Herr talman! Det har redan sagts några gånger
från talarstolen att Sverige har skaffat sig ett nytt och
bra pensionssystem. Jag ber att få instämma i det.
EG-tjänstemännen har ett annat pensionssystem, som
är mycket sämre som system betraktat. För några av
dem som berörs är det fördelaktigt, och de har väl
anledning att vara glada över det systemet.
Det finns ingen anledning, annat än en, för Sveri-
ge att ansluta sig till det system som finns för EU-
tjänstemän. Men det skälet är däremot väldigt starkt.
Det är nämligen så att det är lagligt bindande för
Sverige. Det har mig veterligen ingen egentligen
ifrågasatt, även om några talare i dag har försökt att
antyda ifrågasättande. Det är som så att de länder som
har försökt slippa att ansluta sig till detta har fällts av
EG-domstolen. Man kan möjligen säga att detta har
skett så långt tillbaka i tiden som tio år, men den som
tror att detta skulle föranleda EG-domstolen att agera
annorlunda när reglerna är som de är har fel. Det har
också visat sig när utskottet har haft en hearing med
experter på området att bedömningen att detta är
lagligt bindande för Sverige gäller. Det är väl, förmo-
dar jag, skälet till att de två mest EU-kritiska partier-
na i landet, de två partier som är mot att Sverige är
med i EU, faktiskt i dag tillstyrker förslaget, Vänster-
partiet och Miljöpartiet. Det är inte så ofta jag har
anledning att utdela beröm till dessa två partier, men
det finns skäl att notera att de trots sin stora motvilja
mot EU-medlemskapet har följt den juridiska bedöm-
ningen. Omvänt är berömmet något mindre till de två
EU-positiva partierna, Moderaterna och Centerpartiet,
som inte tycker att vi ska följa lagen.
Det har nämnts några argument mot det nya sys-
temet, och jag instämmer gärna i dem. Det är, som
jag sade inledningsvis, ett dåligt system. Det finns
alla skäl i världen att försöka ändra på det.
En huvudpunkt i diskussionen både i dag och i
något av massmedierna har varit påståendena från
kritikerna - och det framgår bl.a. av reservationen -
att man bedömer det som så att en anslutning till det
nya systemet kan innebära att den s.k. balanseringen,
det som ibland kallas bromsen, i det nya pensions-
systemet, skulle aktiveras tidigare. Försiktigtvis har
man lagt till "allting annat lika". Det var nog klokt att
man gjorde det. Det tal det är fråga om är balanstalet i
det nya pensionssystemet, och åtminstone några av
debattörerna känner mycket väl till hur det är utfor-
mat. Det är fråga om en kvot där det finns någonting
ovanför strecket, det som vi i skolan lärde oss var
närmast taket och började på T, dvs. täljaren, och så
finns det en nämnare. Såvitt jag förstår är täljaren,
alltså det som är ovanför strecket och som tillsam-
mans med det som finns under strecket avgör om
balanseringen ska inträffa, är i storleksordningen
5 200 miljarder kronor - 5 200 miljarder! Det vi i dag
diskuterar är frågan om en halv miljard. Då kan den
som är mycket strikt säga att "allting annat lika"
kommer balanseringen att kunna aktiveras tidigare.
Men det är verkligen att driva sin tes väldigt långt.
Herr talman! Jag har två frågor till reservanterna.
Den första är: Är Sverige i likhet med de 14 andra
medlemmarna i unionen lagligt bundet eller inte? Den
andra frågan gäller balanstalet. Då vill jag gärna veta
om jag har räknat rätt när jag säger att de tal som ska
jämföras med varandra är 5 200 och 0,5. Har jag rätt i
mitt påstående att det vi nu diskuterar handlar om
mindre än en tiotusendedel av det som är ovanför
strecket? Skulle jag ha rätt, är det så att man kanske
en aning har överdrivit i sina påståenden?