Herr talman! Riksdagen kommer, som tidigare
talare redan har sagt, att kunna fatta ett beslut med
mycket stor räckvidd, och jag instämmer i
uppfattningen att det är mycket glädjande att detta
kommer att ske om inte i alldeles fullständig så
åtminstone mycket bred enighet. Det här är ett
viktigt steg på vägen mot lika behandling av
människor som lever och verkar i vårt land oavsett
etnisk bakgrund. Vägen hit har emellertid varit
lång -- onödigt lång.
Diskriminering i arbetslivet på etnisk grund är
liksom annan diskriminering ofta svår att komma
åt. Frågan om huruvida en person förfördelats på
grund av diskriminering t.ex. på etnisk grund eller
på grund av kön är ofta mycket svår att entydigt
belägga. Däremot är det uppenbart att
förekomsten av diskriminering på dessa grunder är
omfattande.
Herr talman! Redan för mer än 15 år sedan tillsatte
dåvarande statsrådet, ansvarig för bl.a.
invandrarfrågor, Rolf Wirtén den s.k.
diskrimineringsutredningen, som hade till uppgift
att också överväga åtgärder mot etnisk
diskriminering i arbetslivet. 1983 lade utredaren,
Invandrarverkets förste generaldirektör Kjell
Öberg, fram ett förslag om lag mot etnisk
diskriminering i arbetslivet.
Kjell Öberg föreslog ett lagfäst förbud mot etnisk
diskriminering i arbetslivet. En arbetsrättslig lag
föreslogs med Arbetsdomstolen som enda forum.
Förslaget uppvisade stora likheter med
jämställdhetslagens förbud mot diskriminering i
arbetslivet på grund av kön. Förslaget lades
emellertid i en skrivbordslåda av den dåvarande
regeringen, som tillträtt efter valet 1982.
Det förslag vi i dag har att ta ställning till och som
framlagts av invandrarminister Birgit Friggebo
innebär ett lagfäst förbud mot etnisk diskriminering
i arbetslivet. Lagstiftningen inordnas i det
arbetsrättsliga regelsystemet med
Arbetsdomstolen som huvudsakligt forum.
Diskrimineringsombudsmannen får en
processförande roll som motsvarar
Jämställdhetsombudsmannens.
Vägen hit var lång. Kjell Öberg och landets många
invandrare har fått vänta länge. Det är därför
ytterst glädjande med den breda enighet som nu
äntligen uppnåtts.
Herr talman! Principiellt medger naturligtvis inte
svensk rätt diskriminering på t.ex. etnisk grund,
men något generellt rättsligt förbud har inte funnits
hittills. Sverige har ratificerat flera internationella
konventioner som också inbegriper åtgärder mot
etnisk diskriminering i arbetslivet. Dessa
konventioner föreskriver inte någon absolut
skyldighet att lagstifta mot etnisk diskriminering i
arbetslivet, och utredningen om åtgärder mot
etnisk diskriminering konstaterade likaså i sitt
slutbetänkande hösten 1992 att konventionerna
inte innebär någon absolut skyldighet att lagstifta
men att det skulle vara mest förenligt med deras
syfte att införa lagstiftning.
Folkpartiet liberalerna har länge krävt att också
diskriminering på arbetsmarknaden på etnisk
grund skall vara förbjuden. Det har ju sedan länge
gällt för diskriminering på grund av
könstillhörighet. Ett lagstiftat förbud innebär en
möjlighet att lagföra uppenbar och avsiktlig
diskriminering på etnisk grund.
Liksom i fråga om diskriminering på grund av
könstillhörighet finns det naturligtvis en stor gråzon
som är svår att bevisa och närmast omöjlig att
komma åt med lagregler.
En lagstiftning torde därför alltid framför allt få en
opinions- och normbildande funktion. Nuvarande
regelsystem har inte denna funktion.
Normbildningsfunktionen är tillgodosedd och har
ett starkt stöd i det förslag vi nu fattar beslut om.
Man påverkar också gråzonen bäst med opinions-
och normbildning. Lagtextdeklarationer som inte
erbjuder några praktiska möjligheter att komma åt
gråzonsfall riskerar tvärtom att undergräva tilltron
till lagen och dess syften.
Att överlämna frågan till arbetsmarknadens parter
skulle ha inneburit en begränsning av skyddet till
dem som är medlemmar hos parterna. En
lagstiftning torde också ha en klart starkare
normbildande funktion än ett kollektivavtal skulle
haft. Den ger ett klart och entydigt besked om
samhällets inställning till etnisk diskriminering i
arbetslivet, och det gör den lagstiftning mot etnisk
diskriminering i arbetslivet som riksdagen nu
kommer att anta.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i
utskottets betänkande.