Herr talman! De ärenden som vi skall diskutera
och besluta om i dag tillhör förvisso inte de stora
ekonomiska frågorna. I propositionen har också an-
givits att de ekonomiska effekterna för den offentliga
sektorn vad avser värderingen av förmånen av resor,
slopande av skattefriheten för trohetsrabatter inom
flygbranschen samt åtgärden att inte beskatta förmå-
nen av utbildning och liknande inför omstrukturering-
ar av företag endast är mycket marginella. Men just
det faktum att de är mycket marginella gör de här
förslagen speciellt intressanta.
Här läggs alltså fram förslag inom beskattningsrät-
ten som inte har sitt ursprung i att förstärka den of-
fentliga sektorns ekonomi. Förslagen måste då rim-
ligtvis ha en stark ideologisk koppling. Varför skulle
regeringen och riksdag annars behandla frågorna,
speciellt i en tid när arbetet här i riksdagen och i re-
geringskansliet borde fokuseras på de verkligt stora
frågorna? Hur skall vi få till stånd en ekonomisk till-
växt och en sjunkande arbetslöshet? På dessa områ-
den har riksdagsmajoriteten inte kunnat komma med
några konstruktiva idéer. Vi i moderaterna anklagar
majoriteten för att blunda för verkligheten. Vi har i
olika förslag utformat en alternativ strategi.
Riksdagsmajoriteten har byggt sina ställningsta-
ganden på en i grunden förlegad ideologi och en skev
uppfattning av vad som skapar välstånd. Men vad har
nu detta med dagens ärenden att göra. Jo, i all sin
enkelhet blottar de majoritetens inställning till med-
borgarna, och framför allt visar de hur man egentligen
betraktar företagare.
Låt oss först granska förslaget om att skattebefria
förmånen av utbildning och liknande åtgärder i sam-
band med omstruktureringar. Det kunde ha varit ett
bra förslag - konstruktivt och offensivt. Men man har
gjort ett stort undantag, och det är här som majorite-
tens egentliga inställning till småföretagen avslöjas.
Man kan skriva vackra ord i regeringsförklaringar och
göra tjusiga appeller om småföretagarna som dagens
hjältar, men verkligheten i dag visar sanningen. Och
sanningen är att man nu, såsom tidigare, misstror
företagarna, och då främst de 300 000 fåmansföreta-
gen i landet.
Om man är anställd i ett fåmansföretag och dess-
utom äger en aktie i bolaget kommer man att få skatta
för den utbildning som arbetsgivaren kan bekosta i
samband med att man blir uppsagd från arbetet och
måste söka sig till nya områden. Alla andra anställda i
det bolaget slipper beskattning och naturligtvis alla
anställda i andra typer av företag. Det är alltså frågan
om en ren diskriminering. Det rimmar mycket dåligt
med de stolta deklarationer som lämnats från den här
talarstolen av företrädare för regeringen och de olika
riksdagspartierna.
Det är ju inom småföretagen som tillväxten skall
komma, hävdar alla. Men när vi skall genomföra en så
marginell förbättring av skattelagarna som den aktuel-
la då kommer bockfoten fram. Tänk om småföreta-
garna skulle missbruka den föreslagna regeln! Majori-
teten tycks inte ha något större förtroende för dem
som arbetar i fåmansföretag och som dessutom valt
att ta en personlig risk och köpt en eller annan aktie i
bolaget. Det som annars anses vara så bra är egentli-
gen någonting misstänkt och skumt, tycks det. På
något annat sätt kan man inte tolka utskottsmajorite-
tens förslag.
Nu är det ännu värre. I den utredning som legat till
grund för förslaget, SOU 1995:94, var man klokare.
Där föreslogs att skattefrihet skulle gälla generellt.
Dock krävdes för företagsledare, delägare eller när-
stående i fåmansföretag eller i fåmansägt handelsbo-
lag att den skattskyldige arbetat minst halvtid och
under minst två för att inkluderas i dessa regler. De
allra flesta remissinstanserna hade ingen erinran mot
förslaget. Regeringen däremot tycker att bestämmel-
serna kan missbrukas och därför följs inte utredning-
ens förslag.
Skattelagarna skall stå i överensstämmelse med
den allmänna rättsuppfattningen. Hittills har faktiskt
förmånen av fri utbildning varit skattepliktig, men
ingen har egentligen uppfattat det så. Skattemyndighe-
terna har varit påfallande passiva. Det kunde alltså ha
varit ett riktigt bra förslag, som jag sade tidigare, men
nu har vi fått den här diskriminerande inskränkningen.
Då ställer jag frågan: Hur tror man att det skall gå att
skapa ett positivt företagsklimat när man gång på
gång visar hur man i grunden misstror företagarna?
Herr talman! Jag yrkar därför avslag på hemställan
i SkU25 vad gäller mom. 1 och hemställer om bifall
till reservation 1.
En annan för det allmänna mycket marginell in-
komstökning ger förslaget att ändra skattebestämmel-
serna för värderingen av förmåner av resor för an-
ställda i flygbolag. Detta är en gammal fråga. Den
styrs inte heller av några statsfinansiella skäl utan är
ett uttryck för en avundsjuka som många känner inför
flygbolagsanställdas möjligheter att kunna resa ut till
ett relativt lågt pris.
Vad många då inte tänker på är de mycket rigorö-
sa begränsningar som denna förmån är försedd med.
