Herr talman! Vänsterpartiet kan i princip ställa sig
bakom de flesta av regeringens förslag i propositionen
och det utskottsbetänkande som finns här.
Det finns egentligen bara ett undantag, där vi har
en avvikande mening. Det gäller mom. 5, taxerings-
beslut i november. Många av oss har läst i tidningarna
att Riksskatteverket minsann har gott om pengar.
Nu är det ju inte så. Riksskatteverket har stora
sparbeting. Men om man kan använda sparade medel
från tidigare år och effektivisera sin verksamhet, kan
man kanske klara sparbetingen och samtidigt bibehål-
la effektiviteten.
En av de åtgärder som Riksskatteverket behöver
vidta för att effektivisera är just att ha en gemensam
deklarationsdag. Vi anser från Vänsterpartiets sida
därför att det finns tillräckligt underlag för att riksda-
gen nu skall kunna besluta i denna fråga.
Det syns i utskottstexten att utskottsmajoriteten in-
ser att vi har rätt, men man vågar inte ta steget. Ibland
behöver man dock inte göra det enkla komplicerat.
Den här frågan är enkel och beredd; det är dags att
besluta.
Herr talman! Det finns en annan fråga som är rik-
tigt komplicerad, inte lagstiftningsmässigt men när
lagen skall möta verkligheten i levande livet. Det
gäller skattefrågor vid tjänstgöring inom EU.
Riksdagen skall i dag besluta om en ny lagtext.
Den finns i propositionen på sid. 11. Den lyder: "Den
fasta resekostnads- och traktamentsersättning som
betalas av Europaparlamentet till företrädare i Euro-
paparlamentet skall inte tas upp som skattepliktig
intäkt, såvida den inte kan antas väsentligen överstiga
de kostnader den är avsedd att täcka."
Det är en fullt rimlig lag som vi skall fatta beslut
om i riksdagen. Den stämmer överens med det all-
männa rättsmedvetandet och är i teknisk mening fullt
riktig. Men det blir något mer komplicerat om man
läser vad regeringen skriver på sid. 69 i propositio-
nen:
"Sammantaget kan nivån på den av Europaparla-
mentet erhållna ersättningen inte antas väsentligen
överstiga kostnaderna för den genomsnittlige företrä-
daren." Så är det alltså.
Men låt oss tänka. Det är ju många från detta par-
lament som nu är i Europaparlamentet. Vi riksdagsle-
damöter bör besöka Bryssel; det har fru talman sagt.
Kanske inte en gång i veckan men i alla fall en gång
om året. Det är viktigt. Men vad får vi som riksdags-
ledamöter när vi besöker Bryssel? Om jag minns rätt
är schablonen för traktamentet 458 kronor.
Det räcker för mig när jag är i Bryssel. Det är vis-
serligen dyrt i Bryssel, och det har förekommit att
folk har slösat väldigt med allmänna medel där. Men
sådana är ju inte vi, eller hur? För oss räcker dessa
pengar.
Men vad behöver en Europaparlamentariker för
att klara en dag i Bryssel? Jo, 2 000 kr. Varför är de
så mycket dyrare i drift än vi ledamöter?
Då skulle man ju kunna lösa problemet genom att
likställa oss med dem och höja våra ersättningar till
2 000 kr. Men jag tycker att jag klarar mig på 458 kr,
och jag tror att de flesta ledamöter kan göra det. Vi
får ju dock login betald, liksom resekostnader utöver
det. Ibland kan man få välja en litet billigare restau-
rang, men det kan man väl göra?
En gång åt jag inte frukost på Hilton utan på ett
annat ställe för att spara. Jag ville inte betala över 200
kr för frukosten. Det behöver man inte göra, tycker
jag.
Häri ligger problemet. Vi säger nu att detta är en
skälig kostnad, och det bör vi inte säga. Om det skulle
vara en skälig kostnad, skulle det vara skäligt att
betala 1 500 per natt, varje natt i en månad. Det skulle
bli väldigt höga hyreskostnader. Jag tycker inte att
man skall behöva bo för 45 000 kr i månaden, inte ens
i Bryssel.
På grund av detta är Vänsterpartiets särskilda ytt-
rande viktigt. Vi säger att vi förutsätter att regeringen
kommer att verka för en ändrad inställning inom EU i
dessa frågor. Vi konstaterar att vi genom dessa regler
riskerar att grundläggande rättsprinciper luckras upp.
Detta är ju tillämpningsfrågor och inte direkta
lagstiftningsfrågor. Jag tror att vi politiker bör vara
mycket vaksamma på det här. Vi skall inte unna oss
något som vi inte unnar medborgarna i gemen. Herr
talman, som tjänstgör nu, har levt under dessa villkor
och varit djupt internationellt engagerad, och han har
klarat av det. Vi andra ledamöter har också klarat det.
Varför skulle inte Europaparlamentariker klara det vi
i Sveriges riksdag klarar? Det är min synpunkt i frå-
gan.