Fru talman! Det har utspelat sig ett grekiskt drama i Aten i natt. En hel värld har stannat för att titta på en parlamentarisk omröstning. Fanns det ett förtroende eller fanns det inte ett förtroende för den socialdemokratiska regeringen i Grekland? Man landade i ett bra beslut med ett fortsatt förtroende, men det ändrar inte situationen. Det är ett mycket besvärligt läge.
Vi har en osäkerhet inte bara om den europeiska återhämtningen utan om återhämtningen i världsekonomin som är kopplad till det som sker i Aten.
Låt oss inte missförstå hur lång väg tillbaka man har. I dag ligger en grekisk statsobligationsränta på 16,25 procent, och på en tioårig obligation i Sverige ligger motsvarande ränta på 2,85. När vi genomförde vårt saneringsprogram hade vi 80 procent i skuld, och grekerna är på väg mot 160 procent i skuld.
Det är en utomordentligt lång väg tillbaka. Man kan bara beklaga att Grekland har en opposition som tycks lida av en patologisk ansvarslöshet. I stället för att man samlar landet och tar ansvar splittras man, konfronteras och skapar en osäkerhet, trots att det i realiteten inte finns några alternativ. Det finns inga andra vägar framåt i ett sådant här läge än att man reser sig upp och tar ansvar. Det betyder att man får höja skatter. Det betyder att man får sänka utgifter. Det betyder att man får leva under mycket tuffa politiska och ekonomiska förhållanden under lång tid.
Det finns naturligtvis inte ett stöd i den grekiska befolkningen för den här politiken, i den meningen att någon politiker i något land uppskattar mycket stora skattehöjningar och mycket stora utgiftsneddragningar som en samlad politik. Men icke desto mindre tror jag att det finns en insikt hos det grekiska folket och hos andra att det inte finns något alternativ i meningen att man måste återställa ordning och reda.
Vi kan bara hoppas att oron i Grekland lägger sig. Det är tydligt att efter vårpropositionen har det tillkommit nya risker i världsekonomin.
Vi har oljepriser som har landat på en hög nivå. Vi har Fukushima och kärnkraftsavveckling i Tyskland. Det skapar en osäkerhet inte bara om vad det betyder av mänsklig tragedi efter en tsunami och en kärnkraftsolycka utan också om energiförsörjningen i ett av världens ledande industriländer, det vill säga Japan, som också uppenbart får följdverkningar på tysk politik.
Vi har matpriser. Hos oss handlar det om att bönderna kan glädja sig åt att vetepriserna äntligen ligger på nivåer som gör att en god skörd kan löna sig för dem som sliter med detta. Men för många andra länder betyder höjda matpriser kraftigt stigande inflation och att miljoner människor har svårigheter att hitta tillräckligt med föda för att vara mätta.
Sammantaget har vi haft en börs och räntor som skapar osäkerhet. Läget i världen är i dag mer bekymmersamt och mer oroligt än vad det har varit på ett antal månader. Inte minst bidrar utvecklingen i USA till detta. Det råder en grundläggande osäkerhet om amerikanerna kommer att klara av sin ekonomiska politik - stora underskott, stor utlandsskuld, stora bekymmer, präglat av en splittrad politisk miljö, där demokrater vägrar ta ansvar för nödvändiga beslut på utgiftssidan och republikaner vägrar ta ansvar för nödvändiga beslut på inkomstsidan.
Vi har en återhämtning i världsekonomin. Vi har i dag fått en ny konjunkturprognos från KI som räknar med en stark tillväxt i Sverige men också en relativt stark världsmarknadstillväxt. Sverige har företag som står sig väl i konkurrensen. Vi gynnas av att Kina och Asien nu växer snabbt. Man efterfrågar både Volvos bilar och Volvos lastbilar i en sådan situation.
Sverige står också starkare än många andra länder i detta läge. Vi har starka offentliga finanser - över 1 procents överskott nästa år, ser det ut som i dag. Vi är det enda EU-land som klarar sitt medelfristiga mål i år, nästa år och året därpå. Vi har ett strukturellt sparande justerat på konjunkturer som stiger upp mot 4 procent av bnp mot slutet av mandatperioden. Bara för några veckor sedan började människor tala om att detta inte längre var viktigt, men vi har en skuld som nu gräver sig nedåt mot nivåer som skapar stabilitet.
Stockholm ligger långt från Aten. Men Stockholm ligger bara långt från Aten om vi ser till att det förblir placerat i den stabila miljö vi är.
Sverige har goda förutsättningar därför att vi har en stark konkurrenskraft. Vi är en av världens mest konkurrenskraftiga ekonomier.
Vi har en öppenhet i vårt land, en öppenhet mot ny teknik. Vi ska naturligtvis vara världsledande i att utveckla hållbarhet i en CO2-omställning som är nödvändig. Vi ska vara precis lika ledande i en teknikutveckling som gör att Sandvik och Scania kan sälja skärverktyg och lastbilar i en hård konkurrensutsatt värld.
Vi ska ha en öppenhet mot människor som behöver komma hit men som också ska komma in i vårt samhälle.
Vi ska ha en öppenhet mot vår omvärld. Det är bara genom frihandel vi kan bygga långsiktig välfärd.
Vi har också en arbetsmarknad som i dag fungerar bättre än vad den gör i många andra länder, med välutbildad arbetskraft, ansvariga parter på arbetsmarknaden, en lönebildning som präglas av både ansvar och flexibilitet.
