Fru talman! Med anledning av vad som har sagts
av föregående talare skulle jag vilja läsa några rader
om kommunernas ekonomiska läge från mars 1998.
Det är sammanfattningen. Det står att kommunernas
ekonomi förbättras successivt fram till millennium-
skiftet, och att det framför allt är de höjda statsbidra-
gens förtjänst. Man gör också bedömningen att kom-
munsektorn i dess helhet kommer att vara i balans år
2000.
Vi har 288 kommuner, och det är klart att det ser
litet olika ut i alla dessa kommuner. Men det är den
helhetsbedömning Kommunförbundet gör. Det var
innan man i Kommunförbundet kände till att det
skulle bli ytterligare 4 miljarder 1998, och även de
kommande åren.
Mot bakgrund av vad som har sagts här måste jag
berätta att SCB i dag har talat om hur det ser ut på
arbetsmarknaden. I maj var 63 000 färre öppet arbets-
lösa än i maj förra året. 31 000 färre deltar i arbets-
marknadspolitiska åtgärder. Sysselsättningen har ökat
med 49 000 personer.
I DN i går kunde man också läsa att allt färre lever
på socialbidrag och att a-kassorna betalar allt mindre.
I dag kunde vi dessutom läsa att Sveriges kreditbetyg
höjs. Alla dessa delar tyder ändå på att det börjar gå
bättre för Sverige. Jag ville bara ta det som inledning.
Fru talman! Vi socialdemokrater vill värna de
viktiga verksamheterna vård, omsorg och utbildning
inom kommuner och landsting. Det är oerhört viktigt
för medborgarna att skolan, vården och omsorgen är
den bästa, att de kan känna sig trygga vad gäller bar-
nen i skolan och vad gäller de äldre när de blir gamla
och svaga.
Tack vare att vi nu har ordning i den svenska eko-
nomin kan vi ytterligare höja nivån på bidragen till
kommuner och landsting. I jämförelse med nivån år
1996 ökar statsbidragen till kommuner och landsting
med sammanlagt 72 000 miljoner kronor under perio-
den 1997-2001.
De nya resurserna är till för att i första hand värna
kvaliteten i skolan, vården och omsorgen. Vad gäller
skolan så behöver pengar riktas till elever med behov
av extra stöd. Vad gäller sjukvården behövs extra
resurser för att korta ned väntetiderna i hälso- och
sjukvården.
I april träffades en överenskommelse mellan rege-
ringen, Svenska Kommunförbundet och Landstings-
förbundet om riktlinjer för den kommunala ekonomin
och verksamheten under åren 1998 och 1999.
I denna överenskommelse utfäster sig förbunden
att utveckla äldreomsorgen i enlighet med de mål och
riktlinjer som redovisas i den nationella handlingspla-
nen för äldrepolitiken. Man skall sluta samverkansav-
tal mellan kommuner och landsting i samtliga län och
förbättra det medicinska omhändertagandet i äldre-
vården. Man skall korta ned väntetiderna i hälso- och
sjukvården. Man skall utveckla skolan i enlighet med
regeringens tiopunktsprogram. Det skall läggas sär-
skild tonvikt vid insatser för elever med särskilda
behov.
Regeringen utfäster sig att ta hänsyn till regeländ-
ringar som påverkar det kommunala skatteunderlaget
och det kommunala utgiftstrycket och att fullfölja
höjningarna av statsbidragen till kommuner och
landsting. Det innefattar, som jag tidigare har sagt, ett
ytterligare tillskott på 4 000 miljoner redan år 1998.
Denna överenskommelse understryker att de nya
resurserna kommer att gå till de viktiga områdena
vård, skola och omsorg.
Precis som Fredrik Reinfeldt sade är det nu fjärde
gången som vi får en samlad årlig redogörelse om
utvecklingen inom den kommunala sektorn. Redo-
visningen avser i huvudsak förhållanden t.o.m. verk-
samhetsåret 1996, men det finns också preliminära
siffror för år 1997.
Skrivelsen har närmast formen av en verksam-
hetsberättelse för den kommunala sektorn. Den är
tillbakablickande och beskrivande. Regeringen un-
derstryker att arbete pågår inom olika områden just
för att förbättra informationen om verksamhetens
kostnader, prestationer och kvalitet. Det sker just för
att underlätta den fortlöpande uppföljningen och ut-
värderingen av verksamheten inom den kommunala
sektorn, som vi skall göra här i riksdagen.
Skrivelsen omfattar i huvudsak de obligatoriska
verksamheterna i kommuner och landsting och be-
skriver hur dessa utvecklas i förhållande till de natio-
nella mål som riksdag och regering har formulerat.
Utskottet behandlar i betänkandet också 29 yrkan-
den i fyra motioner som väckts med anledning av
skrivelsen. Så är det två yrkanden från motioner som
väcktes med anledning av den ekonomiska vårpro-
positionen.
Skrivelsen är, som jag sade, tillbakablickande och
beskrivande, och regeringen har inte heller begärt
något ställningstagande från riksdagens sida. Ändå
har till betänkandet fogats 25 reservationer. Detta
visar på kommunsektorns roll och betydelse, både i
debatten här i riksdagen och ute i samhället, men allra
mest på vilken betydelse som verksamheterna inom
kommunerna - särskilt vård, skola och omsorg - har
för kommunmedborgarna.
Finansutskottet ser mycket positivt på de insatser
som görs från regeringens sida för att förbättra den
nationella uppföljningen av kommunsektorn och där-
med bl.a. förstärka möjligheterna för riksdagen att få
ett bättre underlag för sina samlade bedömningar av
utvecklingen.
