Herr talman! Regeringens skrivelse om kommu-
nerna kan sägas vara indelad i två avsnitt. Den hand-
lar dels om den ekonomiska utvecklingen i kommu-
nerna, dels om verksamheterna. Från Vänsterpartiets
sida har vi valt att skriva en motion om detta och har
fogat reservationer till betänkandet i de olika delarna.
Jag tänkte ta upp ett påstående i betänkandet, där
man skriver att utskottsmajoriteten vill understryka att
de kommunala kärnområdena vård, omsorg och skola
har prioriterats i samband med budgetsaneringen. Det
är naturligtvis en väldigt bra utgångspunkt. Jag vill ha
det som bakgrund till detta anförande, och jag kanske
också så småningom får det kommenterat av Sonia
Karlsson.
Tycker man verkligen att man har lyckats med den
här prioriteringen, dels mot bakgrund av de uppsäg-
ningar som har varit ett faktum under de gångna åren,
dels mot bakgrund av även andra beslut som har fat-
tats, t.ex. om sänkta nivåer i socialförsäkringen, höjda
egenavgifter och annat, som påverkar kommunernas
ekonomi och kanske i andra hand tränger ut viktiga
verksamheter i kommunerna? Jag vill att man skall ha
detta som en bakgrund.
Saneringspolitiken och neddragningen i kommu-
nerna har också fått en stor betydelse för kvinnor. Det
är kvinnors arbetsmarknad som har beskurits. Även
verksamheterna i kommunerna har betydelse för
kvinnors möjligheter att ta sig ut på arbetsmarknaden.
Jag tycker att det är viktigt att nämna detta.
När det gäller kommunernas ekonomi, som redo-
visas i betänkandet och i skrivelsen, konstateras att
det fortfarande är väldigt många kommuner som
uppvisar negativt resultat. Men vad som kanske är
allra viktigast att komma ihåg är den stora variation
som fortfarande finns mellan kommunerna. Detta har
också Kommunförbundet påtalat i sina skrifter. Även
om man tror att kommunerna så småningom, någon
gång efter år 2000, kan komma i balans är skillnader-
na mellan kommunerna fortfarande väldigt stora. Det
är också fortfarande ganska stor skillnad mellan de
olika landstingen.
Någonting som vi står inför och som vi måste ta
fasta på är den förändrade befolkningsstrukturen. Det
föds väldigt mycket färre barn varje år nu än i början
på 90-talet. Då ökade befolkningen med mellan
50 000 och 60 000 personer årligen, medan befolk-
ningen i dag ökar bara med 10 000-15 000 personer
årligen. Detta får en väldigt stor betydelse när vi skall
planera de kommunala verksamheterna framöver. De
barn som föddes i början på 90-talet gör att behoven
inom grundskolan kommer att öka avsevärt de när-
maste åren. Samtidigt kommer behoven inom äldre-
omsorgen att öka oerhört, med tanke på den ökande
andelen äldre.
Mot bakgrund av det som jag har tecknat nu skall
jag snabbt gå igenom de förslag som Vänsterpartiet
har lagt och varför vi har lagt dem.
Inför budgetarbetet har vi sagt att vi vill sänka ar-
betsgivaravgifterna i kommunerna med ca 5 miljarder
kronor. Vi anser att det behövs fler människor inom
alla verksamheter men framför allt inom skolan och
vården. Det är de områden som alla andra partier
också säger sig vilja prioritera.
Vi välkomnar naturligtvis de förslag till ökade
statsbidrag som regeringen har lagt fram. Till viss del
tycker vi att man har gått oss till mötes - vi har ju
ändå fört fram kritik för att kommunerna inte har fått
tillräckligt med resurser, både i år och förra året. Men
i samband med att kommunerna nu får ökade resurser
har vi sett flera exempel på att dessa pengar försvin-
ner i de "svarta hål" som många gånger finns i den
kommunala ekonomin.
Från Vänsterns sida har vi därför fört fram kritik
mot de balanskrav som kommunerna har ålagts. Vi
menar att kommunpolitikerna själva förmodligen
skulle vara lika väl skickade att klara av ett sådant
balanskrav, dvs. att ta ansvar för ekonomin på ett
godtagbart sätt. Jag har många exempel från mitt eget
hemlän Värmland, där många kommunpolitiker nu har
sagt: Det är jättebra att vi får extrapengar, men vi kan
kanske inte anställa fler människor, utan pengarna går
in i något s.k. svart hål.
Vänsterpartiet har valt att ha flera reservationer
när det gäller genomgången av de olika verksamhe-
terna. Jag skall inte upprepa vad som står i reservatio-
nerna, men de gäller hälso- och sjukvårdsområdet,
äldreomsorgen, skolan, bl.a. avsaknaden av elev-
vårdspersonal, barnomsorgen, exempelvis rätten för
arbetslösa föräldrars barn att få barnomsorg, flyk-
tingmottagande, osv. Vi ville avge de här reservatio-
nerna därför att vi ville visa på de brister som i dag
finns i kommunerna och i landstingen.
Jag vill då upprepa min fråga till Sonia Karlsson:
Tycker Sonia Karlsson verkligen att ni från utskotts-
majoriteten har lyckats med de här prioriteringarna,
som ni skriver i betänkandet?
Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till reser-
vation 2.