Herr talman! Jag skall i mitt inlägg ytterligare
belysa det socialdemokratiska förslaget om en
antidiskrimineringslag på handikappområdet.
Jag vill påminna om att det snart är två år sedan
Handikapputredningen lade fram sitt
slutbetänkande ''Ett samhälle för alla''. Det är ett
mycket viktigt betänkande -- principiellt, och också
i sak. Poängen med detta betänkande är att vi måste
komplettera de traditionella metoderna inom
handikappområdet med nya för att nå fullgoda
resultat i framtiden. Utredningens huvudsakliga
budskap är att det är den rättsliga ställningen som
måste stärkas för människor med funktionshinder.
En sak är väldigt viktig i det sammanhanget. Det
rådde fullständig politisk enighet om detta i
Handikapputredningen. Utredningen lade också i
fullständig enighet fram en rad lagförslag om
tillgänglighet, om ansvar -- vilket är en mycket
viktig fråga på handikappområdet -- och om
underlåtenhet att ta ansvar. Det hela ramas in av
två förslag till antidiskrimineringslagar, varav det
ena berör arbetsmarknaden och handlar om
arbetslivets tillgänglighet.
Utredningen föreslår sedan att en processförande
ombudsman skall inrättas som en övervakande
funktion i likhet med
Diskrimineringsombudsmannen. Uppgiften skall
vara att bevaka området.
I höstas, alltså ett och ett halvt år efter det att
utredningen lagt fram sina förslag, kom det signaler
från regeringskansliet om att man inte tänkte lägga
fram några lagförslag. Man tänkte i stället ta fasta
på ombudsmannatanken. Man ville lägga fram ett
förslag om en opinionsbildande ombudsman som
inte skulle ha sin förankring i någon lagstiftning.
Detta är kanske det viktigaste i bakgrunden till
Socialdemokraternas partimotion på
handikappområdet i år.
En del av den lagstiftning som
Handikapputredningen föreslagit är av det slaget
att den behöver ytterligare beredning. Men den
beredningen borde rimligtvis kunna ha ägt rum nu.
Det finns också förslag som man kan ta fasta på. Ett
av dem är den del av lagen om arbetslivets
tillgänglighet som handlar om själva
diskriminieringsfrågan. Här har vi en tradition från
jämställdhetslagstiftningen som borde kunna
omsättas på handikappområdet. Vi föreslog detta i
vår motion.
Diskriminering av människor med funktionshinder
förekommer och har förekommit i alla tider inom
arbetslivet på grund av bristande kunskap,
felaktiga föreställningar om vad ett handikapp
innebär och fördomar om vad man kan uträtta som
funktionshindrad. Därför är ett sådant förslag ett
oerhört viktigt steg för att stärka handikappades
ställning i arbetslivet och i samhället generellt.
Vi sträckte oss inte längre än till att begära att
regeringen skulle återkomma till riksdagen med ett
förslag om en sådan lagstiftning. Vi tyckte att det
var ett ganska rimligt förslag mot den bakgrund jag
nyss har skisserat.
Utskottsmajoriteten avstyrker nu detta förslag och
hänvisar till Arbetsrättskommittén. När man inte
vill göra någonting är det tur att det finns ytterligare
utredningar att hänvisa förslagen till. Ärendet är
utrett och remitterat, Charlotte Cederschiöld! I en
av de största remissomgångar som
Socialdepartementet har skådat har det lämnats
synpunkter på Handikapputredningen och
följaktligen även på förslagen.
Samtidigt hör vi från socialminister Bengt
Westerberg att han tänker fullfölja tanken om att
frångå lagstiftningsförslagen och nu lägga fram ett
förslag om en ombudsman som enbart skall vara
opinionsbildande. Detta förslag skall tillämpas i tre
år, och därefter skall det hela utvärderas. Man tar
på detta sätt chansen att mer eller mindre avskriva
Handikapputredningens stora satsning på att stärka
det rättsliga skyddet för handikappade. Det verkar
som om regeringen har tappat sugen helt och hållet
när det gäller att fortsätta reformarbetet på
handikappområdet.
Jag beklagar naturligtvis att utskottsmajoriteten
intagit denna ställning och inte velat ge regeringen
det uppdrag vi socialdemokrater har föreslagit.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till den
socialdemokratiska reservationen.