Herr talman! I sak och i analysen är vi helt eniga.
Frågan är bara hur man ska bete sig när man har ett
bra pensionssystem själv och EU har ett risigt pen-
sionssystem sedan 1969. Man har inte riktigt vågat ta
i denna heta potatis.
EU:s pensionssystem är från 1969. Det hade kun-
nat vara från 1889. Någon gång måste man ändra det.
Det bästa vi kan göra är att säga nej. Om vi hade gjort
det tror jag att vi hade kommit till förhandlingar, och
så hade vi fått reformera det.
Hade ärendet gått till domstol så hade domstolen
fått ta hänsyn till nya faktorer, inte minst den mycket
stränga jämställdhets- och icke-
diskrimineringslagstiftning som EU har antagit.
Sedan finns de finansiella problemen i EU-
systemet. Man har satt i gång en översyn på grund av
skandalerna kring Santerkommittén. Det betyder
också att man hade fått skynda sig att rätta till pro-
blemen. Man skulle ganska enkelt kunna använda de
regler som gäller för migrerande arbetskraft.
Vi har brutit mot internationella avtal förr. Vi har
ett f.d. statsråd här i kammaren som bröt mot ILO-
avtal. Det är inte så farligt. Vi vet att effekterna blir
förhandlingar, om det ens en gång blir det.
Här hade vi kunnat skydda vårt pensionssystem.
Vi hade gjort mer genom att exportera ett bra pen-
sionssystem i fall vi verkligen hade sagt ifrån. Jag
beklagar att utskottet har varit så liknande kycklingar.