Herr talman! Egentligen borde vi passa på att ta
alla diskussioner här i dag. Vi vet trots allt inte vilka
av oss som kommer tillbaka i höst för att ta diskussio-
nerna då. Men även jag skall försöka vara någorlunda
kortfattad. Jag skall ta upp några saker som behandlas
i betänkandet, Utvecklingen i den kommunala sek-
torn.
Före valet 1994 sade Socialdemokraterna att upp-
sägningarna inom den offentliga sektorn skulle stop-
pas om de kom till makten. Verksamheten skulle
prioriteras framför transfereringar. Sedan dess har fler
än någonsin fått sluta.
På senare tid har man försökt att öka på verksam-
heterna i kommuner och landsting med hjälp av ökade
statsbidrag. Vi har tillstyrkt det. Men vi ser också att
de ökade statsbidragen äts upp av minskade skattein-
komster för kommunerna.
Den jobbpolitik som har förts har alldeles för litet
handlat om att fler människor skall få jobb, tjäna
pengar och bli skattebetalare och alldeles för mycket
om att människor inte skall vara öppet arbetslösa och
därmed gärna får försvinna från arbetsmarknaden helt
och hållet. Detta har lett till ökade kommunala kost-
nader och till uteblivna skatteintäkter.
I kombination med att många initiativ till förnyel-
se har stoppats eller försämrats har resultaten blivit
allvarliga kvalitetsproblem i vården, i barnomsorgen, i
äldreomsorgen och i skolan. Vi ser därför allvarligt på
situationen i kommuner och landsting. Vi ser allvar-
ligt på den service och de verksamheter människor
behöver. Det är orsaken till att vi i Folkpartiet har
tillstyrkt de ökade statsbidragen. Vi ser att det i den
uppkomna situationen behövs mera pengar.
Problemet är nu att de nya prognoserna för skatte-
underlaget för kommunerna visar att kommunernas
skatteintäkter kommer att fortsätta att minska de när-
maste åren och att kommunerna förlorar mer i skat-
teinkomster även framöver än vad de kommer att få i
nya statsbidrag och att de efter sekelskiftet kommer
att ligga på minus jämfört med i dag.
Det här visar hur viktigt det är att vi koncentrerar
jobbpolitiken på fler jobb och fler människor i arbete,
inte på färre människor på arbetsmarknaden. Det visar
också hur viktigt det är att se till att människor får
valuta för sina skattepengar genom att kvaliteten ökar
och valfriheten och effektiviteten blir bättre. Det
gäller inte bara att göra rätt saker, utan också att göra
sakerna på rätt sätt.
Herr talman! Då är inkomst- och kostnadsutjäm-
ningen och konstruktionen på den viktig. Precis som
Fredrik Reinfeldt påpekade här, betyder det nuvaran-
de systemet att många kommuner t.o.m. förlorar eko-
nomiskt på att människor flyttar in och har jobb, får
jobb eller får ökade inkomster. Det är naturligtvis inte
bra, därför att det gör att kommunerna får helt fel
incitament. Vi föreslog redan vid införandet av det
här systemet att man skulle sätta utjämningsgraden till
90 % i stället för 95 %, därför att många fler kommu-
ner skulle då hamna utanför.
Vi tycker också att en större del av utjämningssys-
temet skulle fokusera på de kriterier som togs fram av
utredningen från början och att man kanske ytterligare
måste förstärka de kriterier som gäller de sociala
kostnaderna i kommuner och sådant som inte är på-
verkbart för kommuner, speciellt inte med tanke på att
man infört en riksnorm för socialbidragen och att
politiken såsom den ser ut har fört ut fler och fler
människor i ett socialbidragsberoende av arbetsmark-
nadsskäl. Det är någonting som naturligtvis tränger
undan andra utgifter, där kommunen skulle ha velat
lägga pengarna på annat i stället.
Vi har då tyckt att ett underlag för att kunna för-
ändra utjämningssystemet i den här riktningen måste
tas fram, vilket den utredning som sitter inte har i
uppdrag att göra.
I anslutning till det vill jag särskilt slå ett slag för
ett förslag som vi i Folkpartiet har, och det handlar
om att staten och kommunerna skall dela på kostna-
derna för socialbidragen. Vi vet att en stor andel av
socialbidragstagarna är socialbidragsberoende av
framför allt arbetsmarknadsskäl - man är helt enkelt
arbetslös men har inte kunnat kvalificera sig till a-
kassa. Det innebär att de kommuner som har många
sådana invånare får ett otroligt hårt utgiftstryck på
socialbidrag, samtidigt som regeringens krav på att
minska den öppna arbetslösheten inenbär att dessa
människor ställs utanför arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och alltså inte kan ta sig ur sitt socialbidrags-
beroende. Dessutom är socialbidraget i sig konstruerat
som en gigantisk fattigdomsfälla, eftersom det är
hundraprocentiga marginaleffekter.
De här två sakerna i kombination gör att männi-
skor får svårt att bli attraktiva på arbetsmarknaden
och ta sig ur socialbidragsberoendet och försörja sig
själva. Om staten och kommunerna skulle dela på
kostnaderna skulle ingendera parten ha något intresse
av att försöka förflytta kostnadsansvaret för denna
person till någon annan part, utan såväl arbetsmark-
nadsmyndigheter som försäkringskassa, socialtjänst
och alla andra som är inblandade skulle ha ett gemen-
samt ansvar för att för individens bästa hitta en bra
väg ut ur bidragsberoendet. Vi tycker att det är
mycket angeläget, och därför har vi lagt ett sådant här
förslag.
Herr talman! Det är också allmänt känt att vi från
Folkpartiets sida är mycket starka motståndare till de
kommunala bolagen. Vi vet att de tär på kommuner-
nas ekonomiska resurser. I skrivelsen finns det ingen
vettig redovisning av hur detta tärande går till, och
från Folkpartiet har vi då krävt en tydligare sådan
redovisning. Det vill man inte ha; man vill väl inte att
människor skall veta hur det går till när kommunal-
politikerna leker affär med skattebetalarnas pengar.
Vi hade från Folkpartiet föreslagit att de nya
statsbidragen skulle öronmärkas tydligare, för att man
verkligen skulle veta att de går till skola, äldreomsorg,
barnomsorg och sjukvård. Majoriteten har kraftigt
motsatt sig detta. Samtidigt vill man mycket tydligt
öronmärka en del av statsbidragen - det talas det tyst
om - nämligen de 400 miljoner som skall öronmärkas
just till förlusttäckning till de kommunala bolagen.
Det är märkligt att man vill öronmärka pengar till det
men inte vill styra pengarna till det som man säger sig
vilja prioritera.
Herr talman! Det finns många olika verksamheter i
kommunerna som är väldigt viktiga för medborgarna.
Det handlar om barnomsorg och förskola, om skola
för barn och ungdomar, om sjukvård. I skrivelsen är
det ett antal saker som vi tycker skulle ha varit tydli-
gare redovisade, så att man sedan kunde ha ett vettigt
underlag för att gå vidare med politiska beslut, som
gjorde att alla barn kan erbjudas en pedagogisk för-
skola, så att alla de som i dag står i kö till olika typer
av äldreboende och äldreomsorg inte behövde göra
det, så att vård- och omsorgsköer kunde kortas.
Detta finns tydligt redovisat i våra reservationer.
Jag står givetvis bakom alla men yrkar bifall endast
till reservation nr 4.