Herr talman! Regeringen föreslår att förmån i
form av fri utbildning och andra åtgärder i samband
med uppsägning och omplacering inte skall bli beskat-
tade hos mottagaren under förutsättning att utbild-
ningen eller åtgärden är av väsentlig betydelse för att
den skatteskyldige skall kunna fortsätta att förvärvs-
arbeta.
Detta är sympatiskt och visar omtanke om den
skatteskyldige som står på tröskeln till att förlora sitt
arbete och som vill ta nya tag för att finna ett nytt
arbete och en utkomst för sin familj.
Här borde regeringen ha satt punkt, dvs. låtit för-
slaget omfatta alla människor som hamnar i denna
svåra situation. I stället väljer regeringen att göra
åtskillnad mellan personer som står på arbetslöshetens
tröskel genom en diskriminering. Diskrimineringen
tar sin utgångspunkt i vilken typ av sysselsättning
personen har haft fram till dess att denna befinner sig
på tröskeln till arbetslöshet.
Regeringen föreslår och utskottets majoritet har
beslutat att diskrimineringen skall slå till "om den
anställde är företagsledare eller delägare i företaget
eller närstående till sådan person".
Regeringen och utskottets majoritet anser att det
föreligger "en risk för att reglerna missbrukas om de
utvidgas på detta sätt". Självklart finns det en risk för
missbruk. Det skulle väl också finnas en risk för
missbruk om det fanns en anställd eller tjänsteman
med i sammanhanget?
Herr talman! Här visar regeringen och utskottets
majoritet vilka personer man vill visa förtroende för
och tillit till. På ett mycket tydligt sätt väljer man att
markera ut arbetsgivaren och dennas representanter.
Inte nog med det - också deras närstående skall dis-
krimineras inför den förestående arbetslösheten.
Vilka företagare kan detta handla om? Sannolikt
många gånger en f.d. arbetstagare som gjort en stor
ekonomisk ansträngning för att starta ett eget företag i
syfte att förverkliga ett projekt eller en produktidé och
vid framgång skapa sysselsättning både för sig själv
och andra. Trots ansträngningen kanske man inte
lyckades - företaget måste läggas ner - och nu står
man på tröskeln till arbetslöshet.
Då väljer regeringen och utskottets majoritet att
markera ut ägaren och dennes familj som icke tro-
värdiga till ett litet skatteavdrag för att hjälpa till att
hitta ny sysselsättning. Och skälet är att man har varit
egen företagare! Tror regeringen och utskottets ma-
joritet att denna familj någonsin mer känner samhäl-
lets stöd att starta ett nytt företag?
Regeringens representanter talar vitt och brett i
salongerna om småföretagandets betydelse för ökad
sysselsättning, men så handlar man i rakt motsatt
riktning. Eller finns det småföretag utan företagare?
Man säger ett och gör ett annat. Räkna med att nä-
ringslivet reagerar med utgångspunkt från vad rege-
ringen gör, inte vad den säger att den gör. Vi kristde-
mokrater instämmer i motionärernas förslag att de nya
begränsningarna för fåmansföretagare m.fl. skall
avvisas. De är fel.
Herr talman! Beträffande förmånsbeskattningen av
flygresor som anställningsförmån har vi den uppfatt-
ningen, att i den mån en individuell beskattning skall
införas för fria flygresor bör den grunda sig på enkla
schabloner. De förslag som lagts fram under den
borgerliga regeringsperioden och som i stora delar
sammanfaller med en lagrådsremiss våren 1995 inne-
håller utgångspunkter för att nå fram till en godtagbar
förenklad lösning.
Den här typen av beskattning bör inte bedrivas
med en överambition för att nå millimeterrättvisa. Vi
kristdemokrater anser att regeringen bör återkomma
med ett nytt förenklat förslag, och i avvaktan härpå
bör den nuvarande schablonen tillämpas även vid
1998 års taxering. Vi motsätter oss majoritetens be-
slut i vår reservation.
Herr talman! Med utgångspunkt från vad jag har
anfört yrkar jag bifall till reservationerna 1, 2 och 4.