Herr talman! Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till reservation 2 i utskottets betänkande, vilket jag inte kom ihåg att göra i mitt huvudanförande. Men jag tänkte inte ägna mig åt den punkten i det här replikskiftet med finansministern, utan jag skulle vilja lyfta fram frågan kring järnvägen.
Miljöpartiet vill se ett miljösmart och hållbart transportsystem, och ett väl fungerande järnvägsnät är efterfrågat av både industri, näringsliv och resenärer. Vår målsättning är en fördubbling av andelen resande med kollektivtrafiken till 2020 och en kraftig ökning av andelen godstransporter på järnväg.
För att klara det här måste vi ha rejäla satsningar på underhåll av tågnäten, detta inte minst för att avhjälpa de akuta problem som har visat sig under de senaste årens tågkaos. För att skapa en attraktiv tågtrafik på längre sikt behöver vi också investera i befintliga banor, i nya sträckor och, i Miljöpartiets förslag, i höghastighetsbanor.
I vårpropositionen aviserar regeringen en extra satsning på 800 miljoner kronor. Det är ett steg i rätt riktning, men ur vårt perspektiv är det otillräckligt. Regeringen har inte visat hur man ska finansiera denna satsning. Vi är oroliga för att andra angelägna investeringar ska skjutas på framtiden. Samtidigt har finansministern själv sagt att vi har överinvesterat i järnvägar.
Vad har regeringen egentligen för ambitioner för den svenska järnvägstrafiken? Anser finansministern att det räcker med de utlovade 800 miljoner kronorna för att komma till rätta med bristerna i det svenska järnvägsnätet och uppnå de transportpolitiska målen?