Fru talman! Det är klart att det finns en otydlighet i EU:s utrikespolitiska röst, och det är givetvis inte bra. I vissa lägen måste vi ha en tydlighet. Srebrenica återigen: Där behövdes en mycket tydlig, mycket bestämd europeisk röst.
Krisen kan komma i morgon. Det finns många länder som kan hamna i liknande kriser. Tror du verkligen att vi ska säga: Massmordet i det här landet får varje land göra något åt, som man vill?
Tror du verkligen att vi i Sverige orkar göra något åt det? Ja, vi kan protestera och lite sådant. Men kan vi göra något på riktigt, så att man hindrar folkmord, så att man verkligen agerar - så att man inte ringer till Washington och säger: Oj, det är problem här?
Tror du verkligen det? Tror du verkligen att det samarbete som du skisserar, där var och en gör vad man vill, skulle hjälpa när hjälpen behövs på riktigt? Det tror inte jag.
Jag föredrar att vi tillsammans - när det behövs och när det är lämpligt - har förmåga, muskler och möjlighet. Den europeiska rösten behövs faktiskt, som en stark röst i en värld som är alltmer globaliserad. Allt annat är för mig att låta andra göra det som vi borde göra. Tror vi på det europeiska projektet borde vi tro på att vi har och borde ha en förmåga att också intervenera när så behövs. Och det finns många sådana situationer. Srebrenica var en. Rwanda var också en sådan situation. Det kommer att komma flera.
Den dagen då USA intervenerar i stället för att vi gör det kan vi kanske klaga på att de gör fel, men de gör fel därför att vi inte var där. Vi ska vara där.