Fru talman! Vi lever i turbulenta tider. Framför våra ögon utspelar sig, bokstavligt talat, ett grekiskt drama. Utöver de mycket svårt ansträngda ekonomiska förhållandena finns nu även en kritisk politisk dimension. Vi kan bara spekulera i vad som kommer att hända de närmaste dagarna, månaderna och åren. Det vi lärde oss av Lehman Brothers kollaps hösten 2008 var att vi tyvärr ofta vet mindre än vi tror och att sammanflätningarna på de internationella finansiella och ekonomiska marknaderna är betydligt mer komplexa och svårförutsägbara än för bara ett tiotal år sedan.
Det grekiska dramat visar tydligt på det ömsesidiga beroendet i världsekonomin. Och det visar minst lika tydligt på vikten av ansvarstagande och sunda ekonomiska principer för att värna finansiell och ekonomisk stabilitet. Efter den svenska hemmasnickrade krisen i slutet av 1980- och början av 1990-talet initierade Centerpartiet ett finanspolitiskt ramverk med tydliga mål och regler i syfte att underlätta arbetet med att nå långsiktig hållbarhet. I dag kan vi konstatera att ramverket har fungerat mycket väl och skapat förtroende för svensk ekonomi, vilket vi kunde dra särskilt stor nytta av under finanskrisen.
Ramverket har också lett till att vi i Sverige med våra stabila statsfinanser och vår låga statsskuld kommer att stå väl rustade när nästa kris inträffar. Det gör att vi då, precis som hösten 2008, har möjlighet att satsa oss ur kris och lågkonjunktur för att på så sätt bygga Sverige starkt för framtiden. Betydelsen av detta kan inte nog poängteras.
Fru talman! Sveriges utgångsläge för att möta framtidens utmaningar - globaliseringen, klimatet, strukturomvandlingen, att förstärka arbetslinjen, att bryta utanförskapet och att hela landet ska leva och utvecklas - är i huvudsak gott. Vi är ett öppet, företagsamt land med en välutbildad befolkning, konkurrenskraftiga företag, välfungerade institutioner och god ordning i de offentliga finanserna. Vi är dessutom ett rikt land. Men alla har det inte bra i dagens Sverige.
Många, särskilt invandrare, människor med funktionsnedsättning och unga, vill inget hellre än arbeta och försörja sig själva, men de får inte chansen alla gånger. 220 000 barn växer upp under knappa ekonomiska förhållanden, vilket ger dem en sämre start i livet än sina jämnåriga kamrater. 29 procent av svenskarna har mindre än 10 000 kronor i ekonomisk buffert och tvingas leva ur hand i mun. 20 000 personer är hemlösa och saknar därmed den basala trygghet som vi andra tar för given. Det är oacceptabelt i ett modernt välfärdssamhälle som Sverige. Låt mig därför visa på några möjliga lösningar som gör att vi kan bli ett framtidsland för alla som bor här.
Det mest grundläggande är: Alla måste få chansen till ett jobb och en egen försörjning. Alla jobb behövs och är viktiga i framtidens Sverige. För att lyckas med detta måste vi våga ta av skygglapparna och vända på alla stenar. För mig står det helt klart att den svenska arbetsmarknaden behöver reformeras och bli mer flexibel. Det är helt avgörande för att de grupper som nu står utanför ska få chansen.
Studier under senare tid har visat att ingångslönerna är ett större problem än vad man tidigare har trott, inte minst inom vissa tjänstebranscher. De höga ingångslönerna försvårar för svaga grupper att få fotfäste på arbetsmarknaden. Här måste parterna, i likhet med IF Metall, ta sitt ansvar så att fler kan få jobb och egen försörjning och därmed bidra både till sin och till Sveriges utveckling.
Vidare måste vi stärka Sverige som kunskapsnation - från förskolan till spjutspetsforskningen - och förbättra kopplingen mellan skola och arbetsmarknad med praktikplatser och lärlingsjobb. Ju lägre utbildning, desto större är risken för arbetslöshet och utanförskap. Det är en trend som vi måste bryta för att alla ska få chansen på morgondagens arbetsmarknad.
