Fru talman! Jag har med intresse tagit del av utri-
kesutskottets behandling av regeringsskrivelsen om
nordiskt samarbete 1997. Jag kan med glädje konsta-
tera att det råder en hög grad av samsyn mellan riks-
dagen och regeringen om det nordiska samarbetet.
Därför kan jag i dag, när nästan halva tiden av Sveri-
ges ordförandeskap i det nordiska regeringssamarbe-
tet har gått, ta tillfället i akt och lämna en delårsrap-
port med några exempel för att informera om hur
arbetet utvecklats under det första halvåret.
Det nordiska samarbetet skall ge resultat som
märks i vardagen för den enskilde nordbon, företag
och organisationer. De vardagsnära frågorna handlar i
stor utsträckning om att bevara och utveckla den
öppenhet som vi har i Norden sedan många decennier
på arbetsmarknaden, genom lika behandling av de
sociala skyddsnäten, i resandet över varandras grän-
ser, för företagandet.
De nordiska systemen för att främja och underlätta
rörlighet grundlades för över 40 år sedan, innan resten
av Europa hade kommit på begreppet inre marknad
och innan någon annan än befolkningen i övre Mosel-
dalen hade hört talat om Schengen. Systemen har
successivt byggts på, utvecklats och anpassats till
förändrade förutsättningar. Men den vardagliga till-
lämpningen av systemen är inte alltid glasklar. Det
måste vara lätt att röra sig mellan de nordiska länder-
na. Privatpersoner som flyttar mellan de nordiska
länderna i samband med utbildning, arbete eller resor
får ibland problem med t.ex. skatter, pensioner och
försäkringar. Sådana vardagsbekymmer kan vara
tecken på att systemen inte fungerar som de skall. Det
skall vi göra någonting åt.
Vi har i Norden särskilda förutsättningar att gå fö-
re, att visa vägen, att bygga vidare på den höga grad
av integration vi redan uppnått och att därmed i ett
högre tempo än resten av Europa förverkliga en inre
marknad som gagnar enskilda och företag. Att under-
lätta vardagen för arbete, bosättning, resande och
företagande är därför ett centralt tema i regeringens
nordiska arbete.
Låt mig ta några exempel. Den kanske viktigaste
enskilda nordiska samarbetsfrågan just nu är de nor-
diska ländernas anslutning till Schengensamarbetet.
Det har Elver Jonsson ställt en fråga till mig om.
Passfriheten inom Norden är för alla nordiska med-
borgare en omistlig och självklar del av vardagen.
Något alternativ till att bevara nordisk passfrihet inom
ramen för ett vidare Europasamarbete kan egentligen
inte tänkas. Utan det nordiska passfrihetsområdet blir
den fria rörligheten för personer i ett större Europa
inte fullödig. EU:s medlemmar har i Amsterdamför-
draget förbundit sig att finna en praktisk lösning.
Europeiska rådet har uttalat att alla nödvändiga åtgär-
der skall vidtas för att avtalen med Norge och Island
skall kunna träda i kraft samtidigt med Amsterdam-
fördraget.
Fru talman! Det finns alltså ingen anledning för
Norden att avvakta förverkligandet av EU:s inre
marknad. Men kvar finns irrationella hinder, inte
minst i handeln inom Norden som det är viktigt att
undanröja. På svensk sida har vi genomfört en kart-
läggning av handelshindren mellan länderna som visar
att det finns en rad konkreta förenklingar att ta itu
med. Detta är vi nu i färd med.
Det nordiska näringslivets nära samarbete är ett
tydligt bevis på dynamiken i vår del av Europa. Före-
tagsförvärven och det korsvisa ägandet växer i bety-
delse medan nationsgränserna minskar. I och med
samgåendet mellan Nordbanken och Merita Bank i
Finland kan kunderna i banken nu överföra pengar
mellan Sverige och Finland lika fort, lika enkelt och
lika billigt som inom vart och ett av våra två länder.
Jag frågar mig: Varför inte gå vidare på den inslagna
vägen och göra detta lika enkelt för kunder i andra
nordiska länder? Varför inte i andra banker? Varför
skall det vara dyrare, krångligare och ta längre tid att
skicka en hundralapp mellan Helsingör och Helsing-
borg än mellan Helsingborg och Rovaniemi? Inga
tekniska eller juridiska hinder står i vägen för en bätt-
re ordning, bara konservatism och intresset av att
tjäna några extra räntedagar på konsumenternas be-
kostnad.