Under mina år i näringslivet har jag träffat många
förtvivlade strandsatta flygbolagsanställda som helt
enkelt inte har kunnat komma hem på avsedd tid där-
för att alla plan är fullbokade. Jag rekommenderar alla
som är avundsjuka att tillbringa en söndagseftermid-
dag eller söndagskväll på Kastrup. Då får ni kanske
en något annan inställning. Att vara stand-by och inte
veta om man kommer med ett plan inskränker alla
möjligheter att kunna planera t.ex. sin semester riktigt
bra. Man vet inte om man kommer fram i tid. Därför
kan man inte boka hotell om man inte är villig att
betala för logit även om man inte utnyttjar det osv.
Det går kanske an att åka på det sättet för ensamma,
men för familjer är det sannerligen ingen sinekur.
Flygbolagsanställda borde väl som alla andra kun-
na få erhålla personalrabatter, vilket som bekant är
skattefritt om de håller sig inom rimliga gränser. Men
i propositionen har man slagit fast att man inte kan
betrakta reseförmånen som en personalrabatt. Motivet
är att stand-by resor inte ingår i flygbolagets ordinarie
sortiment. Ergo så är det ingen personalrabatt. Detta
är hårklyveri.
En flygresa är en färskvara. När planet lyft är
möjligheten att kunna sälja ytterligare platser borta.
Om man strax innan avgång kan konstatera att det
faktiskt finns några tomma platser kvar har dessa
inget marknadsvärde. Man kan inte gärna annonsera
ut dem. Flygbolaget får alltså inga extra kostnader
och den anställde får en möjlighet att komma utom-
lands till ett lågt pris, men med stora begränsningar
och utan garanti för hemresa.
Ett annat skäl till att vi inte bör fatta något beslut i
dag är att en relativt stor andel av de SAS-anställda
använder sina ID-resor - det är så de kallas i bran-
schen - för resor mellan bostadsorten och statione-
ringen. Personalen förflyttas under en kortare eller
längre tid och utför sitt arbete på annan ort. I en inter-
nationaliserad värld, och i ett skandinaviskt företag är
denna rörlighet naturlig. Denna typ av resor skall vara
undantagna från beskattning. Men de kommer enligt
detta förslag att ingå i beräkningsunderlaget för
schablonberäkningen. Vem skall åläggas att hålla reda
på om det är fråga om enskilda resor, eller resor som
sammanhänger med placeringsorten?
Herr talman! Vi har i dag ett schablonvärde för de
flygbolagsanställdas reseförmåner. Vi kan gott ha
kvar det till dess att regeringen kan presentera ett
rimligare förslag. Det bör vara mindre byråkratiskt,
och det bör innebära mycket mindre av administrativt
arbete. Detta berör speciellt de mindre flygbolagen,
som kommer att få mycket stora problem om den nu
föreslagna åtgärden blir lag. Med det nuvarande för-
slaget kommer det att bli svårt eller omöjligt att dek-
larera förmånerna på ett korrekt sätt eftersom den
skattskyldige självt inte kan vare sig beräkna underla-
get eller kontrollera beräkningarna. Detta är ett tung-
rott administrativt system för att uppnå - ja, vad vill
man egentligen uppnå med den föreslagna reformen?
Herr talman! Även nästa förslag är ett utslag av
missriktad nit. I en allt hårdare konkurrens mellan de
internationella flygbolagen har olika typer av trohets-
rabatter introducerats. Det var till en början de ameri-
kanska bolagen som erbjöd sina kunder bonuspoäng
som sedan kunde omvandlas till resor. SAS tvingades
följa efter, efter det att American Airlines genom att
erbjuda bonus konkurrerat ut SAS på linjen till Chi-
cago.
Regeringen och utskottsmajoriteten anser att det
rätteligen är arbetsgivaren som har fått trohetsbonu-
sen, och att det är arbetsgivaren som skall lämna
kontrolluppgift när någon utnyttjar bonusen för privat
bruk. Det blir alltså arbetsgivaren som drabbas av
ökade kostnader för att hålla reda på hur trohetsbo-
nussystemet, som är ett avtal mellan flygbolaget och
resenären, tillämpas.
Lagrådet har ansett att dessa mycket komplicerade
förhållanden måste studeras betydligt mer ingående
innan kontrolluppgiftsskyldigheten regleras. Vi mode-
rater anser att det är helt oacceptabelt att arbetsgivar-
na under straffansvar blir ålagda ansvar för såväl
kontrolluppgifter som arbetsgivaruppgifter om förmå-
ner som arbetsgivaren dels inte har utgivit, dels inte
på något sätt kan kontrollera. Detta är oacceptabelt i
en rättsstat.
Herr talman! Regeringen vill också ge skatte-
myndigheterna ytterligare en månad, november må-
nad, på sig för att under taxeringsåret kunna fatta
beslut till den skattskyldiges nackdel. Detta innebär
att skattemyndigheterna får ytterligare tid till sitt för-
fogande, utan att den skattskyldige fått motsvarande
tid för att förbereda sig.
Vi moderater tycker därför att det vore rimligt att
också den som lämnar särskild självdeklaration skulle
få ytterligare en månad på sig. Som det är i dag är det
lätt hänt att någon uppgift blir felaktig eller bortglömd
på grund av tidspressen. Följderna för den enskilde
blir som bekant mycket hårda. Det vore därför rimligt
att fastställa den 2 maj som en gemensam dag för alla
typer av deklarationer. Samtidigt bör skattemyndighe-
terna få den begärda extra månaden för granskning.
Vårt förslag överensstämmer för övrigt med ett för-
slag från Riksskatteverket. Det är så enkelt att det inte
behöver utredas ytterligare.
Herr talman! Jag står givetvis bakom samtliga de
reservationer som Moderaterna har avgett, men vill
för tids vinnande endast yrka bifall till reservationerna
1 och 4.