Herr talman! Jag ska kort säga något om balanse-
ring. Jag har sagt att sådant kan hända, eftersom vi
har prejudikat. Är det mer pengar som tas ut kan det
påverka, allt annat lika, eftersom likviditeten i sys-
temet blir sämre.
Sedan skulle jag vilja ta upp frågan om de andra
länderna. De har haft frågan prövad i domstol, men
det var på 80-talet. Pensionsproblematiken var då helt
annorlunda. Man hade inte diskuterat frågan.
Man trodde att Tyskland och Frankrike hade ut-
omordentligt bra pensionssystem. Jag lärde känna
problemen första gången när jag träffade Frank Field,
labourpolitiker, och David Shaw, konservativ. De
hade sett problemen i Tyskland och varnade oss
svenskar för att de skulle kunna urgröpa vår pensions-
reform.
Jag tror därför att så mycket vatten har runnit un-
der broarna att vi nog hade kunnat få en helt annan
förhandling i domstolen.
Man har haft ett antal utredningar - utredningar
som inte har gett det svar som regeringen har velat
ha. Regeringen vill ju hemskt gärna säga ja när den är
där nere i Bryssel och träffar folk. Då har regeringen
helt enkelt skickat tillbaka utredningarna, och man
har gjort en ny utredning som säger att man kanske
ändå hade lite fel.
Det är inte trovärdigt att behandla så svåra pro-
blem på det viset, och det är därför jag här i kamma-
ren säger att det hade varit bra och att jag hade önskat
att utskottet verkligen hade haft mycket mer mod.
Utskottet borde ha vågat säga ifrån, och bevarat vårt
pensionssystem. Det får ju beröm överallt! Ni kan
läsa den bok som jag visar här om stabiliseringspoli-
tik i valutaunionen. I boken är pensionssystemet en
av de saker som gör att man ändå tror att Sverige ska
kunna klara det. Därför måste vi vara rädda om det.