Fru talman! År 1989 lade Miljöpartiet för första
gången fram motionen om en internationell miljö-
domstol. Det handlar om en miljödomstol där inte
endast stater utan också organisationer har talerätt.
Det finns några internationella domstolar som driver
miljömål, men bara för staters räkning. Det är med
hänvisning till dessa domstolar som motionen avslås.
Domstolen i Haag driver miljömål. En särskild
kammare har inrättats med sju domare. Och mandatet
för denna kammare tar slut den 5 februari 1997. Eu-
ropadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Stras-
bourg driver också miljömål. Även EG-domstolen i
Luxemburg gör det.
Det kan bildas skiljedomstolar ad hoc enligt regler
som finns i FN:s många miljökonventioner.
Vidare kommer en havsrättskonvention att träda i
kraft 1996, och i samband med det kommer en dom-
stol för havsrättsliga spörsmål att inrättas.
För 25 år sedan, år 1972, hölls FN:s första miljö-
konferens i Stockholm. En av rubrikerna var: God
miljö är lika viktig som fred och utveckling. De tre
grundbultarna är det som vi i dag framhåller som
fundamentalt viktigt, nämligen en hållbar utveckling.
Att miljöproblem blir olösta och orsakar svåra
konflikter har vi många exempel på. Jag väljer några
ur högen utan att göra en värdering av dem.
Dammbyggena vid Biobiofloden är ett känt exem-
pel. Tusentals människor blir utan försörjningsmöjlig-
heter därför att fisket har utarmas och vattenflödet i
floden nedströms blir oregelbundet, och både fisket
och lantbruket längs floden slås ut.
Aralsjön i Ryssland är också ett paradexempel.
Där fanns en befolkning som levde på fiske. Men nu
har vattnet dragit sig tio mil tillbaka från strandkan-
ten. Man avledde vatten från Aralflodens bifloder till
odlingarna, och vattenmängden började krympa. Be-
kämpningsmedelsrester läckte ut i floderna, och sjöns
vatten blev så småningom otjänligt.
Om miljön drabbas, så drabbas människorna. I
Aralsjöområdet är t.ex. barnadödligheten fyra gånger
större än i de övriga f.d. Sovjetrepublikerna, och en
stor del av människorna har andra sjukdomar, t.ex. är
strupcancer vanligt.
Ett par miljoner människor i befolkningen märkte
förändringarna. Men hur skulle de kunna hejda ut-
vecklingen mot en sämre miljö, när det egna landet
inte lyssnade på dem? Vart skulle de vända sig?
Ett av de mest aktuella exemplen är Ken Sa-
roWiwas kamp för Ogonifolket, en befolkningsgrupp
på en halv miljon människor, som han själv tillhörde.
Han krävde stopp för den miljöförstöring som pågick i
samband med oljeutvinning, och han krävde ekono-
misk ersättning till de drabbade människorna. Vi vet
alla hur det gick.
Här ser vi också tydligt de nära sambanden mellan
miljöförstöring och kränkning av de mänskliga rättig-
heterna. De följs nästan alltid åt.
En ursprungsbefolkning, minoritetsbefolkning,
och en folkgrupp i en region kan vara rättslösa gente-
mot sitt eget land. Och det är inte bara utsiktslöst att
försöka göra något åt det, det kan även vara direkt
farligt för den enskilde.
I regeringens skrivelse poängteras att Sverige all-
tid har ställt upp bakom synen på de mänskliga rättig-
heterna som individuella, dvs. knutna till individen
och dennes förhållande till statsmakten.
Oberoende organisationer, vare sig de är interna-
tionella parlamentarikerorganisationer, befolknings-
organisationer, miljöorganisationer, om de har med
världens livsmedelsförsörjning eller marin miljö att
göra, så talar man nu om deras medverkan, och man
talar t.o.m. om att de har och får tillträde till general-
församlingen.
Jag tror att konstruktionen med stater och repre-
sentanter för stater med en röst oberoende av landets
storlek och invånarantal är på väg att förändras och
kompletteras. Vi har sett länder upplösas och regioner
bli länder och tvärtom. Vi har sett NGO-
organisationer bli starka och få inflytande, och vi har
sett världskonferenser, som numera avhålles samtidigt
med en NGO-konferens, parallellt i tid och rum.
Jag tror inte att Miljöpartiets motion om en inter-
nationell miljödomstol, där också organisationer har
talerätt, kommer att bli en lång följetong i fortsätt-
ningen. Det dröjer inte många år innan det finns en
sådan domstol, och det skall bli spännande att se vil-
ket land som får äran av att ha initierat den.
Jag yrkar bifall till reservation 2, som har sin
grund i motion U5, om en internationell miljödomstol.
