Herr talman! Låt mig vara väldigt tydlig. Vi anser naturligtvis att de mycket omfattande järnvägsinvesteringar som ligger i de 500 miljarder vi har i framtida planer ska genomföras. De 800 miljoner vi talar om är ett kortsiktigt tillskott av nya pengar. Givetvis ska vi - det kan jag också försäkra Jonas Eriksson om - i budgeten visa att det är nya pengar som gör att det finns en förutsättning för ett bättre järnvägsunderhåll.
Det är klart att vi i Sverige har en skuld för järnvägsunderhåll som vi bör göra någonting åt. Det är alldeles tydligt för oss som lever utanför de stora städerna att transportsystemet inte riktigt vuxit i kapp. Det gäller naturligtvis både väg och järnväg. För oss som i många år tågpendlat är det väl alldeles uppenbart att förbättrade tågtransporter, inte minst i storstadsregionerna, är en nyckel.
Det är väl också alldeles självklart efter vad vi upplevt under senaste vintern att det finns brister i både vintersäkerhet och underhåll som är bekymmersamma. Vid flera tillfällen har jag talat med representanter för svensk industri som påpekat att det, inte minst för basindustrin, finns rätt betydande bekymmer kopplade till järnvägsunderhållet.
Jag tycker att det är en självklarhet att man kan diskutera och fundera på detta och även vrida och vända på saker. Vi ska återkomma med en bredare, kan vi säga, uppdatering av en infrastrukturproposition under nästkommande riksdagsår. Då ska infrastrukturpropositionen komma.
Det som jag vill påpeka är att det för mig är viktigt att alla sådana här diskussioner måste föras inom ramen för det ramverk som jag hoppas att vi är överens om när det gäller offentliga finanser, beslutsordningar i regeringskansli och riksdag samt målen för politik med både utgiftstak och överskottsmål. Det måste vara utgångspunkten. Sedan kan man naturligtvis diskutera hur mycket av järnvägsinvesteringar som är nödvändigt. Det är så att säga en uppenbar del av varje budgetprocess. Men alla sådana processer måste ske inom ramen för ordning och reda.