Fru talman! Det nordiska samarbetet bedrivs på
flera nivåer och i många former. Det har en djup
folklig förankring, baserad på mer än 600 år av realt
folkligt samarbete. Detta ger en unik legitimitet. Den
nu snart 50 år gamla formella samverkan inom Nor-
diska rådets ram har lett till att nordiskt samarbete är
en del av vårt nationella samhällsliv.
I utredningen Nordisk nytta slogs fast att allt sam-
arbete inom Norden skall vara till gagn för länderna
men också för de enskilda människorna.
Det betänkande vi nu behandlar ger både en god
överblick och en bred provkarta över det formella och
det reella nordiska samarbetet. Jag tror, fru talman, att
det är viktigt att vi parlamentariker ser vår roll som
idégivare och pådrivare. Allt samarbete går inte gnis-
selfritt, och det finns många hinder och trösklar som
man behöver forcera.
Samarbetsministern och regeringen skall hållas
räkning för att man kommer med en så pass gedigen
skrivelse som man gör. Med detta följer man upp det
som inleddes förra året, nämligen att till riksdagen
rapportera vad regeringen inom det nordiska minister-
rådets ram har haft för sig under gånget verksamhets-
år.
Även om vi har frågor som särskiljer de nordiska
länderna från varandra har vår nordiska historia och
vår nordiska kultur gett en samhörighet mellan folken
som är starkare än det som särskiljer. Nordiskt samar-
bete kan vid en ytlig betraktelse se ut att vara mycket
disparat. Det handlar om en geografiskt väldigt stora
yta där huvuddelen är glest bebyggd, mycket stora
klimatskillnader, olika politiska traditioner osv.
Dessutom sker det nordiska samarbetet i en snabbt
föränderlig tillvaro när det gäller ekonomi och politik,
kultur och välfärd, arbete och handel - för att nu
nämna några viktiga samarbetsprogram.
Jag noterar med tillfredsställelse att det önskemål
som jag själv har uttalat här i kammaren om särskilt
stöd till information också har lett till att informa-
tionsbutiken Arena Norden här i Stockholm har fått
ett särskilt stöd. Nordisk politik är så viktig att vi inte
skall undanhålla en seriös och vittförgrenad informa-
tion. Detta kanske är särskilt viktigt då det europeiska
är ett allt starkare inslag också i svensk och nordisk
politik. Därför är min förhoppning att det också ges
möjlighet för samarbetsministern att engagera sig
tidsmässigt på ett sätt som gör att frågorna kan beva-
kas. I det förgångna har vi ju sett exempel på att nor-
diskt samarbete inte alltid har prioriterats, och det har
snabbt blivit tecken på stagnation. Ta detta som ett
glatt hejarop att inte spara några ansträngningar då det
gäller att utveckla det nordiska samarbetet! Jag är
medveten om att statsrådet har andra viktiga uppgif-
ter, men just därför är det viktigt att också detta
kommer med i trängseln av uppgifter.
Jag tror för egen del att svenska och nordiska in-
satser för t.ex. fredsarbete ut mot framför allt tredje
världen - där bistånd och utveckling, handel och
tekniska framsteg är mer angeläget än någonsin - är
viktigare än t.ex. vår egen export av materiel som kan
både skada och döda; detta sagt med tanke på det
ansvarsområde som statsrådet har inom regeringen.
I regeringens skrivelse tas utvecklingen i Nordens
närområde upp. Man pekar bl.a. på de omvälvande
förändringarna i länderna på andra sidan Östersjön.
Detta har också varit en av utgångspunkterna för
reformeringen av det nordiska samarbetet. Inte minst
de tre baltiska länderna har stått i centrum för Nordis-
ka rådets intresse, men också en utbyggnad av samar-
betet med nordvästra Ryssland, Barentsområdet och
Arktis.
I det sammanhanget har jag återkommit till frågan
om att en viktig del här är vårt eget västerhav. Samar-
betsministern sade i ett svar här i vintras att han har
detta i åtanke, och jag vill återigen påminna om frå-
gan. Det är viktigt att västerhavet och Skagerrak hålls
rent och i ekologisk balans så att fiske, turism och
kustboende inte störs. Vi har en mycket frekvent
kustsjöfart och närsjöfart mot både Danmark och
Norge, och det ger stora påfrestningar på havsmiljön.
Signaler av och till om att det fanns planer på olje-
borrning i Skagerrak gjorde oss alla bekymrade.
En av de frågor där Sverige vill bidra till att föra
arbetet vidare inom Norden är en ökad språkförståel-
se. Rapporten Det umistelige anmäler en ambition att
utveckla formerna för ett ökat TV-samarbete, bl.a. för
att prioritera kultur, utbildning och forskning. Det
finns dock en betydande risk att detta kan komma av
sig. Det vi har sett hittills är att det har blivit något av
en teknisk debatt om formerna för sändningen.
Vi parlamentariker har i olika sammanhang tagit
upp frågan om ett bredare ansvarstagande med län-
dernas flyktingministrar. Vi har också aktualiserat
hållningen från Nordenutskottet senast, då det slogs
fast att det skall vara en både generös och human
flyktingpolitik. Från ministerrådets sida har utlovats
tätare samverkan i dessa frågor, och enligt regering-
ens skrivelse har samrådsgruppen för flyktingfrågor,
NSHS, haft fler möten än vad som har hållits tidigare.
Det är bra. Flyktingfrågorna är en gemensam angelä-
genhet för alla i-länder, och dit hör alla nordiska län-
der.
