Herr talman! Ulla Andersson går runt huvudfrågan: överskottsmålet, utgiftstaket, beslutsordningen, inflationsmålet, Riksbankens oberoende - hela den uppsättning av grundpelare som har skapat ekonomisk stabilitet.
När man läser Vänsterpartiets partimotion blir det alldeles tydligt att Vänsterpartiet inte är med här. Man vill ha ett annat ramverk. Man vill inte ha det ramverk som är vår yttersta skyddsvall mot de marknader som Ulla Andersson så ofta varnar för.
Jag behöver inte prata om bara Grekland. Jag kan lika gärna prata om Portugal, Spanien eller Irland. Det går inte att hantera ekonomisk politik så att det blir en källa till problem. Det är därför vi måste ha ramverk.
Det var därför det var så problematiskt när Lars Werner bedrev budgetförhandlingar med Ingvar Carlsson i talarstolen och ställde krav som till slut tvingade Ingvar Carlsson till en regeringskris. Det var helt orimligt - precis lika orimligt som det var när Ny demokrati skapade kaos, oreda och osäkerhet i svensk ekonomi.
Det var därför som vi brett över blockgränsen lade fast ramverk. Det var därför att vi inte ville ha den situationen.
De som drabbas av detta är i allra högsta grad kvinnor. Det är kvinnor som nu får lämna skolor, förskolor och ålderdomshem i Europa därför att budgetar ska saneras.
Det har ingenting att göra med att kvinnor ska ha låga löner. Kvinnor ska ha bra löner när de jobbar i offentlig sektor, om de är poliser, jobbar i försvaret, är lärare eller jobbar på ett dagis. Det är väl självklart att de ska ha så bra löner som samhällsekonomin kan bära!
Att vi ska kunna diskutera ingångslöner med parterna tycker jag är en självklarhet. Varför ska Metall och Kommunal inte kunna tala om sina avtalskonstruktioner? Låt oss inte blanda ihop det som är centrum och centralt och det som är en fråga för parterna. Centrum och centralt är att Vänsterpartiet inte ställer upp bakom det som skapar trygghet för Sverige och också för Sveriges kvinnor.