Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.
Sveriges reformerade offentliga pensionssystem
har fått mycket beröm, inte minst internationellt. Men
något som är bra kan lätt förstöras. Vårt pensions-
system bygger på att det är fristående och att reglerna
är fasta och långsiktiga. Men i dag ska vi behandla
regeringens proposition 21 om pensionsöverföringar
till Europeiska gemenskaperna, och då glömmer
tyvärr regeringen och majoriteten att vaka över de
verkligt viktiga principerna i pensionssystemet. Det
är allvarligt.
Enligt propositionen ska värdet av i Sverige intjä-
nade men ännu inte till betalning förfallna pensions-
rätter kunna tas ut i förtid. Det gäller våra offentliga
system, även tjänstepensionssystem. En viss grupp får
en alldeles egen flytträtt, och det skadar oss andra:
1. Därför att överföringarna av pengarna tas från
AP-fonderna i det offentliga systemet. Det för-
sämrar pensionssystemets stabilitet. Allt annat li-
ka kan balanseringen behöva aktiveras tidigare på
grund av att AP-fonderna blivit mindre och då
också lämnar sämre avkastning. Bufferten i pen-
sionssystemet blir sämre. I propositionen står det
att AP-fonderna kan tappa bortemot en halv mil-
jard kronor. Beräkningarna är osäkra.
2. Därför att beslutet om förbud mot förtida uttag
varit noggrant övervägt. Nu kommer regeringen
med ett undantag som lätt leder till krav på fler.
Europeiska patentorganisationen, OECD, WTO
m.fl. får eller kan höra av sig. För att inte tala om
de multinationella företagen.
3. Därför att trovärdigheten i vårt system kan rubbas
genom det beslut som riksdagen tar och som in-
nebär minskande säkerhetsmarginaler. Samtidigt
ska "förlorarna" betala de administrativa kostna-
derna. Var finns moralen?
Lagen gäller också tjänstepensionerna. Här måste
undantag göras i skattelagstiftningen. När pensioner-
na betalas ut är skatten EU-skatt, i genomsnitt något
över 20 %. EU-flytträtten kommer också att belasta
skattebetalarna, inte minst genom de förtida uttagen
av statliga tjänstepensioner.
För äldre specialister och politiker som börjar EU-
tjänst sent kan de förtida uttagen, EU-lön, EU-skatt
på lön och sedan EU-skatt på livspensionen livet ut
oberoende av pensionärsbosättning bli ekonomisk
bingo. Om pension ersätts med avgångsvederlag
förräntas pensionskapitalet med 3,5 % per år. Kapital-
och skatteeffekterna är förmånliga och kan göras
utomordentligt förmånliga ifall man tänker till. EU-
reglerna ger i mindre skala - jag säger "i mindre
skala" - Barnevikeffekter, men på andra medborgares
bekostnad. Det är nämligen ett rent nollsummespel.
Yngre EU-anställda kan dock i framtiden förlora.
EU:s pensionssystem lever ur hand i mun. Ständiga
kassaflöden från medlemsländerna behövs. Hur länge
ställer dessa upp?
EU:s pensionssystem är inte oantastbart. Tjänste-
män som avskedas med rätta men också med orätt,
sådana som misshagat toppen inom EU - jämför den
modige tjänstemannen van Buitenen - kan mista hela
eller delar av sin pensionsrätt i samband med discip-
linärenden. Jämför artikel 86.2. Detta går helt mot
svensk rättsuppfattning. Sådana regler är skadliga
också av andra orsaker. Kritik mot EU:s oarter un-
dertrycks. Det stärker en kultur inom vilken korrup-
tion kan frodas.
EU:s tjänstestadga och pensionssystem ska refor-
meras. Det var en eftergift i samband med skandaler-
na kring Santerkommissionen. Kommissionären Kin-
nock arbetar dock, vilket framgår av engelsk press,
utomordentligt sakta. Artikeln 1408/71, som tilläm-
pas för annan migrerande arbetskraft inom EU, alltså
inte för EU-byråkraterna, kunde tillämpas. Det ford-
ras visserligen formella regeländringar, vissa över-
gångsregler och kanske t.o.m. finansiella förstärk-
ningar, eftersom EU ju inte är en stat. Det är bättre att
ta itu med ett problem förr än senare.
EU:s pensionsrätt fanns med i "acquisen", men
EU kan inte vara så stelt att man inte tar itu med sina
problem. Ett nej i riksdagen skulle skynda på refor-
merna. Alternativet är att inget görs, och det är värre.
Lång tid har förflutit sedan 1969. Kommissionen
vill ta upp medlemsländernas pensionsproblem -
medlemsländernas alltså, inte sitt eget. Alla reformer
måste börja hemmavid, även för kommissionen.
Skulle kommissionen välja en domstolsprövning
skulle det skada hela kommissionens trovärdighet,
hur utfallet än blir. Det finns ett gammalt begrepp
som kallas pyrrhusseger, och sådana segrar ska man
akta sig för, även om man är en kommission.
Utskottet har instämt i reservanternas kritik och
den kritik som fanns i motionerna. Man ger regering-
en till känna väldigt mycket av vad vi har sagt. Man
vill att regeringen ska förhandla, och man vill nå
resultat för oss i Sverige, men det är alltid bäst att
säga först att man inte vill acceptera något utan vill
förhandla. Det är bakvänt att först släppa igenom
något och sedan hoppas att den man förhandlar med
ska vara snäll. Det är egentligen häri den stora kriti-
ken ligger.
Vad är det egentligen fråga om? Jo, vi har kommit
in i en ny kultur. Denna kultur, som vi är delaktiga i
sedan 1995, kräver faktiskt att vi vågar sätta ned foten
och verkligen uttrycka oss lika stramt - jag skulle
t.o.m. kunna säga burdust - som en del andra länder
gör i andra sammanhang. Vi har just ett problem med
energi i Frankrike.
Regeringen hade på egen hand också kunnat vara
lite mer rädd om pensionssystemet genom att ta kost-
naderna över statsbudgeten och få en fordran på pen-
sionssystemet. Det hade ökat förhandlingstrycket,
även här hemma, på regeringen. Bo Könberg, som ju
har åkt världen runt och propagerat för vårt pensions-
system, borde verkligen ha förenat sig med mig när
jag lade fram det här andra, sämre, förslaget om hur
vi skulle ha kunnat skydda pensionssystemet, men
nej. Jan Sjöstrand, v, intog en något förvånande håll-
ning för en vänsterpartist i utskottet. Han företrädde
Bryssel och verkligt bra skatteplaneringsmöjligheter
mer än svenskar och Sverige. Vänsterns särskilda
yttrande speglar knappast de ståndpunkter vi hörde i
utskottet, men yttrandet kom väl till för att lindra ett
dåligt samvete. Måhända var det en brasklapp.