Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
utskottets hemställan och avslag på samtliga reserva-
tioner.
Skattereglerna rörande förmånsbeskattning har
varit föremål för översyn ett antal gånger de senaste
åren. Syftet har varit och är att åstadkomma neutral
beskattning mellan kontantlön och andra förmåner.
Nuvarande regler innebär att förmåner i form av ut-
bildning av olika slag är skattepliktiga såvida de inte
kan jämställas med fullgörande med tjänsten.
Det nu föreliggande förslaget innebär att arbetsta-
garen vid risk att bli arbetslös på grund av omstruktu-
rering, personalavveckling eller liknande inte skall
beskattas för förmån av fri utbildning om utbildningen
är av väsentlig betydelse för att den anställde skall
kunna fortsätta att förvärvsarbeta,
Förslaget innebär också att den anställde blir be-
rättigad till avdrag för de ökade levnadsomkostnader
och resekostnader som är orsakad av utbildningen.
Avdraget medges under högst ett år efter utgången av
uppsägningstiden.
Dessa nu föreslagna bestämmelser skall tills vida-
re inte gälla fåmansföretagare och deras närstående.
Anledning till att de nya reglerna inte skall gälla få-
mansföretagare och deras närstående är att det inte
finns något tvåpartsförhållande. Delägarna skulle
därför själva kunna besluta om förmåner för sig själva
eller sina närstående. Dessutom skulle det kunna
öppna möjligheter för missbruk. Regeringen avser att
ytterligare utreda frågan om beskattning och avdrag i
fåmansföretag.
Inte oväntat är det reseförmånsförändringarna som
har dragit på sig den största uppmärksamheten också
denna gång. Resebranschen har sedan undantaget från
skatteplikt slopades i och med skattereformen 1990
riktat kritik mot gällande provisoriska regler.
Hösten 1995 avstyrkte Lagrådet att det då fram-
lagda förslaget lades till grund för lagstiftning. Den
allvarligaste invändningen var enligt Lagrådet att
resultatet av Schablonberäkningarna var orättvis för
de skattskyldiga. Den då föreslagna metoden innebar
bl.a. att den enskilde skulle beskattas för samma för-
månsbelopp oavsett reslängd eller antalet resor. Enligt
Lagrådets mening var ett system där förmånsvärdet
var individuellt för varje resenär klart att föredra
utifrån sakliga skäl. Det resulterade i att frågan om
värdering av reseförmåner blev föremål för ytterligare
beredning.
Nuvarande schablonsystem är ett provisorium som
innebär att den anställde som utnyttjar en reseförmån
beskattas för ett belopp som är grundad på ett genom-
snittsvärde för personalstabens resande.
Det nu framlagda förslaget har fått godkänt av
Lagrådet. Det bygger på att personal inom SJ får
schablonvärde för förmån av inrikes resor. Förmåns-
värdet skall tas upp till 5 % av marknadsvärdet av ett
årskort för motsvarande resor. När det gäller utrikes
resor skall de värderas individuellt för varje resa.
Förmån av flygresor skall enligt nu föreliggande
förslag värderas till 40 % av normalpriset för en resa
om det finns inskränkande villkor för resans genomfö-
rande som t.ex. stand-by-villkor. Övriga resor skall
värderas till 75 % av normalpriset. Vad som menas
med normalpris är normalt det lägsta förekommande
marknadspris som en konsument har fått betala under
perioden fr.o.m. oktober andra året före beskatt-
ningsåret t.o.m. september året före beskattningsåret
för motsvarande bokningsbara resa utan inskränkande
villkor.
Det föreslås att det undantag som gällt för be-
skattning av s.k. trohetsrabatter inom flygbranschen
skall slopas. Som skäl anges att huvudregeln för be-
skattning är att det som utgår i tjänsten skall vara
skattepliktig inkomst. Det är trots allt arbetsgivaren
som betalar tjänsteresorna som ligger till grund för de
rabatter det här är fråga om, och då är det arbetsgiva-
ren som skall ha rabatten.
Vill sedan arbetsgivaren ge denna förmån, som det
egentligen handlar om, till sin anställde är det inget
som hindrar. Men då skall denna förmån beskattas,
och arbetsgivaren skall betala sociala avgifter för
förmånen. Regeringen har för avsikt att återkomma
med förslag till regler som klargör att det är arbetsgi-
varen och inte flygbolagen som blir ansvariga för att
kontrolluppgift lämnas.
Herr talman! Så till frågan om taxeringsbeslutet.
Det förbud som finns för skattemyndigheterna att fatta
beslut till den skattskyldiges nackdel under november
månad föreslås slopad.
Om detta förbud slopas, får skattemyndigheterna
mer tid för granskning av deklarationerna, och det är
naturligtvis avsikten med slopandet. Inte helt oviktigt
är också att en längre granskningsperiod skulle gene-
rera betydande skatteintäkter.
Majoriteten i utskottet är överens i denna fråga.
De övriga partierna anser att slopandet av detta för-
bud skall kombineras med en gemensam sista inläm-
ningsdag för deklarationer, nämligen den 2 maj. Den
frågan ingår dock i det arbete som Skattekontrollut-
redningen ännu bedriver. Utredningen förväntas läm-
na sitt förslag i slutet av året. Utskottsmajoriteten
anser därför inte att det finns anledning att föregripa
denna utredning.
Herr talman! Till sist vill jag säga att det i detta
betänkande också behandlas en del andra förslag. På
dessa punkter är utskottet dock samstämmigt, och
kommentarer är därför överflödiga.