ska avgöra, utan det måste vi ha en bred samsyn kring även i riksdagen. Det gäller talmännen, gruppledarna och berörda utskott.
Jag säger inte nej till någon av de olika former som vi kan ha framför oss - om det nu blir ett sammansatt utskott, flera utskott som träffas samtidigt eller vad en klok riksdag faktiskt kommer fram till är bästa sättet att få en riktigt bred förankring för dessa frågor i riksdagen.