I dag på morgonen kom AKU-siffran för maj. Sysselsättningen ökar med 105 000 jämfört med förra året. Nu har vi inte fått statistiken från alla andra länder, men jag är relativt säker på att detta är den starkaste sysselsättningsutvecklingen i Europa. För de kommande åren räknar KI med en sysselsättningsökning på 250 000, bland annat tack vare den politik regeringen har lagt fast. Tittar vi på regeringens mandatperiod säger KI:s prognos att vi från 2006 till 2014 skulle ha en sysselsättningsökning på 400 000 personer. Det är det vi ska diskutera i valrörelsen 2014.
KI räknar med att arbetslösheten går ned mot 6 procent och att jämviktsarbetslösheten nu ligger på ungefär 6 procent. Det betyder att för öppen arbetslöshet kommer vi nu ned till de 4 procent som vi strävade efter tidigare. Och vad som är än mer viktigt: Vi kommer ned till 4 procent i termer av jämviktsarbetslöshet, vilket vi inte upplevt i svensk ekonomi på nästan 20 år. Det är alltså en stor förändring.
I en tid av internationell oro är inte vår uppgift att skapa motsättningar i Sverige. Vår uppgift är att vårda samförstånd. När jag hör Jonas Eriksson och Tommy Waidelich tala här kan jag inte se att vi har dramatiska skiljelinjer av grekisk karaktär i svensk politik. Jag är tacksam för att vi har en opposition i Sverige som inte beter sig som man gör i andra länder. Jag kan inte se att det är så milsvida skillnader här att vi inte har skäl att när det finns utrymme och möjligheter till det vårda en samförståndskultur.
Vi ska naturligtvis också utifrån dessa perspektiv ta oss framåt. Det är tre utmaningar, som jag ser det, som är centrala.
Det första är att vi ska ha kraft att möta en oro: stora och starka överskott i offentliga finanser, finansiell stabilitet, inte slå oss till ro och luta oss tillbaka, ta bankerna på allvar och kräva att det nu vidtas åtgärder för att ha en bra krishanteringsorganisation, men också kapitaltäckning som gör att man klarar hårdare tider, en finansinspektion med resurser och kraft att hålla bankerna i herrans tukt och förmaning.
Stabilitet är vår första utmaning, i offentliga finanser och i ekonomin.
Den andra utmaningen är full sysselsättning. Vi vet vad som krävs för det: Det är strukturreformer. KI är osedvanligt tydlig i sin rapport. Man konstaterar på s. 82 att jobbskatteavdraget, förändringar av arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen bidrar till att den potentiella arbetskraften stiger och att jämviktsarbetslösheten minskar.
Man fortsätter med att på s. 83 konstatera att det är viktigt att den här politiken samtidigt stimulerar efterfrågan genom viktiga åtgärder som bland annat ROT- och RUT-avdrag och en förstärkt kapitalbildning.
Man går vidare till frågeställningen: Vad betyder det att vi för en expansiv ekonomisk politik de kommande åren? Man konstaterar då att skattesänkningar till hushållens konsumtionsutgifter och ökat antal anställda i offentlig sektor blir följden om regeringen genomför de åtgärder som aviserades i vårpropositionen. Man skriver: Utan de ytterligare finanspolitiska åtgärderna bedöms bnp-tillväxten bli knappt 0,4 procentenheter lägre och antalet sysselsatta knappt 15 000 personer mindre.
I ett läge där vi ser en oro i världsekonomin är det alltså vår uppgift att säkra efterfrågan, att säkra en efterfrågan som gör att vi också har stigande sysselsättning framöver. Det är de åtgärder som aviserades i vårpropositionen som KI skriver om: 15 000 personer i ökad sysselsättning.
Den tredje uppgiften är naturligtvis att säkra välfärden: utbildning, välutbildade, välbetalda lärare, ordning och reda i klassrummen, prov och betyg. Vi vet vilka åtgärder som krävs för att vi ska skapa en kunskapsskola där alla elever, också de som inte kommer från välutbildade hem, har en möjlighet att trygga sin framtid.
Jag vill inte skapa en överdriven polemik med oppositionen i detta läge. Jag tycker inte att det vore ansvarsfullt. Men finns det en osäkerhet om de ramverk vi har för budgetprocessen, en osäkerhet om de ramverk vi har kring budgetbesluten? Grunderna för dem är tydliga: Det är ett beslut för skatter och utgifter. Det är en budgetrunda, inte två med ett extravarv i utskotten. Finns det en osäkerhet på dessa punkter, låt oss göra vad vi kan för att stilla den osäkerheten!
Jag har varit med och sett svensk politik i många år. Jag deltog, då i min roll som journalist, på den presskonferens där Lars Werner en gång i tiden ställde till osäkerhet för Ingvar Carlsson. Jag följde vad som hände i Sveriges riksdag med Ny demokrati. Jag vet att Ian Wachtmeister bjöd Morgan Stanley och andra på öl efter beslutet i Sveriges riksdag, och man åkte från Sverige med skräck, eftersom det var ett land som hade en osäkerhet i sin grund och som man inte kunde ha tilltro till.
Vad ska vi vara för land? Ska vi vara ett land som rör oss mot Aten eller ska vi vara fast förankrade i nordeuropeisk stabilitet, med en väl fungerande arbetsmarknad, samförståndsdemokrati och en kultur där parterna på arbetsmarknaden tar ansvar och där vi gemensamt säkrar att landet står starkt?
För mig är valet uppenbart. Jag tror på en stark svensk modell också för de kommande åren.
(Applåder)