Fru talman! Kära grävande entusiaster! Åhörare!
Det handlar om arkeologi. Den som vill skära guld
med täljkniv blir nog inte arkeolog, men det finns de
som blir arkeologer därför att de har ett brinnande
historiskt, kulturellt och etnografiskt intresse. Det
finns t.o.m. de som har försökt sig på att bedriva ar-
keologiska utgrävningar fristående från länsstyrelser
och Riksantikvarieämbetet och som har försökt göra
det som konkurrensutsatta företagare. Det är nog bara
eldsjälar som vågar sig på något liknande, och det har
bara skett en gång i större skala i Sverige. Då fick de
förtroendet att utföra Sveriges hitintills största ut-
grävning för Mälarbanan. Sedan blev det stopp. Från
att ha varit 93 anställda är det nu bara en.
Fru talman! Jag tycker att det är rimligt att upp-
handlingslagen inte gäller rakt av för arkeologiska
utgrävningar, men det kan bli så att EG-domstolen
kommer att avgöra den här frågan.
Regeringens förslag innebär nu, att när det finns
fler än en utövande aktör skall länsstyrelsen överväga
om det är lämpligt och ändamålsenligt att ta in förslag
från fler. Men då måste det finnas fler aktörer -
annars är skrivningen snömos.
Kulturutskottet anser att en konkurrenssituation
kan stimulera utvecklingen av metoder och tekniker,
och det råder samstämmighet kring att det är god
vetenskaplig kvalitet i relation till rimlig kostnad som
skall avgöra kriterier vid anbudsförfarande från läns-
styrelsen. Men sedan säger utskottet att anbudsförfa-
rande får vägas mot förhållandet att det kan vara tids-
krävande och därmed kostnadsdrivande. På den
skrivningen verkar det som att det står en hel hop med
arkeologiska företagare bakom hörnet och väntar på
uppdrag. Verkligheten ser något annorlunda ut.
Utskottet framhåller att privata institutioner bör ha
samma möjligheter som offentliga att få uppdrag,
även i sådana fall där anbud inte infordras, och att
länsstyrelsen därför fortlöpande måste hålla sig à jour
med kompetensen hos samtliga, offentliga som priva-
ta. Det torde inte vara en så betungande uppgift.
Så yrkar jag bifall till reservation 2, som gäller
mom. 3, om Riksantikvarieämbetets uppdragsverk-
samhet.
Fru talman! Att sitta på två stolar är svårt utan att
trilla emellan, och att inneha dubbla roller samtidigt
är omöjligt. Därför kan det inte vara rimligt att Riks-
antikvarieämbetet även fortsättningsvis både är till-
synsmyndighet över kulturmiljövården och själv som
myndighet deltar i den arkeologiska undersöknings-
verksamheten.
I Moderaternas, Centerpartiets, Folkpartiets,
Kristdemokraternas och Miljöpartiets gemensamma
reservation uttrycker vi oss trots det väldigt milt. Vi
föreslår en utredning. Att invänta erfarenheter från
Riksantikvarieämbetets nya organisation kan inte
anses relevant i det här fallet. Låt ämbetets uppdrags-
verksamhet för arkeologiska utgrävningar blomma ut
till en egen blomma! Med det slipper vi också att
konkurrensutsatt och icke-konkurrensutsatt verksam-
het bedrivs i samma drivbänk. Misstankar om att
skattemedel subventionerar prissättning kan också
därmed elimineras.
Den föreslagna ändringen av lagen om kulturmin-
nen m.m. hör intimt ihop med den här separationen.