Herr talman! I morse hörde jag domprosten Len-
nart Koskinen på radio. Han pratade om tacksamhet,
och jag tänkte börja med det.
Först vill jag tacka er för att ni sitter kvar. Jag var
rädd för att alla skulle ha gått när det blev min tur.
Sedan är jag inte så värst tacksam över berömmet
från Bo Könberg. Jag känner ingen entusiasm inför
EU utan bara en stor trötthet av och till.
Däremot är jag väldigt tacksam gentemot Margit
Gennser som så enträget plöjde mark för diskussio-
nen i utskottet. Det blev så mycket diskussion att
ärendet och t.o.m. debatten i kammaren måste skjutas
framåt, vilket inte är så vanligt. Det blev sent och vi
är alla trötta, men det känns bra ändå, tycker jag.
Tack så jättemycket. Diskussionen ledde till förbätt-
ringar och förtydliganden i betänkandet, som vi har
hört om här i kväll.
Ett tag tänkte jag sälla mig till Margit Gennsers
reservation, men efter utskottets tillkännagivande till
regeringen om tjänsteföreskrifter och om administra-
tiva kostnader finns det kanske en liten chans att
regeringen och i förlängningen EU tar hänsyn till
dessa synpunkter. Jag hoppas det.
Margit Gennser menar att genom det här förslaget
kan bromsen i pensionssystemet komma att utlösas.
Sker detta snabbare än väntat beror det på helt andra
saker.
Tråkigt nog var utskottet emellertid inte berett att
ge regeringen i uppdrag att verka för pensionernas
oantastbarhet. Det finns, som sagt, risk för att perso-
ner som riktar kritik mot EU kan avskedas och samti-
digt bli berövade sina pensionsrättigheter. Det vore
vidrigt ur rättssynpunkt.
Vi har blivit informerade om att sanktionen förlust
av pensionsrättigheter inte har tillämpats på länge och
att regeringen har fått en förfrågan om pensionsrät-
tigheternas oantastbarhet från utskottet. Vi tycker att
det hade varit bättre om frågan om oantastbarhet hade
behandlats i betänkandet, och det har jag skrivit ett
yttrande om.
Tack så mycket och god natt!