Herr talman! De funktionshindrade är ju, som
Charlotte Cederschiöld nämnde i sin tidigare
replik, en prioriterad grupp t.ex. i våra
arbetsförmedlares verksamhet. Jag vet att många
av dessa gör stora ansträngningar för att öppna
dörren till arbetsmarknaden för denna grupp. Men
de slåss mot väderkvarnar när 80 000
funktionshindrade knackar på dörren och kraven
från arbetsgivarna ökar. När 600 000 personer står
utanför den ordinarie arbetsmarknaden är det inte
lätt för den funktionshindrade att hävda sig utan
uttryckligt stöd i vår lagstiftning.
Bara det faktum att över 60 000 personer, däribland
alltför många relativt unga, förtidspensionerades
under 1993 är bevis nog för att situationen är helt
oacceptabel. Detta borde hela riksdagen inse, inte
minst Charlotte Cederschiöld, som ofta är en
mycket ivrig förespråkare för att vi skall hantera
skattebetalarnas medel med stor varsamhet.
Förtidspensioneringen kostar faktiskt väldigt
mycket pengar. När man ser att de praktiska
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och ökade
personalresurser till arbetsförmedlingarna inte
räcker till, borde man efter många års utredande
komma till skott.