Ett stort problem med den strukturomvandling som följer i globaliseringens spår är att den tenderar att ge en tudelning på arbetsmarknaden. De nya jobb som växer fram blir alltmer specialiserade och har högre kunskapsinnehåll, samtidigt som de enklare jobben blir färre till följd av nedläggning eller utflyttning. Det gör det än viktigare att förstärka drivkrafterna att arbeta för dem med de lägsta inkomsterna så att det lönar sig bättre att gå från utanförskap till arbete. Även efter de fyra jobbskatteavdragen är trösklarna på den svenska arbetsmarknaden mycket höga i ett internationellt perspektiv. Eventuella ytterligare jobbskatteavdrag bör därför riktas särskilt till dem med de allra lägsta inkomsterna.
Rädda Barnen rapporterade nyligen att 220 000 barn i Sverige kan betraktas som fattiga. Det är verkligen hög tid att vi tar utsatta barns situation på allvar även om den absoluta fattigdomen bland barn minskat kraftigt det senaste decenniet och till och med halverats.
När vi i Centerpartiet har analyserat problemen med barnfattigdomen har vi funnit att de är intimt förknippade med bristerna i integrationen. De fattiga barnen med utländsk bakgrund uppgick till 142 000 år 2008, medan motsvarande siffra för fattiga barn med svensk bakgrund var 78 000.
För att minska antalet barn som växer upp under knappa förhållanden är det således oerhört viktigt att människor från andra länder som kommer hit kan få arbeta och starta företag så att de kan försörja sig själva. Angelägna åtgärder är, förutom sänkta trösklar in på arbetsmarknaden, att snabba på prövningen av utländska examina, införa en stimulanspeng för lärlingsutbildning och språkundervisning på företag samt fortsätta våra ansträngningar för ett bättre företagsklimat och minskat regelkrångel.
Den svenska inkomstfördelningen är bland de jämnaste i världen. Det kan man inte tro när man hör den svenska debatten. Men när det gäller förmögenhetsfördelningen förhåller det sig tvärtom. Som jag sade tidigare har tre av tio svenskar mindre än 10 000 kronor i ekonomisk buffert. Även här behöver självkänslan byggas upp genom möjligheten till eget sparande. Centerpartiet vill därför titta på en modell som gör det enklare och mer lönsamt för låg- och medelinkomsttagare att spara och skapa sig den trygghet som en buffert ger.
Fru talman! Ett framgångsrikt Sverige förutsätter livskraftig och hållbar tillväxt i hela landet. Det är summan av alla regioners tillväxt som bygger Sveriges tillväxt. Genom förbättrade kommunikationer, såväl infrastruktur som bredbandsutbyggnad, länkas landsbygd och tätorter samman. Att kunna bo och arbeta var man vill ökar handlingsfriheten, stärker entreprenörskapet och leder till en bättre miljö. Vi måste ta till vara den skaparkraft som finns hos varje människa, företag och region för att hela Sverige ska leva och utvecklas.
Till sist: Jag är övertygad om att tillväxt och konkurrenskraft kan förenas med god miljö och hållbarhet. Sverige har nu en gyllene chans att ställa om samhället till att bli mer resurseffektivt samtidigt som fler jobb skapas. Det handlar om att ta till vara alla de möjligheter som finns i miljötekniken och de gröna lösningarna.
"Två miljarder människor har tvättmaskin, men övriga sju miljarder vill också ha en. Det kräver grön teknologi om alla på hela jorden ska kunna ha kylskåp och tvättmaskin." Så säger professor Hans Rosling när han föreläser om hur fattiga länder håller på att få en högre levnadsstandard och att människor i dessa länder inte efterfrågar vare sig fritidsbåtar eller utlandssemestrar. De vill ha vitvaror.
Precis som Hans Rosling anser jag att innovation är nyckeln till en hållbar utveckling. Om alla på hela jorden ska kunna ha kylskåp och tvättmaskin måste den gröna teknologin vara redo. För vi vet alla att vi kommer att behöva ställa om våra samhällen till att bli mer gröna, hållbara och resurseffektiva. Det är det enda som långsiktigt kan trygga vår tillvaro, såväl ekonomiskt och ekologiskt som socialt.
Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag i finansutskottets betänkande
Riktlinjer för den ekonomiska politiken
.