Sedan är det intressant att konstatera den oerhörda
förändring som de säkerhetspolitiska frågorna har
genomgått. Också i Nordiska rådet och dess samman-
hang kan vi nu diskutera sådana frågor som för bara
ett fåtal år sedan var tabubelagda. På bara några år har
det uppstått en öppenhet som vi tidigare trodde var
helt omöjlig. Vi kan nu med f.d. Sovjetrepubliker,
Ryssland själv, tyskar och polacker samt representan-
ter för EU och Nato diskutera gemensamma säker-
hetsfrågor för denna del av Europa inom Nordiska
rådets ram.
Jag har för egen del i gott minne när en tung norsk
parlamentariker avbröt ett debattinlägg i Nordiska
rådet då en finsk socialdemokrat och en norsk høyre-
man diskuterade den sovjetiska hotbilden för Norden.
Det väckte stor uppmärksamhet då, i mitten av 80-
talet, att Nordiska rådet kunde ta till orda i frågor som
man stadgemässigt hade fört åt sidan.
Jag tror, fru talman, att det är viktigt att vi utveck-
lar de samtal som nu pågår. Historien visar att den
mänskliga särarten behöver ett faktiskt, fysiskt me-
ningsutbyte kring alla frågor. Jag tror att det är så
enkelt att när grannar, enskilda och länder, samtalar
med varandra, gör arbetsutbyten och har en aktiv
handel och ett folkligt förankrat vardagsumgänge
undanröjs de allra flesta orsaker till varför människor
och folk råkar i konflikt med varandra.
Jag vill ställa några frågor till samarbetsministern.
Alla frågorna har det gemensamt att de är gränsöver-
skridande.
Min första fråga gäller flyktingsituationen och det
gemensamma och delade ansvaret i Norden för män-
niskor på flykt som når våra länder. I skrivelsen från
regeringen framgår inte hur långt man har kommit i
det parlamentariska önskemålet om att få en bredare
och mer rättvis fördelning av flyktingströmmen sam-
tidigt som den skall ha en human och generös inrikt-
ning. Det skulle vara intressant med en kommentar
från samarbetsministern i den frågan.
Min andra fråga gäller Schengenavtalet, som skall
ge fri rörlighet för människor inom vår del av Europa.
Det har ju talats om en särlösning för de två nordiska
länder som inte tillhör EU. Förre statsministern Ingvar
Carlsson svarade på en direkt fråga från mig att Norge
och Island skall tillförsäkras en nordisk inre passfrihet
som väl lever upp till dagens situation. Jag ser det
som mycket angeläget att så sker, inte minst med
tanke på att Sverige har EU:s längsta gräns, dvs.
landgränsen mot Norge. Det är viktigt att en smidig
gränsövergång kan upprätthållas. Min fråga blir om
andra Schengenländer har synpunkter som gör att
detta kommer att försvåras.
Det tredje spörsmålet är något som jag har åter-
vänt till flera gånger, nämligen de som bor och arbetar
i skilda länder, det vi brukar kalla för gränsgångare.
Nu har vi inte minst från Sverige en kraftig ström av
arbetskraft inom sjukvård och byggnation till Os-
loområdet. Men fortfarande uppstår det problem kring
gränsgångares både skattevillkor och möjligheter att
färdas med egna fordon på grund av komplicerade
tullbestämmelser. Min fråga gäller om gränsgångares
möjligheter att vara delaktiga i en fri arbetsmarknad i
Norden kan upprätthållas tillfredsställande.
Den fjärde frågan gäller TV-samarbetet. Jag kände
mig i mitt anförande orolig för att det skulle bli en
teknisk-ekonomisk fråga som hindrade nordbor, sär-
skilt i våra gränstrakter, att ta del av våra grannlän-
ders utbud. Nu sägs det i rapporten och i utskottsbe-
tänkandet att Sveriges television har inlett digitala
satellitsändningar i syfte att förbättra möjligheterna att
ta emot sändningarna. Det sägs vidare att det skall bli
så enkelt att det inte föreligger några tekniska hinder
för tittarna att själva välja utbud. Men det sägs ingen-
ting om att detta skulle medföra en kraftig kostnads-
ökning för den enskilde mottagaren. Det skulle vara
välgörande om statsrådet kunde ge besked om läget
och hur diskussionen förs för närvarande.
Den femte och sista frågan gäller vårt gemensam-
ma uppträdande i Norden. Vid den stora miljökonfe-
rensen i Göteborg för några veckor sedan uttryckte
regeringens företrädare hur viktigt det var med ett
enhetligt nordiskt uppträdande i miljöfrågorna. Detta
skulle öka slagkraften och påverka frågorna positivt.
Mitt spörsmål blir då om samarbetsministern ser det
på samma sätt som när det gäller t.ex. det monetära
samarbetet. Är det angeläget med ett gemensamt
uppträdande av de tre nordiska EU-länderna, och görs
det några ansträngningar för att få en synkronisering
och därmed en ökad slagkraft i en nordisk hållning
när det gäller det inre europeiska samarbetet?
Till sist vill jag bara säga att jag tror att vi skall ta
väl vara på många av de fördelar vi har, bl.a. att vi har
en grundläggande gemensam värdering när det gäller
t.ex. välfärdsfrågor, när det gäller vikten av att ha en
hög sysselsättning och att hårt bekämpa arbetslöshet.
Att alltfler människor kommer i arbete är en nödvän-
dig förutsättning för att upprätthålla en nordisk väl-
färdsmodell. I dag går nästan ett par miljoner nordbor
utan arbete. Och i den nordiska rapport som arbets-
marknadsministern upprättade för någon månad sedan
var man särskilt pessimistisk när det gällde syssel-
sättningen i Sverige. Fortfarande ligger ju den på en
alltför hög nivå.
Fru talman! Välfärdsfrågorna är angelägna för alla
medborgare. Genom Nordiska rådet har vi möjlighe-
ter att stärka välfärden i hela Norden.