Herr talman! Vi är alltså inte överens, och vi kan
inte klara ut det i det här replikskiftet. Men en
viktig sak återstår att säga.
En stor del av verkan av den här lagstiftningen är
normbildande, det är jag alldeles övertygad om.
Det är då viktigt att man får med i diskussionen och
att man får rättsligt prövade en stor mängd ärenden
eller åtminstone har möjlighet att pröva dem
rättsligt.
Jag menar att lagstiftningen, som den nu föreslås
och förmodligen kommer att beslutas, innebär att
den är för begränsad. På det sättet kan
lagstiftningen komma i vanrykte. Om många
människor upplever en direkt diskriminering men
arbetsgivaren t.ex. inte anställt någon svensk efter
att ha förkastat alla invandrare, går det inte att
pröva ärendet. Då är risken väldigt stor att
lagstiftningen kommer att uppfattas som ett sken.
Det är farligt.
Det finns flera likheter med vad som har hänt på
området könsdiskriminering. Det är farligt om man
har en för vag och för svag lagstiftning och om den
är för svår att pröva rättsligt. Det är också skälet till
att jag tycker att frågan om rättegångskostnaderna
är viktig. Det finns möjlighet att inskrida så att man
fördelar kostnaderna, men det är inte alldeles
säkert. Vi hade velat ha en speciell regel som kunde
lyfta det här området till att ha den dignitet som det
borde ha.