Fru talman! Det har länge rått en oklarhet när det
gäller uppdragsarkeologin. I det betänkande där vi
behandlar propositionen om uppdragsarkeologi
handlar det om att det nu görs ett förtydligande i kul-
turminneslagen. Det gäller vad länsstyrelsen skall
beakta när man bestämmer vem som skall göra en
arkeologisk undersökning.
Jag vill betona att den bärande tanken i proposi-
tionen i just den här delen ändå är att det väsentliga
inte är vem som genomför undersökningen utan hur
undersökningen genomförs och vilka möjligheter det
finns att ta till vara den erfarenhet och den kunskap
som erhålls. Avgörande för vem som skall utföra en
undersökning bör därför vara vad som är mest lämp-
ligt med hänsyn till samtliga omständigheter.
Det finns två reservationer till betänkandet och
som har berörts. Den första reservationen berör vilken
lag som skall ligga i botten för uppdragsarkeologin.
Reservanterna anser att det är lagen om offentlig
upphandling som skall gälla, medan utskottets majori-
tet, i likhet med regeringen, anser att det är kultur-
minneslagen som skall vara bas för arkeologiska
undersökningar och uppdrag. Jan Backman menade i
sitt inlägg tidigare att det här är fel metod.
Men om man tittar närmare på reservation nr 1 ser
man att det inte är så mycket i sak som skiljer reser-
vanterna från utskottets majoritet. Förespråkarna för
upphandlingsförfarandet menar att upphandlingen
skall omgärdas med en rad restriktioner. Reservanter-
na förespråkar alltså egentligen inte ett rent upphand-
lingsförfarande. I själva verket förstår jag reservatio-
nen på det sättet att man är mån om att möjliggöra för
privata aktörer att utföra arkeologiska undersökningar
och att den konkurrenssituation som då uppstår är
stimulerande.
Då vill jag betona att det i betänkandet framhålls
att det råder samstämmighet mellan innehållet i den
motion som Moderaterna, Centern, Folkpartiet och
Kristdemokraterna står bakom och regeringens för-
slag. Dels råder det samstämmighet om att arkeolo-
giska undersökningar skall vara av god vetenskaplig
kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är
högre än motiverat. Dels råder det samstämmighet om
att arkeologiska undersökningar skall kunna anförtros
åt privata aktörer.
När och om den icke-offentliga aktören stängs ute
från uppdraget är det i så fall inte avsikten från lagstif-
tarnas sida, utan det är då länsstyrelsernas tolkning av
lagstiftningen som brister.
I propositionen och i betänkandet syftar förslagen
inte till att avveckla eller försvåra uppdragsarkeologin
och den verksamheten. Det är, enligt min mening,
tvärtom så att förslagen kommer att leda till att upp-
dragsarkeologin utvecklas, bl.a. genom att villkoren i
det här förslaget nu förtydligas.
Jag vill gärna ta det här tillfället i akt att framhålla
att också vi socialdemokrater anser att man skall ta till
vara de erfarenheter och den kompetens, de metoder
och den teknikutveckling som privata aktörer kan
bidra med. Om länsstyrelserna inte gör det är det
naturligtvis vår sak att vara väldigt tydliga på den här
punkten och framhålla att Riksantikvarieämbetet - när
man nu skall utarbeta verkställighetsföreskrifter åt
länsstyrelserna - bör lägga sig vinn om och se till att
länsstyrelserna är medvetna om att det skall finnas
utrymme också för de aktörer som inte ligger inom
det offentligas ram.
Men jag vill samtidigt betona något som är viktigt
i sammanhanget och som också står i betänkandet, att
också de offentliga aktörerna UV, länsmuseerna och
de kommunala museerna skall ha bra möjligheter att
delta i arkeologiska undersökningar. Samhället har
naturligtvis ett intresse av att museer och institutioner
får ökade kunskaper och ökad kompetens. Det är ju
trots allt där föremålen hamnar och skall tas om hand
av professionella medarbetare, oavsett om föremålen
har grävts upp av privat eller offentligt anställda ar-
keologer.
I den andra reservationen förespråkar moderater-
na, centern, folkpartiet och kristdemokraterna också
med stöd av miljöpartiet att en utredning skall ges i
uppdrag att överväga om Riksantikvarieämbetets
uppdragsverksamhet, UV, skall skiljas från ämbetet.
Om den utredning man förespråkar kommer fram till
att verksamheten skall skiljas ut, menar man att den
lämpligen bör bedrivas i bolagsform.
Från utskottsmajoritetens sida menar vi att det i
och för sig finns skäl att se över uppdragsverksamhe-
tens ställning inom Riksantikvarieämbetet. Men det
vore olyckligt att göra detta nu, då Riksantikvarieäm-
betet nyligen har gått igenom en omfattande omorga-
nisation. Vi menar att det är motiverat att avvakta tills
det finns en längre erfarenhet av den nya organisatio-
nen.
Därtill vill jag lägga att det inom Kulturdeparte-
mentet faktiskt pågår en översyn av museistrukturen.
Denna skall redovisas för riksdagen under 1998.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till hemställan i
kulturutskottets betänkande nr 12.