Genom det arbete på uppföljningsområdet som nu
pågår kommer det att bli allt bättre möjligheter att
ytterligare utveckla skrivelsen, som bl.a. Roy Ottos-
son har önskat. Det gäller i första hand den ekono-
miska redovisningen, men också bedömningarna av
hur väl de nationella målen uppfylls.
Fyra reservationer handlar om utjämningssystemet
för kommuner och landsting. Som Fredrik Reinfeldt
sade yrkar man i den moderata reservationen på
tilläggsdirektiv när det gäller att granska effekterna av
systemet bl.a. ur tillväxtsynpunkt.
Per-Ola Eriksson talade om den del som har med
befolkningsminskning att göra och kollektivtrafikfak-
torn.
I Folkpartiets reservation yrkar man på att vi skall
ta fram underlag för att förändra utjämningssystemet
så att bl.a. de sociala kriterierna får ökad tyngd.
I Miljöpartiets reservation yrkas att kostnadsut-
jämningen för kollektivtrafik bör avskaffas.
Det har suttit en parlamentarisk kommitté hela ti-
den sedan vi fattade beslut om utjämningssystemet,
som skall följa, utvärdera och utveckla utjämningssys-
temet. Framför allt går kommittén igenom kostnadsut-
jämningen, faktor för faktor. En av de faktorer som
man tittar på gäller just för kollektivtrafiken. Kommit-
tén har också gjort särskilda beräkningar på effekterna
av befolkningsminskningen. Tanken är att kommittén
skall lägga fram ett förslag till hösten. De krav som
framförs i både Folkpartiets reservation och i den
moderata reservationen är gamla bekanta som redan
tidigare har behandlats och på utskottet förslag av-
slagits av riksdagen vid åtskilliga tillfällen, senast i
betänkande 1996/97:FiU7.
Det finns ju vissa som har stora möjligheter att
påverka denna kommitté. Roy Ottosson sitter i den,
och jag förutsätter att man diskuterar just detta med
kollektivtrafiken. Nästa sammanträde äger rum den
18 juni, så då kan Roy ta upp frågan igen.
I reservation 19 har Centern, Moderaterna, Folk-
partiet och Kristdemokraterna yrkat på ett förslag om
en vidareutvecklad vårdgaranti.
Socialutskottet har yttrat sig över motion Fi67 av
Lars Tobisson m.fl. från moderaterna, som begär ett
tillkännagivande om behovet av ett omedelbart infö-
rande av vårdgarantin inom hälso- och sjukvården.
Socialutskottet pekar i sitt yttrande bl.a. på över-
enskommelsen den 30 april mellan staten och lands-
tingen, där parterna är överens om att under åren
1998-1999 göra en kraftsamling för att förbättra
tillgängligheten. De höjda statsbidragen gör detta
möjligt.
Landstingen åtar sig att påtagligt minska vänteti-
derna för både besök och behandling. Patienterna
skall över lag finna väntetiderna inom vården rimliga.
Parterna är vidare överens om att under 1998 närmare
klarlägga de praktiska, organisatoriska och ekonomis-
ka förutsättningarna för en utvidgad vårdgaranti.
Socialutskottet föreslår att yrkandet i motionen
avstyrs. Finansutskottet ansluter sig till vad socialut-
skottet framhållit och yrkar avslag på motionen.
Jag yrkar avslag på samtliga reservationer och yr-
kar att skrivelsen läggs till handlingarna.
Jag har nu tid att kommentera några av de saker
som har tagits upp.
Fredrik Reinfeldt talar om utvecklingen i kom-
munsektorn, och Karin Pilsäter tog upp att nu skulle
fler än någonsin ha fått sluta inom kommunsektorn.
Det är ju inte riktigt, för under den borgerliga tiden
1991-1994 var det 94 000 som fick lämna kommun-
sektorn.
Dessvärre har människor även under vår rege-
ringstid fått lämna kommunsektorn, ca 47 000 perso-
ner. Skälet var att när vi tog över makten var vår
främsta uppgift att sanera statsfinanserna. Med ett
lånebehov på 223 miljarder var det den främsta upp-
giften.
Vi har också i det längsta, som ett svar till Marie,
försökt att undanhålla kommuner och landsting från
direkta besparingar. Statsbidragen är ett av de få ut-
giftsområden där det inte har gjorts minskningar. Men
givetvis har kommunerna inte kunnat hållas skadeslö-
sa när det gäller skatteunderlaget på grund av ege-
navgifterna men också och i första hand just på grund
av arbetslösheten.
Jag vänder mig till Fredrik igen. Nu blir det po-
lemik mot hela Kommunförbundet, eftersom Kom-
munförbundet tycker att det har varit en stor tillgång
att man har fått statsbidrag, medan Fredrik inte tycker
att det är så mycket att tala om. Skillnaden har att
göra med de minskade statsbidragen och med de
skattesänkningar på ca 18 miljarder som moderaterna
tänker sig inför framtiden. Om det inte är en så stor
summa, handlar det ändå om ungefär 60 000 personer
som skulle förlora sina arbeten i kommuner och
landsting. Det är ju en väldigt betydande del. Det var
nästan det antal som Fredrik själv använde och som
han tyckte var förskräckligt.
Som jag sade tidigare är det ändå positivt att vi ser
att ekonomin är i balans, att vi har kunnat tillföra
kommunerna pengar och att sysselsättningen nu också
ökar i kommunerna. Antalet sysselsatta ökar med
drygt 3 000 under detta år.
Jag skall också kommentera det som Fredrik Rein-
feldt sade, att med moderat politik skulle det ha blivit
250 000 jobb och 25 miljarder kronor. Det är orimligt
att föra debatten på det sättet. Sedan kan ju Fredrik
Reinfeldt göra detta påstående, men det blir inte mer
sant för det.