Jag skall därefter säga något om regeringens skri-
velse och utrikesutskottets betänkande. De är i många
avseenden identiska. En viktig mening är: Engage-
manget för FN utgör en hörnsten i svensk utrikespoli-
tik. Det står också: Det starka engagemanget har sin
utgångspunkt i en bredare säkerhetspolitisk bedöm-
ning än tidigare och i insikten om den praktiska bety-
delsen av internationell solidaritet. Sedan kommer den
mening som jag tycker är den kanske allra viktigaste.
Det är samma innehåll i skrivelsen, men i utskottets
betänkande har det fått mer skärpa: Bara en stark
global organisation som FN kan också möta de hot
mot människors säkerhet och välfärd som överskrider
nationalstaternas eller regionernas gränser.
För närvarande är FN nere i en svaghetssvacka.
Man talar om en ekonomisk kris och om en förtroen-
dekris. FN blir inte starkare om man ställer FN åt
sidan, så att FN:s roll försvagas ytterligare. Vi i Mil-
jöpartiet hoppas fortfarande att Sverige skall stödja
FN inte bara med ord utan också i handling och kräva
att FN skall få större representation i ledningen för
FN:s operation i f.d. Jugoslavien. Men detta är en
debatt för fredagen, och jag skall därför inte ta upp det
nu.
Regeringens skrivelse har titeln FN inför framti-
den. Det är en ambitiös och mycket positiv skrivelse
om FN. Och man får verkligen en stark känsla när
man läser den att FN har en framtid och att FN i dag
behövs mer än någonsin. FN är inte bara en organisa-
tion för ett otal arbetsuppgifter, ekonomiska, sociala,
diplomatiska och fredsfrämjande. Man skall komma
ihåg att det också är ett forum där länder möts, och
det finns inte så många sådana vanliga mötesplatser
där u-länder och i-länder kan mötas, och det är minst
lika viktigt.
Förväntningarna på FN har varit stora. Kritiken
när resultaten inte visar sig är i samma storleksklass,
och man glömmer att kraven inte får vara större än
motsvarande resurser. Och resurserna står medlem-
marna för tillsammans. Det är deras ansvar.
FN skall reformeras. Det har flera talare sagt här i
dag. USA:s utrikesminister rekommenderar radikala
nedskärningar överallt i FN:s organisationer i världen.
Ett sjuttiotal länder har lagt fram förslag om föränd-
ring av säkerhetsrådet. De vill ha ett större antal
medlemmar, så att t.ex. även utvecklingsländerna får
in fler representanter. En förändring av bidragssyste-
met finns också med bland förslagen, så att betal-
ningsbördan blir jämnare fördelad mellan medlem-
marna, liksom ett förslag om ett nytt finansieringssys-
tem för FN:s biståndsverksamhet.
Men om man gör ett tankeexperiment och går till-
baka till 1920 och NF, Nationernas förbund, kan man
konstatera att den organisationen inte klarade sig mer
än tio år. Sedan kom bakslagen. Förbundet kunde inte
hindra Japan från att anfalla Kina. Japan och Tyskland
lämnade NF. Italien lämnade också NF efter anfallet
på Abessinien. Och Sovjetunionen uteslöts på grund
av sitt angrepp på Finland. 1939 bröt kriget ut, och NF
upphörde. Men vad hände? Kriget hade inte mer än
tagit slut så startade man ett nytt förbund som var
nästan likadant som det gamla till sin organisation och
också till sin verksamhet. Man kan fråga sig varför.
Kunde man inte ha hittat på något bättre? Det kanske
trots allt är en god idé som ännu inte riktigt har funnit
sin fungerande form.
Om man läser skrivelsen FN inför framtiden, som
till största delen är en redogörelse för verksamheten
som handlar om fredsfrämjande insatser, konfliktfö-
rebyggande och humanitära, om nedrustning, mänsk-
liga rättigheter, utvecklingssamarbete, miljöarbete,
konferenser och inte minst konventioner, så inser man
att hur ofullständigt och bristfälligt det än är så be-
hövs allt detta. Det är livsnödvändigt och akut för en
del av oss i världen, och det är livsnödvändigt för de
flesta på sikt.
I avslutningsstycket i utrikesutskottets betänkande
sägs: FN är kanske det viktigaste av alla organ som
Sverige verkar inom och förtjänar ett större utrymme i
riksdagen. Detta instämmer Miljöpartiet i. Utskottet
föreslår också att regeringen mer regelbundet presen-
terar en skrivelse om verksamheten i FN, vilket också
är en mycket god idé.
Till sist vill jag yrka bifall till vår reservation 2,
och jag vill även yrka bifall till reservation 1.