Jag vill här också nämna den satsning som rege-
ringen föreslår i vårpropositionen för att under tre år
bl.a. stimulera den elektroniska handelns utveckling
inom Norden och för att underlätta för små och me-
delstora företag att använda IT-tekniken i sina export-
verksamheter. Nordisk enighet råder om att förstärka
och utveckla detta samarbete. Det är återigen ett fält
där Norden har anledning att försöka gå före, att visa
vägen och att ta vara på de konkurrensfördelar som vi
kan få på köpet.
Ytterligare ett exempel på vårt arbete med var-
dagsfrågorna är den samverkan vi nu inlett med dans-
ka regeringen för att tillvarata de framtida utveck-
lingsmöjligheterna i Öresundsregionen i samband
med att Öresundsbron står klar om några år. Rege-
ringarna är överens om att gemensamt analysera hin-
der och möjligheter som finns för företagande, arbete,
studier och bosättning inom regionen. För att avslöja
brister i rörlighetssystemen och ge nordborna vägle-
dande information inrättas nu i dagarna en försöks-
verksamhet men en nordisk servicetelefon, som Elver
Jonsson också nämnde i sitt anförande. Servicefunk-
tionen, som är placerad hos Föreningen Nordens
informationsbutik Arena Norden här i Stockholm
innebär att nordbor kan ringa gratis för att få hjälp
med problem som de möter i vardagen.
Fru talman! Nordisk integration och närhet har
emellertid andra perspektiv än rent gränsnära. Vi har
en lång tradition av institutionell samverkan att bygga
vidare. Det är smart att försöka lösa samhällsuppgifter
gemensamt i stället för fem gånger om i varje land för
sig. En nordisk arbetsgrupp under ledning av Tony
Hagström tillsätts nu med uppgift att klarlägga var
våra myndigheter skulle kunna samverka mer till nytta
för alla parter.
Nordisk närhet främjas också av ökade möjlighe-
ter att se TV-sändningar från andra nordiska länder.
Många är de diskussioner och utredningar som ägnas
detta ämne. Även om vi nått en bit med bilaterala
dellösningar, ökad gemensam produktion och utbyte
av program kunde resultaten vara bättre. Det råder väl
knappast någon tvekan om TV:s genomslagskraft för
att öka nordisk språkförståelse och kunskaper om
varandra. Därför är det löftesrikt att visionen om
grannlands-TV:n nu äntligen kan komma att förverk-
ligas genom den digitala sändningstekniken. De nor-
diska public service-bolagen tillsammans med de
större kabel-TV-operatörerna har markerat en ambi-
tion att enas om en gemensam teknisk specifikation
för distribution av digital-TV i Norden. Det kan öpp-
na vägen för större utbud och tillgänglighet i nordiskt
TV-utbyte. Jag hoppas att operatörerna tar det ansva-
ret och den chansen.
Fru talman! Utrikespolitiskt har nordisk samver-
kan efter det kalla kriget alltmer inriktats på de nya
demokratierna i våra närområden. Det är en gemen-
sam nordisk angelägenhet att bidra till säkerhet, sta-
bilitet och en gynnsam utveckling för hela den region
som omfattar Norden, Östersjön, Barents och Arktis. I
år avsätts inte mindre än en femtedel av den nordiska
budgeten, ungefär 150 miljoner kronor, till insatser i
närområdena.
Vårt geografiska läge är också en tillgång i arbetet
för jobben och miljön. Norden ligger i en av Europas
snabbast växande regioner. Men angränsande områ-
den runt Östersjön, Barents och Arktis har Norden en
utomordentlig utvecklingspotential. Tillsammans har
vi en unik möjlighet att skapa en framtid med tillväxt,
välfärd, säkerhet och bra miljö.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag konstatera att
under senare år utrikes- och inrikesfrågor allt oftare
går i varandra. Det gäller Europasamarbetet men
också i hög grad det nordiska samarbetet. Det har
integrerats i vardagen i en sådan omfattning att många
människor inte ens uppfattar de inomnordiska relatio-
nerna som utrikespolitik. Kort och gott: Nordisk sam-
verkan är god politik för medborgarna.
Därmed tror jag också att jag har behandlat en stor
del av de frågor som Elver Jonsson, Ingrid Näslund
och Marianne Andersson ställde. Jag kanske kan
återkomma till några av dem i eventuella repliker.