Herr talman! Jag har inte anmält så mycket tid här.
Anledningen är delvis att vi hade en ganska omfattan-
de debatt om FN när den här skrivelsen lades på riks-
dagens bord. Det betyder inte att det inte finns många
frågor som också kan debatteras i dag. Överensstäm-
melsen är också stor när det gäller FN:s betydelsefulla
arbete, som flera talare har påpekat. Jag vill ställa mig
bakom mycket av det som har sagts här i kammaren
av olika talare om allt det som har uträttats i FN:s
regi.
FN:s betydelse har inte minskat, trots att vi många
gånger talar om ett FN i kris. Det man kan beklaga är
att alltmer resurser måste användas för att vi skall
komma till rätta med de svåra konflikter som har tagit
sig militära uttryck i många delar av vår värld.
Jag kommer här huvudsakligen att ägna mig åt ett
par saker som vi vill lyfta fram som speciellt väsentli-
ga i den här debatten. Vi har också lyft fram dem i vår
motion med anledning av den här skrivelsen.
Något som skulle kunna vara oerhört viktiga
framsteg när det gäller FN:s arbete är om konflikterna
skulle kunna förebyggas, om världssamfundet skulle
kunna komma in på ett tidigare stadium och därige-
nom åstadkomma att konflikten aldrig bryter ut. Det
är någonting som utskottet har instämt i och som
naturligtvis har kommit fram från flera håll tidigare.
Vi har ju talat om att ha en ständig beredskap, att
kunna gripa in i olika områden där även militära in-
satser behövs för fredsbevarande och konfliktföre-
byggande insatser. Lika naturligt borde det vara att vi
har en mycket stark beredskap på det diplomatiska
området när det gäller att mycket tidigt upptäcka och
gå in för att medla och om möjligt undvika att en
militär konflikt bryter ut. Jag tror att detta är något
som vi alla är överens om. Vi skulle vilja att Sverige
intar en ledande och pådrivande roll i detta arbete och
utvecklar hur ett sådant arbete skall kunna gå till.
Den konflikt som är mest aktuell för oss alla är ju
den som utspelas inför våra ögon i Exjugoslavien.
Alla har ju önskat att det kunde ha gått på ett annat
sätt, att man inte skulle ha behövt se så många männi-
skoliv spillas, att den inte skulle ha pågått så länge
och att den helst aldrig skulle ha brutit ut.
Vi vet att man till sist alltid hamnar vid förhand-
lingsbordet. Man kan fråga sig om inte detta skulle
kunna ske på ett mycket tidigare stadium, helst innan
konflikten blir militär. På något sätt skulle man kunna
tvinga parterna till förhandlingsbordet redan då. Det
är dit de till sist ändå tvingas av världssamfundet.
Sedan skulle jag också vilja nämna de MR-
insatser som FN gör. De har betytt oerhört mycket på
många håll i världen. Men också de behöver intensifi-
eras, enligt vårt förmenande. Där skulle det också
behövas medel. Man borde bli mer konkret; ställa
konkreta krav på ett sådant sätt att det går framåt även
i de länder där vi nu måste konstatera att människors
mänskliga rättigheter inte respekteras. Det är någon-
ting som diskuteras även inom Europa, när handelsav-
tal skall utvidgas, när länder skall komma med i Eu-
roparådet eller när länder söker medlemskap i EU. Vi
skulle då gärna se att man på ett mycket tidigare sta-
dium ställer så konkreta krav att det blir möjligt att se
om de uppfylls, och en tidsfaktor skulle kunna komma
in som innebär att man säger att man inom ett halvår
eller ett år vill se vissa krav uppfyllda.
Med detta vill jag yrka bifall till utskottets hem-
ställan.