Fru talman! Jag började konkret att arbeta med
nordiska frågor som medlem i Nordiska rådet 1991.
Det var i inledningen till de stora förändringarna. Det
var mycket spännande. Statsministrarna tog initiativ
till nyordning. Utrikespolitiken kunde börja diskute-
ras. Samarbetet med Baltikum inleddes, och informa-
tionskontor inrättades i de baltiska länderna. Nysats-
ningen på kultur var ett omdiskuterat projekt, och det
var en kraftfull markering att kulturen är kittet i det
nordiska samarbetet.
Våra nordiska länder har sedan dess gått olika vä-
gar på flera områden - främst när det gäller EU-
medlemskapet och även EMU.
Vi vet att det finns olikheter när det gäller nä-
ringslivsstruktur och en mängd andra saker. Men -
och detta är viktigt - det finns mer som förenar än
skiljer oss. Det är det geografiska läget, språkgemen-
skapen, vår gemensamma historia som är sammanflä-
tad på många olika sätt och liknande syn på sociala
frågor. Många traditioner liknar varandra. Vi har en
unik folkbildningstradition som förtjänar att spridas
till andra delar av världen - inte minst till Östeuropa
och utvecklingsländerna. Det är också vår syn på
demokrati och mänskliga rättigheter m.m.
Vi är nog alla överens om att det är viktigt att i
fortsättningen slå vakt om det nordiska samarbetet.
Det finns hela tiden risker för att annat internationellt
samarbete tar överhanden, att de nordiska länderna
glömmer Norden i EU-arbetet, att det anglosaxiska
inflytandet tar överhanden tillsammans med inflytan-
det från USA. Våra språk kanske får en underordnad
betydelse - vi börjar tala engelska.
Jag och många andra menar att det folkliga sam-
arbetet, utbytet mellan människor, ungdomssamarbe-
tet, är så oerhört viktigt. Det är själva grunden. Utan
en folklig förankring av den nordiska dimensionen når
vi inte så långt på andra områden heller. Det är där en
stor del av resurserna för nordiskt samarbete skall
läggas. Dessutom skall samarbete inom alla de områ-
den där det går att uppnå synergieffekter, s.k. nordisk
nytta, naturligtvis också stimuleras.
Det har hänt oerhört mycket de senaste åren. Bl.a.
har hela organisationen inom Nordiska rådet föränd-
rats. Det gäller t.ex. utskottsorganisationen.
Jag tror att det är bra att bygga vidare på den or-
ganisation som nu finns. Jag vet inte om det är den
absolut optimala samarbetsformen. Men det är viktigt
att bygga vidare. Vi skall inte bara omorganisera oss.
Min erfarenhet av det nordiska samarbetet är att par-
lamentarikerna bara diskuterar organisationen och
litet innehåll. Det är farligt för det nordiska samarbe-
tet. Det gäller att diskutera frågor.
Därför tror jag inte på någon ny stor omorganisa-
tion. Jag tror på en utveckling och vitalisering av det
nordiska samarbetet och självklart en vitalisering av
det parlamentariska samarbetet.
Sverige har som ordförandeland ett stort ansvar.
Prioriterade områden är arbete och ekologisk hållbar-
het. De är förvisso mycket viktiga områden. Men vi
får inte glömma det folkliga, barn och ungdomar och
kulturen. Det gäller speciellt nu när Stockholm är
kulturhuvudstad. Vi borde ha haft en del mer intres-
santa nordiska projekt under kulturåret. Vi borde ha
haft bättre initiativförmåga.
Skrivelsen tar upp många viktiga områden som
Sverige prioriterar och vill bygga vidare på. Det
handlar om språkförståelsen och TV-samarbetet - den
gamla frågan där vi inte har kommit särskilt långt. Nu
finns det inga tekniska hinder. Problemet är kostnader
och att få plats i och betala för den digitala världen.
Det handlar om människorna verkligen vill.
Nu har det gått lång tid där vi i Sverige inte har
kunnat se på våra grannländers TV-program. Finns
det egentligen någon önskan att göra det? Det stora
problemet i dag är att få fram ett intresse för det nor-
diska då det finns mycket annat som trängs om upp-
märksamheten. Det är bra att frågan drivs. Den får
inte dö ut.
Det är bra med ett nytt handlingsprogram för kul-
tursamarbetet. Det är viktigt att arbeta med de frågor-
na hela tiden. Andra intressanta frågor är en analys av
välfärdssamhället och hur det passar in i den nya
tiden. Konsumentpolitiken är en annan fråga.
Jag kan instämma i en del av det som Elver Jons-
son sade alldeles nyss om det krångel som finns mel-
lan våra länder och som vi borde kunna avskaffa.
Frågan har utretts och diskuterats. Ändå finns det en
del sådant. Vi borde kunna handla och få bort en del
av krånglet.
En annan viktig fråga är arbetet mot rasism och
främlingsfientlighet. Jag är inte så säker på att det är
lätt att få fram bra nordiska projekt. Mycket skall nog
ligga på en lokal nivå. Det är viktigt att ha detta som
en profilfråga och inte låta frågorna vila. Det är mer
som en symbol än konkret arbete. Men det är bra om
någon kommer på ett bra projekt.
En annan fråga är minoriteternas ställning. För
några år sedan fick samerna status som observatörer i
Nordiska rådet. Jag vet inte hur de nu blir delaktiga i
den nya organisationen. De har väl ingen utskotts-
plats? Jag har en känsla av att de försvunnit bort och
inte är så delaktiga som i den gamla organisationen.
De har tappat litet grand.
Jag tror att tiden är inne att låta samerna bli full-
värdiga medlemmar i Nordiska rådet. Jag tycker att vi
kan diskutera frågan. Det finns en mängd hinder, men
om man verkligen vill är jag säker på att det går. Jag
skulle vilja ha en kommentar till hur statsrådet ser på
den frågan.
I övrigt yrkar jag bifall till hemställan i betänkan-
det.