Herr talman! Det är onekligen intressant att med
hjälp av riksdagsprotokollet ta del av den FN-debatt
som hölls här i kammaren den 25 oktober i år i sam-
band med FN:s 50-årsjubileum och med anledning av
den skrivelse regeringen då överlämnade till riksda-
gen och som vi behandlar här i dag. Det är väl sällan
som riksdagens partier är så eniga som just när det
gäller uppslutningen bakom FN, FN-tanken och FN:s
roll, och det är glädjande.
Gemensamt för alla partier vid debatten för sju
veckor sedan var den starka uppslutningen för FN:s
sak samtidigt som stor oro uttrycktes vad gäller FN:s
framtid, speciellt med hänsyn till FN:s stora ekono-
miska svårigheter. Jag ämnar inte här upprepa vad jag
och andra då sade rörande FN:s besvärliga ekonomis-
ka situation. Jag konstaterar bara att oron och osäker-
heten kvarstår och uppenbarligen kommer att så göra
under lång tid framöver, vilket också framgår av det
betänkande som behandlas här i dag.
Världssamfundet står inför enorma utmaningar
och uppgifter. De närmaste åren kommer att bli avgö-
rande för hur och om världssamfundets medlemslän-
der skall kunna ge våra barn och barnbarn en chans
till fred och överlevnad här på jorden. Huruvida detta
kommer att lyckas eller ej avgörs till stor del av hur
FN lyckas.
FN:s arbetsfält är vittförgrenat och omfattande.
Freden, miljön, mänskliga rättigheter, befolkningsfrå-
gan, utbildningen, vattenfrågan, demokratibyggande,
fredsfrämjande och konfliktförebyggande verksamhet,
sjukdomsbekämpningen, fattigdomsbekämpningen -
listan kan egentligen göras hur lång som helst var
gäller FN:s historiska uppdrag och roll.
När man säger att FN måste finna lösningar på
alla dessa uppgifter och fler därtill måste vi komma
ihåg att FN inte är något annat än summan av den
kraft dess medlemsländer besitter. Det är ur medlems-
ländernas samlade agerande som handlingskraften
skall komma. FN är inte något mer eller mindre ab-
strakt som förväntas kunna agera när internationella
problem uppstår eller nya uppgifter kallar på lösning-
ar. Nej, FN är något mycket konkret, men tyvärr ock-
så ofullkomligt. Ibland ombeds FN uträtta det som
kan tyckas vara nästintill omöjligt att finna någon
lösning på. Men det till synes omöjliga måste ändå
finna sin lösning.
Utan globalt samarbete kommer mänskligheten
aldrig att kunna ge freden och jordens överlevnad en
chans. Utan globalt solidariskt samarbete genom
nedmonterandet av gränser folk och länder emellan
kommer vi inte att lyckas. Utan en rättvisare fördel-
ning av jordens resurser än vad vi har i dag kommer
konflikter, uppror och flyktingströmmar bara att öka.
Utan utbildning och kunskap om tillståndet i världen
går det inte att komma vidare. Därför är FN:s arbete
på detta område så avgörande.
Nu gäller det att investera i rätt saker. Det gäller
att ge FN de resurser FN behöver för att kunna fullföl-
ja sina uppdrag. Som så många gånger har påpekats
från denna talarstol måste FN:s medlemsländer full-
följa sina ekonomiska förpliktelser fullt ut gentemot
sin egen organisation.
Herr talman! Utan folklig förankring klarar inte
FN sina uppgifter. Ett av de viktigaste arbetsredska-
pen FN har är de enskilda organisationernas hängivna
solidariska arbete. Precis som jag framhöll i debatten
den 25 oktober har Ingvar Carlssonrapporten Vårt
globala grannskap lyft fram just detta.
I rapporten står det att läsa att enskilda organisa-
tioner är bra exempel på effektiv användning av de
resurser som står till förfogande. Rapporten föreslår
ökat gemensamt arbete och ökad gemensam finansie-
ring mellan regeringar och enskilda organisationer.
Nu gäller det att också följa upp detta och ge idéerna
konkret innehåll.
Parallellt med de olika FN-konferenser som ägt
rum under senare år - jag tänker t.ex. på Riokonferen-
sen om miljön, Kairokonferensen rörande befolk-
ningsfrågan, det sociala toppmötet i Köpenhamn och
nu senast kvinnokonferensen i Peking - har enskilda
organisationer varit mycket aktiva. De har genom sitt
envisa och hängivna arbete kunnat vara med och
påverka och förbättra resultaten av dessa konferenser.
Bit för bit börjar FN förstå att det ligger ett stort
värde i en folklig förankring genom enskilda organi-
sationer. Det behövs för att man skall lyckas i sitt
arbete. Utan denna folkliga förankring kommer inte
FN att kunna fullfölja sitt historiska uppdrag. Det är
från alla dessa enskilda organisationers ideella arbete
som mycket av kraften kommer i det viktiga interna-
tionella engagemanget. Som jag påpekat tidigare har
Ingvar Carlssonrapporten Vårt globala grannskap på
ett förtjänstfullt sätt lyft fram just detta.
För några veckor sedan hade jag tillfälle att på
plats i Nicaragua studera vad svenska ungdomar
knutna till olika enskilda organisationer konkret uträt-
tar vad gäller internationellt solidaritetsarbete bland
gatubarn i Managua och León, för bondekooperativ
och skolbarn i Esteli osv. Hjälpen når fram till de
mest utsatta och svaga just genom enskilda organisa-
tioner. Så skapas folklig förankring och förståelse för
FN:s internationella solidaritetsarbete för en fredliga-
re och mänskligare värld.
Herr talman! Med dessa ord vill jag yrka bifall till
hemställan i betänkandet och avslag på de två reser-
vationerna.