Fru talman! Tänk om vi politiker världen över
kunde enas om en organisation som förenade all värl-
dens folk, en organisation som hade till uppgift att
förhindra att krig bryter ut, en organisation som kunde
hjälpa svältande barn och som kunde hjälpa flykting-
arna på vår jord. Tänk om vi kunde bilda en organisa-
tion som kunde bidra till mer demokrati på jorden och
till fler folks frihet. Men det är väl kanske för naivt att
inbilla sig att det skulle kunna gå att bilda en sådan
demokratisk sammanslutning av 185 länder som med
gemensamma ansträngningar skulle lindra människors
lidanden och umbäranden.
En sak är säker, och det är att en sådan organisa-
tion inte skulle sakna arbetsuppgifter. Den skulle t.ex.
kunna utrota smittkopporna från jorden, förhandla
fram hundratals lokala fredliga lösningar, varje år
rädda tre miljoner barn från sjukdomar genom olika
vaccinationer, kämpa för de mänskliga rättigheterna,
förbjuda kemiska och biologiska vapen, förhandla
fram nedrustning av kärnvapen. Ja, arbetsuppgifter
skulle det allt finnas för en demokratisk, global orga-
nisation, men det är väl en barnslig förhoppning att tro
att jorden en dag skall få uppleva en sådan.
Fru talman! Sanningen är den att en sådan organi-
sation redan finns. I år firar Förenta nationerna 50 år,
50 år i mänsklighetens tjänst, 50 år under vilka man
med en stor bredd hjälpt många människor i svåra
situationer. Låt oss bara för ett ögonblick blunda och
tänka oss en jord utan FN. Hur skulle den världen se
ut? Tanken förskräcker. Denna organisation borde stå
staty på vartenda torg över hela världen. Men hur
tacksamma är vi människor gentemot allt arbete FN
gjort? Hurdan är debatten i dag?
FN har hamnat i blåsväder på grund av en massiv
kritik mot bl.a. ineffektiva organisationer, utdragna
beslutsprocesser, dålig ledning och alltför mycket
dubbelarbete. Denna kritik är i mångt och mycket
riktig, men den överskuggar allt det som FN gör och
som man gör väldigt bra. Allt fler inser att vi lever i
en alltmer internationaliserad värld, som utan en glo-
bal organisation av FN:s slag skulle vara en betydligt
otrevligare plats att leva på.
Under många år i det kalla krigets skugga spelade
FN en undanträngd roll på grund av stormakternas
eviga utnyttjande av sin vetorätt. Det mest iögonfal-
lande exemplet är Vietnamkriget, som aldrig blev
föremål för någon sakdebatt i säkerhetsrådet. När
sedan äntligen det kalla krigets grepp släppte FN och
organisationen därmed kunde utföra insatser utan att
det fanns en stoppande stormakt, började staterna
kritisera FN. Sanningen är ju att kraven på FN och
dess aktiviteter har ökat våldsamt i omfång utan att
FN har fått resurser att möta behoven.
Åren 1945-1988, under FN:s första 43 år, inleddes
13 fredsbevarande operationer. Under de följande sju
åren har inte mindre än ytterligare 22 kommit till.
FN:s verksamhet på det fredsfrämjande området har
vuxit lavinartat. FN:s samlade budget på detta område
uppgick 1994 till 3,3 miljarder dollar, att jämföra med
1988 då siffran var 0,23 miljarder dollar. Mot denna
bakgrund känns det frustrerande att en del länder
håller inne sina medlemsavgifter för att utöva politisk
påtryckning mot FN. Att i detta sammanhang undvika
att nämna USA är omöjligt. USA skall betala sin
avgifter. Vilken annan förening skulle godta att en
medlem helt plötsligt själv bestämde sig för att mins-
ka sin medlemsavgift?
Fru talman! Vi skall naturligtvis inte skyla över de
brister som finns i FN-systemet. FN har i en del fall
dålig samordning, svag prioritering och en trög byrå-
krati. Men låt oss heller inte glömma bort att ansvaret
för FN:s misslyckanden ytterst vilar på medlemssta-
terna.
Vi behandlar i dag utrikesutskottets betänkande
över regeringens skrivelse FN inför framtiden. I skri-
velsen redovisar regeringen huvudlinjerna i sin syn på
FN-medlemskapet, vad regeringen vill göra för att
stärka FN och förutsättningarna för globalt samarbete
inför 2000-talet. Jag vill redogöra för några av håll-
punkterna.
Säkerhetsrådet har enligt FN-stadgan ansvaret för
att upprätthålla internationell fred och säkerhet, och
dess beslut är bindande för samtliga medlemsstater.
Rådets i dag, efter kalla krigets slut, effektiva be-
slutsprocess motsvaras emellertid inte av samma
effektivitet när det gäller genomförandet och respek-
ten för fattade beslut. Ett av skälen därtill är u-
ländernas kritik mot säkerhetsrådet för bristande re-
presentativitet. Sverige verkar för en utvidgning av
säkerhetsrådet med såväl nya icke ständiga medlem-
mar som ett mindre antal särskilt kvalificerade ständi-
ga medlemmar. Utskottet ställer sig också bakom
Sveriges kandidatur till säkerhetsrådet.
Rapporten En dagordning för fred presenterades
av generalsekreteraren i juni 1992. I rapporten fastslås
att FN:s främsta mål är att på ett tidigt stadium iden-
tifiera situationer som kan leda till konflikter och att
genom förebyggande diplomati undanröja konfliktor-
saker. I enlighet med generalsekreterarens förslag har
också en fredsbevarande operation initierats i Make-
donien, nämligen FN:s förebyggande styrka Unpre-
dep. Sverige deltar där med en pluton. Detta är ett
mycket lyckat engagemang, som manar till efterfölja-
re. Genom skapandet av försvarsmaktens internatio-
nella styrka har Sveriges ambition höjts vad gäller
bidrag till internationella fredsfrämjande insatser.
Fru talman! Det humanitära biståndet till civilbe-
folkningen i länder som drabbats av interna konflikter
överstiger i dag hjälpen till nödlidande efter naturka-
tastrofer och mellanstatliga krig. Detta har lett till
förändrade arbetsuppgifter och arbetsvillkor för de
humanitära organisationerna. Åtgärder i syfte att
stärka rättsstaten och öka respekten för individer är
centrala för att förebygga humanitära katastrofer.
Sverige arbetar aktivt för att FN och det multilaterala
systemet skall anpassas till dagens ändrade villkor och
för att åstadkomma en tydligare rollfördelning mellan
FN-organen på katastrofområdet.
FN:s finansiella kris är kanske det absolut allvarli-
gaste hotet mot FN:s framtid. Huvudorsaken är med-
lemsstaternas dåliga betalningsdisciplin. I avsikt att
förbättra betalningssystemet har Sverige presenterat
ett förslag om reformering av FN:s bidragsskalor.
Detta skulle förenkla nuvarande system och eliminera
uppenbara orättvisor. Till detta skall läggas förslag
om nya inkomstkällor, bl.a. skatt på valutatransaktio-
ner, 10 öres extra skatt på olika flygbiljetter och annat
som är väl värt att studera ytterligare.
Nedrustningsfrågorna är nära förbundna med FN:s
huvuduppgift, att upprätthålla internationell fred och
säkerhet. Det finns redan avtal om förbud mot kemis-
ka och biologiska vapen och förhoppningsvis i en inte
alltför avlägsen framtid ett förbud mot kärnvapen. Till
detta kommer kampen för ett fullständigt provstopp
för kärnsprängningar. Sverige är en aktiv och viktig
aktör i dessa förhandlingar såsom ordförande i den
kommitté som utarbetar metoder för kontroll av efter-
levnaden av ett provstopp. Så sent som i går beslutade
FN:s generalförsamling med stor majoritet att kräva
ett omedelbart kärnvapenprovstopp.
Fru talman! Det finns mycket att säga om FN:s
problem och FN:s framtid. Men låt oss inte förringa
att världens politiska ledare en gång kunde bilda den-
na globala organisation. Jag frågar mig om det hade
varit möjligt att göra i dag. Låt oss heller aldrig för-
ringa FN:s arbete, även om det finns mer att önska.
Ty FN har likt den nallebjörn vi alla ägt som små
efter några hårdhänta tag och äventyr litet skavanker
här och var. Men även om nallebjörnen var litet till-
tufsad efter några år var det ändå den som gav oss
trygghet när nattens mörker kröp inpå.
Med detta vill jag yrka bifall till utrikesutskottets
hemställan i betänkande 1995/96:UU1 och avslag på
alla reservationer.